Växjö, vem hade trott…?

Aldrig hade jag längtat efter att få se Växjö, aldrig hade jag trott att Växjö var något att se. Långt från havet, långt in i Småland (vars dialekt jag i och för sig älskar!) och långt från närmaste storstad. Men nu när jag ändå skulle vara i närheten av Växjö två dagar i rad bokade jag ett litet enkelt hotellrum åt mig och hundarna – inne i Växjö.

Efter dag ett i närheten av ett ställe med det så vackra namnet Väckelsång åkte jag in till Växjö centrum, där vi tog en liten stadspromenad. Det var pandemi-tomt på gågatorna, men det såg ändå mysigt ut. Mycket utsmyckningar med blommor och fina, eller i alla fall intressanta, skulpturer här och var.

Jag hade fått tips om att gå runt Växjösjön, och den visade sig ligga alldeles nära centrum, så stadspromenaden gick över i en riktigt naturskön dito runt en alldeles lagom stor sjö – ungefär lika stor som vår Kroksjö därhemma, men med jättefin gång- och cykelväg hela vägen runt.

Här och där längs denna promenad runt sjön har man byggt bryggor med bänkar eller mini-parker med små installationer att titta på. På vissa sträckor verkar man ha ansträngt sig för att bevara naturen för fågellivet, medan andra sträckor gjorts extra tillgängliga för människorna, exempelvis i form av nämnda bryggor, eller de två badstränderna. Stadens simhall ligger också precis intill sjön, med stora fönster ut mot sjön.

Jag blev verkligen vrålförtjust i den där rundan runt sjön. Den skulle jag gå varje morgon och kväll om jag bodde i den här staden, vilket jag mycket väl skulle kunna tänka mig, utifrån det jag såg och upplevde. Känslan var bra, folk verkade riktigt mysiga och trevliga. Femma och Delfi fick ställa upp som fotomodeller när ett par föräldrar ville fotografera sin bäbis med hundarna. (Bäbisen verkade inte särskilt intresserad.)

Vårt lilla hotell var också en positiv upplevelse. Mycket enkelt, helt obemannat, men fräscht och så var vi ju helt ensamma bortsett från en dam på andra våningen som verkade bo där permanent. Femma sprang med skräckblandad förtjusning i de branta trapporna upp till vårt rum på tredje våningen, men annars var hon och Delfi precis så enkla att ha med på hotell, som mina hundar alltid varit. Det blev mycket mer resande och fler hotellvistelser ”förr” – inget jag saknar, men jag tycker ändå det är bra att veta att hundarna klarar av att sova borta utan att börja boffa vid minsta främmande ljud etc.

Morgonen därpå gick vi upp tidigt (jag däckade ändå tidigt kvällen innan) och gick runt sjön igen. Så fint.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s