Sex helger har jag låtit bli att köpa hem godis, alltså har jag varit utan godis i över en månad nu – bortsett från totalt kanske 10-talet karameller i bilen. Och tuggummi, också i bilen.

Den här helgens substitut består av en slät bull-längd och ett felköp i form av ”wienertosca” från Dahls. Varför går jag på sånt!? De har tagit något som är jättegott (toscakaka), minskat själva tosca-faktorn (toppingen) med 90 procent – och ”kompenserat” med vaniljkräm, och döpt det till något fint. Men visst, med fler sådana felköp är jag snart kvitt behovet av bull-kompensation också.

Det svåraste är inte mitt eget sug efter godis, utan det svåraste, har jag märkt, är att blunda för all reklam för godis överallt. På TV, framför allt, men också i ICA-appen etc. Och att ta sig den sista biten fram till kassorna utan att fastna bland godishyllorna på vägen… Di vet vad di gör, di där handlarna. Men jag slår på skygglapparna och springer förbi!

Jag ger mig en rejäl klapp på axeln. Duktig Marika som fixat det såhär långt. MEN. Nu måste jag snart skärpa mig ordentligt vad gäller löpningen, som legat nere helt i en hel vecka – och även dessförinnan hade jag inte alls samma rutin på löpningen som jag hade i våras. Visst går ett pass i veckan åt till löparskolan och ett pass i veckan har jag lagt på en löpartävling, men därutöver borde det bli ett pass till, men då har jag varit tvungen att vila mig, eftersom de andra passen är så jobbiga… Hm. Jag kan sakna hur jag tränade i våras, tre gånger i veckan och bara med ett enda fokus: att få bättre flås. Nu har jag lagt till tekniken som än så länge gör löpningen jobbigare än om jag bara lufsar på lite hur som helst. Så jag kanske får ge mig en klapp på axeln även där. Men skärpa mig ändå.