Efter att Femma och jag var på SGL:s senaste mocktrials i Ulkeröd har den infunnit sig igen: glädjen i att träna hund! Riktigt fascinerande, faktiskt, vilken skillnad det gör att få den där extra inspirationen och kicken av att se sin hund i skarpt läge. Att se vad hon klarar – och inte.

Nu har vi gått tillbaka till mossarna där vi hade så kul träning förra våren – med svåra markeringar och kluriga blinds. Jag har klandrat mig själv mycket för att vara hopplöst dålig på att markera själv, men den här träningen tvingar mig att träna på just det, för om bollen sjunkit ner i våtmarken gäller det verkligen att jag åtminstone vet vilket område min hund ska leta i så att jag kan hjälpa till vid behov. För man vill ju inte gå hem med en boll mindre – skräpa ner och allt det där.

Tyvärr lockar det fortfarande inte att vara med på gruppträning – eller ens kurser – på grund av anledningar, som min favoritbloggare (Cornucopia.se) brukar skriva. Men jag är i alla fall glad att lusten att träna kommit tillbaka, för det ska banne mig vara roligt att träna hund, annars kan det kvitta!