Sommaren! Eller i alla fall för-sommaren. Den bästa tiden på året. Allt är ljust och grönt, knotten och myggen har inte blivit besvärande – än – och om man har tur får man se en liten djur-unge i markerna. Själv såg jag bara tre tomma gås-ägg på mossen igår, men en granne hade lyckan att få se två duniga tran-ungar, och lyckades dessutom fotografera dem riktigt fint. Nu får man bara hoppas att de klarar sig från hungriga rävar, leksugna katter m.m.

Hundarnas (ena) bia-bädd har fått flytta ut och tomatplantorna får träna sig på att stå ute några timmar om dagen – fördelen med att de fortfarande är (löjligt) små är att ut-och inflyttningen går så mycket lättare; det är bara att ställa allihop på en bricka… Undrar om det hinner bli några tomater innan det är höst igen…

Igår blev det pasta med årets första färska pesto. Pinjenötter ska det vara, och italiensk olivolja – men jag fuskar faktiskt och använder Västerbottensost i stället för parmesan eller grana padano. Förra året experimenterade jag lite med solroskärnor och andra nötter än pinje, men det gör jag inte om. Däremot blir peston minst lika god med det svenska ost-alternativet – igår tyckte jag att jag verkligen fick till det och tänkte att någon mat-mor, det blir jag aldrig, men göra god pesto, det kan jag i alla fall! (Man får ge sig en klapp på axeln ibland…)

Femma inleder årets badsäsong i sin egen takt, även hon behöver något som motiverar henne att gå i och simma. Delfi har inte heller varit någon spontan-simmare – hon har alltid inväntat en kastad apport i vattnet – eller en inkallning över en vik. (Piaf, däremot, simmade ju långt och länge på helt eget initiativ…)

Igår körde vi i alla fall markeringar/memories över en riktigt klafsig vik, varvat med korta plaskapporter i vattnet. Det syntes tydligt på attityden att det var helt okej för Femma; hon hade gärna hämtat fler – men då bröt vi och gick hem.

Häromdagen dök en blänkare upp på FB, om en mini-kurs med etolog Kerstin Malm, författare till bl.a. den eminenta boken Tänk om jag kunde lyssna. Den kursen var jag bara tvungen att hoppa på, och den inleddes igår. Vi är en brokig skara deltagare; allt från förstahundsägare till erfarna hundinstruktörer – med det gemensamt att vi vill gillar att filosofera kring hund(hållning). Kursen är tänkt att få oss att tänka till och ge oss nycklar till hur man kan bli bättre på att lyssna på hunden.

Vår första hemläxa blev att göra tre saker hunden gillar. Plätt-lätt, eller hur: ge den grisöra, glass och korv!? Men det är knappast syftet… Däremot gick jag ut och lade ett spår åt Femma – det blir hon allra gladast över, men det blir inte så mycket spår för henne när vi har så mycket annat att träna på. Delfi fick givetvis hämta vattenapporter, men fick även hämta in ett par apporter på ett sök och delta aktivt i hinkträningen på kvällen

.

Femma har haft lätt att lära sig att gå höger/vänster med nytt kommando, men Delfi ser det självklart som att jag försöker lura henne, precis som jag gjort med stadgan i skicket från sidan. Gå! Apport! sa jag då. Vänster! sa jag nu. Nähä du, matte – mig lurar du inte!

Jag gav dem förresten vattenmelon häromdagen… Femma glufsade i sig hela biten, med skal och allt – snabbt gick det! Medan Delfi åt mer metodiskt och lämnade kvar skalet – det kan man ju inte äta!? Nej, just det… Jag visade Femma hur det skulle se ut, och hon fick göra ett nytt försök – nu åt hon åtminstone fruktköttet först, men sedan räddade jag skalet, troligtvis hade hon ätit det igen, annars…

Idag har jag premiär för att dricka mitt morgon-te ute framför huset, och det är verkligen ett försommartecken… även om det var lite fusk idag, eftersom jag inte var uppe förrän vid 8-snåret så temperaturen hunnit stiga något. En liten sovmorgon som jag välkomnar efter någon vecka med lite för lite sömn.

PS. Nu fick även jag se de två nya tran-ungarna med sina föräldrar. Jag behövde i och för sig kikare, för de gick längst ner på fältet framför mitt hus… Men ändå: söta!!