Såg precis Nej till cancer-galan, med en klump i magen och tårar i ögonen. Passade på att äntligen göra slag i saken och bli månadsgivare till Cancerfonden. En av rekordmånga 37 300 nya månadsgivare. Än en gång: bra jobbat, Sverige.

Ännu en hjälte har gått ur vår tid och in i nästa.

Vila i frid, David Bowie.

Heroes, Live Aid 1985

Ja usch förlåt, men kunde inte låta bli 😆

Vi drog i alla fall ut på promenad.

Skönt att ha färska bilspår att gå i en del av vägen…

Blötsnö hade vi idag och jag var glad över mina damasker i kombination med varma och bekväma kängor.

Så småningom kom vi fram till Abborrsjön – den har ni sett förut, men inte så här:

Vid bilspårens slut stod en bil och från den ledde två personers – och en kälke/pulkas – spår över en oroväckande sörjig is och rakt ut på sjön…

…och inte en själ i sikte 😕 Inte vad man vill se, inte efter att nyligen ha läst den här artikeln.

Gick längs sjökanten och såg då vakarna…

Sedan såg jag dem. Pilkarna.

Skämmes – skrämmas på det viset 😉

Vi fortsatte att gå hemåt längs sjön och sedan genom skogen – bra med hundar som vet precis var stigen går även när det snöat

Sedan dags att ta in lite ved

Fick lite ved när jag köpte huset…

Eftermiddag med Patti Smith i 60/70-talets New York…

 

Vi var ute i morse och skottade, tittade till grannens katt (nej, flatteflickorna var inte med då😉), fyllde på fågelbordet…

sedan gick vi in för frukost och mys i soffan framför Nyhetsmorgon.

Snart går vi ut igen – ska bara vänta tills brasan brunnit ut…

Då har vi en som passar på att koppla av…

…och en som tjatar: När ska vi gå ut? Nu? Nu? Nu!?

…snöade det idag – gissa om jag mår då? 😆

Vi började med en promenad längs vår närmaste sjö.

Sedan invigde vi några av våra nya dummies i lite sökarbete. Idag lade jag ut blott två dummies i det stora sökområdet, men det klarade båda tjejerna bra. Gjorde övningen två gånger och de fick ta den första respektive den sista varsin gång.

Sedan gick vi hem. Och hela tiden snöade det… Jag gick i valet och kvalet om jag skulle ge mig ut på vägarna, till Alingsås.

Men jag åkte och Alingsås var så fint i snön.

Gick verkligen och mös mellan mina ärenden.

Så småningom bar det då av hemåt igen – då såg det ut så här på vägarna:

Nästan hemma

Fick skotta två gånger under kvällen. Jag är i himmelriket ☺

 

 

Kan det vara det faktum att jag inte haft tillgång till naturliga sjöar på så många vintrar – och inte heller denna typ av torra härliga kyla… som gör att jag känner en sådan fascination för vad kylan gör med sjön (Kroksjön, vad annars 😉). Isbildning i alla dess former – så vackert!

 

 

Delfi våren 2013:

Delfi januari 2016:

På väg söderut på E6:an idag (på väg till jaktträning söder om stan igen) hade jag plötsligt en gul plåt bakom mig. Den dagen kommer väl då jag inte reagerar på gula plåtar – häromkring sitter de ju trots allt oftast på taxibilar eller holländska bilar – men än så länge sitter det i…

Och idag blev det bingo, minsann, för bakom mig hade jag faktiskt en luxemburgare! Eller mer troligt: en svensk boende i Lux och hemma i Svedala för att fira jul.

Och precis som jag under mina år i Lux måste vinka till svenskreggade bilar, så var jag nu tvungen att vinka till ”luxemburgaren” när denne åkte förbi. Bortanför min vilt viftande hand såg jag bara att föraren troligen var en man och att en flicka i yngre skolåldern satt i passagerarsätet fram.

Men! När gula plåten körde in framför mig blinkers-blinkade den så trevligt och jag blinkade med helljuset tillbaka.

Vi följdes åt ett tag – jag körde om igen men tittade på vägbanan istället för att spana in vem föraren var… När allt kom omkring: hur stor chans var det att det var någon jag kände och hur noga skulle jag behöva titta för att se vem det var? Vilket jag nu ångrar, för gula plåten körde om igen – och vinkade nu i backspegeln! Gah! Var det ändå någon jag kände? En tidigare kollega??

Snart blev det i alla fall dags för mig att lämna motorvägen och en känsla kom över mig. För första gången sedan jag lämnade Luxemburg kunde jag faktiskt känna en liiiitet liiiiten saknad. Osäkert efter vad, men mest var jag bara omåttligt nyfiken, och är det fortfarande… Ska jag någonsin få veta vem det var?

Mina egna gula plåtar har jag i alla fall sparat ☺

Där vi bor är det som regel 2 grader kallare än nere i Götaälvdalen, vilket är alldeles utmärkt för att få behålla den lilla snö som föll häromdagen.

Strax under nollan och vackert väder – som upplagt för en promenad runt fina Kroksjön.

Kanske tycker vädergudarna att det är ett evigt tjat om en vit jul? Och ett evigt klagande över att de inte släpper ner några små vita flingor till just denna överhypade helg…? Och vad är det egentligen som säger att snön ska komma precis före julen… och inte precis efter? Som idag ☺

När vi vaknade låg ett fint vitt täcke och ytterligare lite snö föll på morgonen, innan nederbörden övergick i regn.

Vi tog en lång promenad och lade även in lite träning på vägen.