Livet pågår för oss som har lyxen att leva i fred och frihet. Utan en despot som tvingar in oss i krig ingen (annan) vill ha, utan bomber som krossar våra hus, utan soldater som terroriserar oss, dödar oss.

Vi har varit iväg på två olika WT:n den senaste dryga veckan. Förra helgen höll SSRK ett WT i Bredared/Borås, och den här helgen arrangerade samma klubb WT i Halmstad. Två välorganiserade, utmanande och roliga WT:n – äntligen är säsongen igång!

Tyvärr har Femma haft ett svårläkt sår på en tass de senaste veckorna, och jag har begränsat hennes träning för att inte förlänga läktiden. Gruppträningar har vi varit iväg på, som dock har ställt till det lite för henne på olika sätt, och vi fick tillbaka lite tvekan i skicken.

På WT:t i Bredared startade Femma för första gången i öppen klass och fick roliga utmaningar i form av 1. dubbelmarkering 2. markering + blind 3. drive + blind 4. dubbelmarkering på linje 5. walkup i par med markering + blind. Hur kul? Jättekul! Femmas poäng blev 19 – 19 – 15 – 16 – 19 = 88 p. vilket jag var SÅ nöjd med, det gav oss vårt första Excellent på ett WT enligt de nya reglerna.

WT:t på Susegården utanför Halmstad var minst lika välorganiserat, hade minst lika utmanande och roliga stationer – och stämningen var minst lika god som i Bredared. Hur lyxigt är det inte att få gå ett WT med sin hund och umgås med andra hundnördar en hel dag? Hur lyxigt som helst!

Femma startade än en gång i öppen klass med följande stationer: 1. Drive + markering 2. Markering + blind 3. Markering + blind 4. dubbelmarkering på linje 5. walkup i par med dubbelmarkering. Idag hade vi strul med våra dirigeringar, Femma och jag – ”omständigt”, var det flera domare som sa… – och även lite otur med en dummyn som fastnade i en buske, så vi fick göra om hela uppgiften, och till sist otur med en markering som Femma inte markerade. MEN Femma tog ändå in alla apporter, fick alltså inte någon nolla, och poängen blev 12 – 10 – 17 – 16 – 11 = 66p. Tja, ibland är poängen inget att hurra över, men jag kände mig jättenöjd ändå, särskilt när jag såg att Femma hade kul och kände sig duktig.

Den stora skrällen var att jag även anmälde Delfi till WT:t i Susegården! Delfi, som faktiskt kvalificerade sig till elit-klass på WT redan 2019, men sedan dess inte fått starta på något arrangemang alls – knappt ens fått gruppträna eller gå kurs – på grund av pandemi, hältor och framför allt det evinnerliga pipandet. Delfi, som alltid blir så lycklig – lite för lycklig – när vi ska träna, som fortfarande piper då och då, som nu kan träna hyfsat hårt och ändå inte har haft någon hälta sedan förra sommaren. Avgörandet kom när jag tog ut henne på en walkup-träning häromsistens – och hon var tyst! Självklart skulle hon få vara med på ett WT. Jag har ju drömt om att få starta henne i elit-klass, och nu skulle det bli av!

Stationerna i elit var följande 1. Drive + lång markering i uppförsbacke 2. Blind i skogen 3. Markering + blind halvvägs 4. Dubbelmarkering på linje 5. Walkup i par med markering + ca 150 m lång blind. Vad sa Delfi om detta, då? Jo, hon hade såklart jätteroligt, men inte mer än att hon kunde vara tyst på samtliga stationer – det är ändå en stor bedrift för henne!

Hennes dirigeringar blev dock också väldigt om omständiga – både pga terrängen och pga avstånden, dvs. bristfällig träning, helt enkelt. Vi blev tvungna att ge oss och fick inte in båda dummies på två stationer, och på övriga stationer blev poängen högst blygsamma… 10 – 6 – 0 – 9 – 0 = 25p. Ändå var jag så lycklig! När Delfi kom tillbaka in med den andra dummyn på den första stationen – efter en sådan där riktigt omständig dirigering – så hade jag faktiskt tårar i ögonen. Min älskade räserflatte var på banan igen. Och vem vet, vi kanske går hem och tränar ordentligt nu och ger oss ut på banan igen!