Kärt återseende, Prins Bertils stig

Ändå sedan jag hittade dit för första gången, förra försommaren, visste jag att jag måste dit igen, till Prins Bertils stig i Halmstad. Jag hade ju börjat på mitten och gått en stor del av sträcka söderut, men bara nafsat lite på sträckan norrut därifrån. Nu i år har jag inväntat varmt sommarväder m.m. för att åka dit igen, men nu var det i alla fall vackert väder och jag var ändå i krokarna, så efter tävlingen i Falkenberg åkte vi ännu längre söderut för den här utflykten. Och så fint det var!

Den här gången gick vi alltså norrut, förbi fina Tylösand. Det var faktiskt allra första gången jag såg denna fina strand, som är fyra kilometer lång och rikskänd, inte minst tack vare Per Gessle och Gyllene Tider.

Efter Tyludden gick vi längs stranden, men bakom sanddynerna (vilket var skönt eftersom det blåste rejält västerifrån, och vi hade annars fått rejält med sand i ögonen…), och därefter vek stigen av in genom lummig skog, längs en liten å/större bäck där hundarna drack och badade. Sedan kom vi förbi en stor golfbana, och jag förundrades över att man kan tycka det är kul att hänga på en kortklippt golfbana och slå på en liten boll. Det är ju så mycket lättare att förstå nöjet i att stå ute på stora fält – i högt gräs – och skicka (olydiga) hundar för att hämta tygpåsar… Absolut.

Vi gick inte till slutet av Prins Bertils stig åt det här hållet, heller, då jag valde att vända för Delfis skull. Vi skulle ju tillbaka också. På tillbakavägen mötte vi faktiskt, tro det eller ej, Per Gessle och hans fru Åsa. Honom kände jag ju igen, trots solglasögonen, och den sista osäkerheten försvann när jag googlade hans fru. Jag hade hälsat på dem ”hej-hej” som jag brukar med dem jag möter, och hon hade hälsat tillbaka. Per såg lite rädd ut, jag kan tänka mig att han tänkte ”åh nej, nu blir det till att ta selfie” eller nå’t. Men nej, jag var så snäll så, och tog inte ens ett kort bakifrån, även om jag var frestad…

Efter promenaden hämtade jag en flaska alkoholfritt vin, kylt tack vare kylväska i bilen, och så satt jag med mina hundar uppe på Tyluddens klippor och tittade ut över havet någon timme, innan vi åkte hemåt. Så nöjd med min planering och med dagen, hundarna och livet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s