Hundvärlds-bubblan har känts väldigt avlägsen de senaste månaderna, av olika skäl.

På vissa – eller ja, faktiskt: många – håll talas det väldigt ofta om att man måste vara ute och träna hund i alla väder, om man nu vill vara en bra hundtränare. Och det vill man ju. Men man vill inte heller vara en taskig hundtränare.

Hundträningssäsongen avslutades i höstas med att Femma drog på sig en envis urinvägsinfektion efter en lång kursdag i kallt och blött väder. Så vi har pausat träningen hela vintern och nästan hela den långa kalla våren också. När våren tjuvstartade lite i början av mars gav vi oss ut på fälten här hemma. Det kändes kul, men träningslusten dog igen när kylan tog över igen.

Sedan blev det ett pass i mitten av april och ett i början av maj. Båda passen var hyfsat välplanerade, varierande, utmanande och framför allt väldigt lustfyllda för både Femma och mig. Bra träning – även om det bara var hon och jag på ”våra” fält här hemma.

Så är då frågan om man får lov att träna så lite – och ändå anmäla till tävling… Jag valde att göra det, just eftersom vi inte varit ute på någon enda gruppträning i år, och det finns många mer eller mindre goda skäl till det, utifrån våra erfarenheter från förra året. Men jag – vi – behöver samtidigt komma ut någon gång och bli utmanade. Se vad vi kan och inte kan. Alla är skitduktiga ”hemma i köket”.

Visst kan vi väl fortsätta att bara träna här hemmavid, eftersom vi trivs med det, men jag behöver i alla fall få inspirationen och kicken i baken som det ger att komma ut och pröva i skarpt läge. Måste man springa på kurser och gruppträningar för att kunna göra någonting över huvudtaget? En fråga att fundera på.

Jag anmälde oss till ett SSRK-WT, men där kom vi inte med. Sedan anmälde jag till ett Mocktrial (novice) med SGL (Swedish Gundog League), och det såg jag verkligen fram emot att vara med på igen – det var nästan ett år sedan sist, och den gången var Femma tyst, men olydig redan på andra apporten… Gången dessförinnan pep hon ut sig, men gången dessförinnan åkte vi inte ut förrän på sjätte apporten, och den utåkningen skyller jag skamlöst på en rejält svår uppgift plus att nog bpde Femma och jag var mentalt trötta vid det laget. Så det är i alla fall spännande att se vad som händer…!

Helgens mocktrial var i Ulkeröd, och på lördagens tävling i novice class var Femma tyst och fin – och plockade in sina apporter riktigt bra. Hon fick inte en enda enkel markeringsapport, utan behövde min styrning på alla, men vi jobbade ihop. (Mitt minne svek mig, visst. Femma fick faktiskt en väldigt simpel markering ute på fältet – men när hon stack iväg på den stack även hunden bredvid oss iväg, och dess ägare blev tvungen att rya för att stoppa hunden. Detta händer oss alltför ofta, och är en av anledningarna till att jag undviker gruppträningar numera… Så nu kom Femma tillbaks till mig – och jag fick lov att skicka om henne – och då blev det lite styrning även på denna simpla apport.)

Med sju inplockade apporter var vi med ända till slutet, och vi hamnade på tredje plats av femton startande ekipage.

Gissa om jag var nöjd! Framför allt med att Femma var tyst. Sedan gick jag och efteranmälde oss till söndagens open-tävling också – jag såg det som ett studiebesök, och så blev det också, då Femma nog var trött i kolan efter lördagen och åkte ut på första apporten. Det var inte heller någon enkel apport, men ändå: när nästa hund som var betydligt mer erfaren – och tränad! – skickades på samma apport, så såg det väldigt enkelt ut. Målbild! Sedan fick vi fortsätta gå i galleriet och se andra ekipage göra snygga arbeten.

Hur som helst är dessa mocktrials i SGL:s regi otroligt trevliga och välarrangerade. En ren fröjd, faktiskt, och väldigt inspirerande. Precis vad jag behövde.