Ja, det blir ännu ett inlägg om löpning – för det finns konditionsmässigt inget värre och bättre än löpning, enligt mig.

Två månader gick mellan vintersäsongens sista löp-pass och vårsäsongens första. Däremellan hade jag haft mycket att skylla på – som snö och kyla – och ju mer tiden gick, desto mer drog jag mig för att börja igen, för jag visste hur tungt det skulle bli i början. Jag hade börjat märka att kroppen plufsat till sig – och hur konditionen skulle vara vågade jag inte ens tänka på. Men jag visste att det inte skulle bli bättre ju längre jag väntade.

Eftersom jag hade avslutat vintersäsongen med att springa rundan med de långa backarna – som jag tidigare sprungit uppför, vilket jag inte klarade längre – så var det också där jag ville börja. Ganska lagom med 6 km, och tack vare uppförsbackarna blir det inbygd intervallträning.

Och första passet var verkligen tungt – det var inte bara i uppförsbackarna jag fick gå istället för springa… Men jag hade äntligen gett mig ut igen – en klapp på axeln till mig för det! Andra passet – där fick jag gå i de två långa uppförsbackarna. Jag räknade stegen, och det blev totalt 300 steg av 6 km som jag gick. Helt okej – klapp på axeln igen. Tredje passet – jag sprang/lufsade uppför hela den första uppförsbacke, men gick uppför den andra – 150 steg. Fjärde passet gick jag bara i den brantaste delen av andra backen, 50 steg.

Och nu börjar det faktiskt kännas riktigt kul att springa igen. Jag påminns om varför det kändes så himla kul när jag började springa förra våren: de snabba framstegen när man väl börjar från en låg konditionsnivå, och jag tror det är vad som funkar som den bästa motivationen för mig: om jag ger mig ut på det här passet kommer nästa pass att bli desto lättare (än om jag låter bli det här passet). Det känns faktiskt amazing, och jag tappade den där känslan sedan, i all teknik-, grupp- och intervallträning.

Jag har valt att inte träna med någon grupp den här våren, just för att hitta tillbaka till löparglädjen jag kände när jag sprang själv (!). För när jag hittar den, då finns det bannemej inget bättre än löpningen, när det gäller att få mig att känna mig hurtig, duktig, hälsosam. Det spelar ingen roll att jag tar ut mig ordentligt på gymmet och i workouten – det är nada mot hur jobbig löpningen är (för mig).

Gymmet och workouten har fått stå tillbaka lite under dessa tio dagar, eftersom kroppen behövde få sin vila mellan de jobbiga löp-passen. Men i kväll blir det belöning i form av Dance interval – med helt ny koreografi, så kul!