Det finns väl få saker som är så frustrerande som att precis ha kommit igång med sin träning – löpningen, i mitt fall – och behöva pausa den pga skador eller liknande.

Jag har ända sedan jag började löpträna försökt vara noga med att inte pressa kroppen för mycket, just för att undvika skador. Har man tendens till allt-eller-inget-tänk vill man absolut inte hamna i de där påtvingade pauserna. I efterhand kan jag väl ändå erkänna att jag pressade på lite i mesta laget förra säsongen – eftersom jag ofta hade lite ont än här, än där, men sprang ändå.

Men nu efter de senaste löprundorna – med de branta backarna – har jag fått lite mer ont, och jag kan konstatera att det är höftböjaren. Dr. Google säger att löpare ofta får ont i höftböjaren, särskilt om man springer utan att träna upp bålstyrkan tillräckligt. Touché!

Förra säsongen var jag jätteduktig på att träna med Sofia på TV och även göra mina egna bålstyrke-övningar nästan varje dag. Det är dåligt med det nu, när jag istället går till gymmet (då och då) och även kör gruppträning (då och då). Kunde jag inte få slippa den trôkiga hemmaträningen då…? Tydligen inte.