Det här kan nog ha varit den bästa sommaren jag upplevt här i Ranneberg (sjunde sommaren jag bor här!). Ganska typiskt svenskt sommarväder, fast åt det bättre hållet, med värme och sol uppblandat med dagar av svalare väder, regn och vind. Allt och alla har fått sitt – jag tror att till och med bönderna är nöjda?

Just nu, i mitten av augusti, kramar vi ur det göttigaste av sommaren, då vi fått några riktigt fina högsommardagar med 25 grader och klarblå himmel, knappt en bris, ens. Hundarna och jag går en ordentlig promenad på morgonen, sedan motionerar vi med simning i vår sjö. Jag har förlängt våra simturer ordentligt och det ger oss nog bra muskelträning.

Jag har slarvat med löpningen, det blir bara ett pass i veckan, men jag har i alla fall klättrat en liten bit upp mot milen, står på 8,5 km nu, men då är jag också riktigt trött efteråt. Däremot blir det ju en del annat – inte minst att bärga in all ved. Det blev cirka 200 kassar till slut; men nu har jag bärgat in 4,5 kubikmeter ved.

Och bärplock blev det en hel del… Nu har jag 14 liter styckfrysta vildhallon i frysen, och så fick jag den goda idén av en granne att göra hallonlikör, så utöver de miniflaskor jag hade stående sedan flera år tillbaka, åkte jag och köpte mig ett helrör Absolut vodka och satte likör… Sedan kom jag på att det nog egentligen hade varit godare med hallonsnaps – samma sak, fast utan socker – och då fick jag åka och köpa ett helrör till. ”Storkund” på Systemet den veckan…

Blåbären var däremot lite av en besvikelse i år. De blev aldrig riktigt riktigt söta och goda, det var inte mer än någon buske här och där som mognade ordentligt. Undrar varför. De flesta blåbären förblev små och ganska smaklösa, men-men, jag fick plockat några liter ändå, från de rätta buskarna. Jag kommer förresten aldrig att använda en sådan där räfsa för att plocka mina bär – jag vill känna dem i handen, känna hur lätt de lossnar, eftersom det säger hur mogna de är. Men visst, vill man bara ha något blått att stoppa i munnen, så…

Hos pappa råkade jag titta till rödvinbärsbuskarna just som deras bär hade mognat klart – de hade börjat ramla av buskarna om jag hade väntat bara ett par dagar till, så det var oemotståndligt att plocka dem, och de passar riktigt bra in i mitt nya snacks (tipstack till syrran!) som består av en blandning av frysta bär.

Mina sockerärtor gav en sista stor skörd och salladskrukorna – de som klarade sig från insektsangrepp – har fortsatt att ge skörd. Sedan kom grannen, han som odlar riktigt seriöst med växthus och allt, och lämnade några gurkor från egen odling… gudars, så goda!

När vi gick upp i morse var det bara 11 grader ute, så jag valde att sitta inomhus denna morgon. Men nu börjar det värma på, och det är dags att gå ut till ännu en underbar sommardag. Det blir säkert ett par lååånga simturer även idag. Delfi har förresten haft en hälta denna sommar, som hon tagit sig ur med hjälp av rimadyl, vila och långsam upptrappning igen. Hältan fick hon av att hon studsade runt här i trädgården, det kan ha varit under lek med Femma som hon trampade fel, på samma gamla ben som alltid… Det påminner verkligen om min egen högervrist (på henne är det också höger!): när jag trampar fel, så nog sjutton är det med den foten. Så verkar det vara för Delfi också, och hon är ju hmmm lite studsig av sig, så… Men nu har vi tagit oss igenom den här hältan också, jag är väldigt glad för det, för nu kan hon följa med på allt vi gör igen, även om jag fortfarande undviker de allra längsta promenaderna.

Det börjar som sagt bli dags för den där morgonpromenaden nu, och jag ska se till att njuta av de här sommardagarna. Vi har haft ovanligt lite folk vid våra badklippor den här sommaren; de kom ju i karavaner särskilt pandemisommaren 2020, men även somrarna innan och efter har det varit betydligt mer folk än i år. De har kanske åkt till Thailand eller Spanien? Desto bättre! De senaste dagarna har jag gått här och tänkt att det finns verkligen ingen annanstans, inte på hela jorden, som jag hellre vill vara på nu, än här. Vilken lyx.