När jag började jogga lite under hundpromenaderna i vintras var det för att jag kände att min kropp skrek efter flåset och muskelarbetet. Dessutom trodde jag på Anders Hansens tes om att fysisk aktivitet – med flås – gör oss mentalt starkare. Sedan dess har jag också läst hans bok Hjärnstark och fått förklaringarna bakom tesen, vilket gjort mig ännu mer övertygad. Bortsett från hur löpningen faktiskt fått mig att må, då. Benmusklerna som känns allt tydligare. Hållningen som blivit allt bättre. Känslan av att ”yes, idag får jag springa!”

Springa, ja. Tror nog att jag vågar säga att jag gör det nu – eller joggar i alla fall. Och jag ger mig ut på rena löpar-rundor. Delfi slipper följa med, för hon har visat att hon helst slipper, men Femma följer med och verkar tycka det är kul, även om hon inte får stanna och nosa.

Lite käckt, tyckte jag, att jag sparat löparskorna från när jag senast försökte mig på att börja springa – för sisådär 10 år sedan…? De är ju knappt använda sedan dess, så det är väl bara att plocka fram dem – klart bättre än kängorna jag började springa i i vintras… trodde jag. Tills jag kom på dels att gummisulor nog hårdnar med åren, dels att löpsko-tekniken nog gått framåt på ett decennium och förmodligen är 20-talets skor bättre för knän etc. än 10-talets. Alltså fick det bli ett par nya dojjor – rosa! I min hund-garderob finns inget rosa, så jag passar på att ta in desto mer rosa i löpar-garderoben.

Lite annat har såklart hittat in i löpargarderoben; man måste ju tydligen ha särskild löpartröja, löparstrumpor etc. Löpartights hade jag redan flera stycken – också helt oanvända sedan början av 10-talet. Men man måste ju få belönings-shoppa lite när man kommit igång… så ett par nya tights fick det också bli – svarta, precis som de övriga jag har… (Nästa par ska bli en annan färg, har jag tänkt.)

Löpningen har fått lite roliga sido-effekter också. I höstas skulle jag köpa något plagg på nätet och mätte mig då över byst, midja och stuss för att få rätt storlek. Och skrev ner måtten i mobilen. Så när jag senare började märka att det hände lite med kroppen, så mätte jag igen och si! Det hade hänt lite.

Om det var något jag faktiskt önskade mig av löpningen – utöver mental styrka och bättre flås – så vår det att få tillbaka min kropp, som sprungit iväg lite väl mycket, om man säger så. Jag råkar tycka om mig själv tillräckligt mycket för att hålla mig ifrån jojjo-bantningar och svältkurer, och har varit i huvudsak nöjd så länge min kropp håller för det jag behöver: långa hundpromenader och lite trädgårdsarbete. Men jag har inte varit riktigt nöjd med de extra kilon som smugit sig på över magen. Tant-magen.

Så sedan den där gången i höstas har jag fortsatt att mäta mig en gång i månaden, och som sagt så visar även måttbandet resultat: 5 cm över bysten, 5 cm över stussen och… 10 cm i midjan! Grymt nöjd!

Och här kommer det bästa av allt för en snåljåp som undertecknad: jag har ett helt gäng gamla favoritbyxor – jeans, friluftsbyxor, finbyxor, shorts – som jag inte bara kommer i igen, utan som sitter bättre än de gjort på väldigt länge. Yes! Det gäller även vissa blusar och linnen som fått vila i garderoben då de varit lite väl tajta under de senaste åren.

Det sägs ju att plagg som man inte använt de senaste två åren ska man rensa ut – och jag har försökt, i alla fall med en Fjällrävenbyxa som jag köpte i slutet av sommaren 2008 (eller 2009). Det var min favoritmodell som jag just hade slitit ut ett par av, och jag ville ha ett par nya som väntade till följande säsong. Tvättade dem och fick benen upplagda som man alltid måste göra med den byxmodellen. Det var bara det att jag hade gått ner i vikt den sommaren, och när nästa säsong kom så kom jag inte längre i de sprillans nya byxorna – och har inte kommit i dem sedan dess. Jag har försökt sälja dem, både i någon köp-och-säljgrupp på Fejjan och i butik (de tog inte emot dem). Har haft dem liggande i bilen i månader ifall jag skulle träffa någon att fråga (men glömde alltid bort att fråga…) Och nu kommer jag i dem igen. Så jag sätter upp ett par Fjällräven-byxor, helt oanvända, men upplagda och klara, på listan över min nygamla garderob.

Avslutar med ett boktips – inte heller denna gång utlovas någon mys-läsning, däremot en känsla av att vi borde ha vetat så jävla mycket bättre!