Lite träning, lite jakt

De senaste veckorna har det blivit mindre träning än vanligt, då Femma (och även Delfi) löpt och för första gången visat sig påverkad av löpet. Lika bra alltså att lägga ner helt. Själv har jag inte heller haft jättestor lust att träna, men där är också frågan vad som är hönan resp. ägget. Dessutom har det ju varit bra badväder istället. Vi har utökat våra simturer ytterligare, där även Delfi hänger med. Vi simmar långt och länge (men aldrig längre än 30-50 meter från sjökanten).

Alldeles i början av Femmas löp var vi i alla fall iväg på lite organiserad träning, och ”råkade” fastna på bild, vilket inte är så ofta, och Jessica som tog de fina bilderna hade inget emot att jag lånade dem, så här är de:

Om det nu blivit mindre träning än vanligt, så har det definitivt blivit mer jakt än vanligt – vi kommer ju nästan aldrig iväg på sådant, och jag tycker inte/väldigt sällan att det är värt pengarna och resan för en dags träningsjakt som man inte kan veta hur den blir. Men plötsligt dök tillfället upp där jag blev tillfrågad att följa med ut på duv-/gåsjakt, och självklart tackade jag ja. Jag har ju sett Femma på jakt tidigare och vet att hon sköter sig fint. Delfi var också medbjuden, men jag tog inte med henne då jag inte vill riskera att hon stökar till sin tass igen, plus att jag är mycket lugnare om hon inte är med och sitter och piper.

Det började med att det skulle vara två, kanske tre jägare med på denna lilla jakt, men i slutändan var det sex-sju stycken som var med, och jag var ensam apportör med Femma.

Det blev i alla fall en väldigt trivsam liten jakt, där vi satt på pass två-tre timmar, och det sköts totalt ca 10 fåglar; några duvor och två gäss, varav en riktig bamsing till kanadagås. När Femma hittade den blev hon alldeles ”nämen den här kommer jag ju inte att kunna bära, no way, matte, kom hit och titta själv, den är ju gigantisk!” Men jag gick lite närmare och uppmuntrade henne att i alla fall försöka, och då hittade hon ett grepp om nacken på fågeln som funkade och hon kom väldigt stolt bärandes på den… viftandes på hela den lilla labbekroppen. Guldstjärna!

Det var hur som helst en fantastiskt fin sommarkväll, och alla verkade nöjda med upplägget, så det blir troligtvis en repris snart igen – och Femma och jag får vara med då med, vilket tyder på att vi inte gjorde bort oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s