När jag fick mitt drömjobb i mitten av 1990-talet hade jag ingen aning om att jag hade dragit högsta vinsten. Men det hade jag, ekonomiskt sett. Under åren som översättare i Lux kunde jag unna mig allt jag ville ha och lite till. Jag unnade mig en fin bil – det var väl det lyxigaste köpet – och några drömresor. Men lägenheten jag bodde i var inte toppmodern och relativt billig (cirka 700 euro, cirka 7000 kronor, var billigt för en tvåa i Luxemburg) och när jag skaffade hund blev det också mycket mindre resande. Så jag sparade en hel del under de där åren. Och jag hade kunnat spara ännu mer om jag inte hade varit shopaholic. Jag var inte ensam. Shopping, sade vi, var det vi hade att roa oss med i Lux. Vi jobbade och shoppade, jobbade och shoppade…

Vad jag önskar att jag hade haft lika bra koll på min ekonomi då som jag har idag, då hade inte pengarna rullat som de gjorde, den saken är säker. Det blev mycket kläder, väskor, skor… och efter att jag skaffat hund: funktionskläder! Allt jag kunde tänkas behöva – eller villhöva – köpte jag mig. Reorna var fantastiska, mest för att människor i Lux var så förmögna att de inte brydde sig om några reor, och man kunde i lugn och ro botanisera bland fynden, dagar eller till och med veckor efter reastarten.

Jag brukade passa på att köpa skor till nästa säsong, och man kan nog säga att jag hade skodon för de allra flesta väderförhållanden – inklusive snökängor för de få tillfällen då jag åkte till de franska Vogeserna för att pulsa i snön…

Och kvalitetsmärken var det också, alltid. Meindl, Aigle, Timberland, Haglöfs, Barbour, Longchamps. Vilket är bra, för många av dessa kläder och skor har jag kvar än idag. De vanliga promenadkängorna har givetvis slitits ner för länge sedan, men snökängorna använder jag än – det finns inget bättre när snön ligger djup. Flera av funktionsbyxorna håller än, i alla fall sommarbyxorna, eftersom några av dem fick vila några år efter att ha hmmm ”krympt”… Och en hel del annat. Så visst lade jag mycket pengar på shopping, mer än jag vill tänka på, men samtidigt var det saker av god kvalitet som höll och håller länge och fortfarande håller mig varm och torr, så det må vara hänt.

Idag ser jag mig inte som shopaholic längre, även om jag nog dessvärre är det, ungefär som en nykter alkoholist; med återfall.