The Fox and the grapes

Var det någon som trodde att jag – och Delfi – skulle hålla oss ifrån att köra jaktapportering även på land, när vi nu testat och hennes leder klarat längre promenader i olika terräng plus lite träning…? När sommaren fick ett litet, litet bakslag, vilket betyder bättre träningsväder, nyttjade vi det för jaktträning – på land. Uppvärmningspromenader, sök, teckenträning på fotbollsplan och inte jättelånga skick i högt gräs till gamla målområden. Nejdå, allt gick inte perfekt (inte för Femma heller, för den delen), men attans vad kul det är att få köra Delfi igen, och att få köra två hundar igen – väldigt nyttigt för Femma att få vänta medan Delfi hämtar (och vice versa, såklart). Eftersom jag vet att jag har varit mycket mer noga med Femmas grunder än med Delfis är planen att Delfi ska få gå igenom ungefär samma grundträning parallellt med det andra. Bara för att vi kan!

Och om det inte håller hela vägen, om jag måste bita i det sura äpplet och avbryta jaktträningen för att Delfis leder inte håller – då kommer jag att acceptera det – men jag vet ju vad jag föredrar, och vad Delfi föredrar.

Det största och bästa som hänt i Femmas utveckling den senaste tiden är att hon har fått hänga med ett par grannbarn, ett par lugna och väldigt snälla och hörsamma pojkar, som lärde henne att barn kan vara riktigt trevliga – hon har varit lite skeptisk till barn tidigare. Jag har kunnat sätta fingret på ganska exakt vad som lett fram till den inställningen, men jag har tänkt att det inte var så noga – vi träffar ändå så sällan barn, och umgås praktiskt taget aldrig med dem. Eller gjorde i alla fall inte det.

När pojkarna kom och frågade så snällt om de fick hälsa på hundarna tog jag lite strategiskt ut Delfi först, sedan Femma, instruerade pojkarna att de måste låta Femma komma och gå precis som hon ville – och det slutade med pusskalas. Väldigt roligt att se, och pojkarna var kvar och hängde med hundarna ända tills en mamma kom och hämtade dem.

Det var några dagar sedan nu, men idag fick jag bekräftat att Femma inte har kvar sin tidigare skepsis mot barn. En av pojkarna från förra veckan kom fram till oss när vi var på fotbollsplanen och tränade, och denna gång hade han sin syster med sig – det gick också alldeles utmärkt, och det slutade med att de följde med oss hem och hängde i vår trädgård ett bra tag. Nej, det kanske inte hade varit hela världen om Femma hade fortsatt att vara skeptisk till barn, men jag är definitivt glad att hon gillar dem nu – i alla fall snälla, lugna barn.

Tja, det var väl bra med de lite svalare (och blåsiga!) dagarna, men nu ser jag fram emot värmen som ska komma de närmaste dagarna. Badsäsongen, dvs. den där hela flocken badar tillsammans, har vi redan inlett, det är så ljuvligt! Det var några dagar sedan nu, men nu i kväll tog vi en promenad runt en av våra sjöar och så fick det bli ett långt härligt dopp för oss alla tre. Femma har aldrig så roligt i vattnet som när jag är med och badar… medan Delfi mycket hellre skulle se att jag stod på stranden och kastade apporter att hämta… Nå, det blev sådan aktivitet också, ”alla barn fick paket”.

Så visst, om Delfi inte kan jaktträna, så får det ju gå ändå, om Femma inte älskar barn så får det gå ändå, och om sommaren inte blir varm, så får det gå ändå. Men nog vet jag vad jag föredrar.

 “The fox and the grapes” is a popular story having a moral. The lesson that we can learn through this interesting story is that it is natural for us to dislike or scorn something that is not within our reach.”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s