Vi har landat i soffan efter några aktiva timmar. Efter att hundarna fått vila på frukosten tog vi vår promenad runt Kroksjön. Jag njuter kopiöst av att Delfi följer med oss även på alla promenader nu, och idag var det alldeles särskilt bra att hon var med, eftersom vi träffade på grannen med hunden som inte har gjort Delfi något, men som Delfi fortfarande tror är grannens förra hund, den som nafsade Delfi i nosen genom staketet, vilket Delfi aldrig kunde förlåta. Jag har aldrig gett upp hoppet att lösa det, men vi har inte fått till så många tillfällen att ändra attityden, och det är verkligen knepigt att vända attityden hos en hund som säger ”JAG SKA DÖDA DIG!”. Men jag har märkt att Delfi sakta men säkert coolat ner sig, och just idag märktes det särskilt tydligt. Hon gick några meter framför mig, men vände direkt när hon träffade på grannen med hunden bakom en kurva. Sedan var hennes attityd så mycket bättre idag, att hon och Femma kunde sitta ner och få lite godis då och då medan jag pratade med grannen länge och väl. Jag hade redan tidigare berättat för honom att detta var min plan och att det vore toppen om han vid ett tillfälle när han har tid ville stanna och snacka lite, först på lite längre avstånd och sedan tänkte jag gå lite närmare med Delfi. Så det gjorde vi idag, och vi stod till sist på alldeles normalt prat-avstånd och alla hundarna var lugna och fina. Delfi till och med lade sig ner… men då blev jag så exalterad att hon satte sig upp igen… 🙄 Toppenträning var det, hur som helst, och det blir spännande att se hur det fortsätter.

Efter promenaden gick jag ut och preppade för dagens träning med Femma. Igår tog jag cykeln och lade ut några kända linjer – vissa med överraskningar – sedan gick Femma och jag från äng till äng och plockade in linjerna plus några markeringar. Det blev okej träning, men jag kände att de där linjerna är lite för kända för Femma nu, och trots överraskningarna balanserade vi nära tråkighets-gränsen. Den gränsen vill jag verkligen hålla mig långt borta från med Femma.

Så idag gick jag istället ut och lade/ställde ut dummies och tennisbollar som hon fick hämta in som blinds. Det är en grym känsla att hon faktiskt tar min riktningsanvisning och går dit jag pekar. Hon kan gärna bli säkrare, men vi har definitivt något riktigt bra på gång, och för varje gång hon går rakt ut och får utdelning så lär hon ju bli säkrare också. Rackarns, vad bra det känns! Och som grädde på moset – det som alltid varit hennes styrka – så kan jag lägga på ordentligt med störning också. Dubbelmarkering som störning, och Femma får hämta sin blind före dubbelmarkeringen. Rackarns-rackarns. Jag närmar mig något som jag aldrig har uppnått med mina tidigare hundar och det är så roligt!

Lite odlingspyssel hanns också med, med persilja och ringblommor som får flytta ut nu. Basilikan stannar däremot inomhus, även i år. Och mina stackars små tomatplantor får växa till sig lite till innan de får flytta ut. Nu kan jag ångra mig att jag inte sådde dem tidigare, men så ingick de inte heller i planen för årets odling. Det gjorde ju inte heller citronträden, dvs de tre citronkärnorna som jag satte och som renderat tre söta små citronblad som sticker upp ur jorden, det ska bli kul att se om de kommer att trivas här och faktiskt bli till små citronträd…

Men nu kan gärna det utlovade regnet få komma och vattna min trädgård och spola bort lite mer pollen…