Nu har jag ju knappt några källor till negativ energi i mitt liv längre (det krävdes en del drastiska och mindre drastiska åtgärder ) – om man nu bortser från allt elände som händer i landet och i världen – men idag laddade jag verkligen så mycket positiv energi att jag nästan kände mig hög på kvällskvisten.

Stövlarna klarade det extrema vattenprovet!  Torra & sköna igen…

Efter att dessutom ha haft en utomordentligt trevlig eftermiddag utan hundarna så toppade jag denna fina dag med en stor semla ☺

… vaknade vi till i morse.

Jag hade tandläkartid just denna morgon – bokad för en dryg månad sedan – så det var bara att ge sig ut och skotta sig ut till vägen (som faktiskt redan var snöröjd – heja vägföreningen!).

Sedan, när jag var så gott som klar med den nödvändigaste skottningen, så ringde jag ändå till tandläkaren, som förvisso var öppen men hade hört på radion att det var trafikkaos på vägarna. Vi kom därför överens om att skjuta fram min tid några dagar. Jag har en trasig tuggtand, men den gör inte alls ont, så några dagar hit eller dit spelar mindre roll.

Nu fick jag tid att skotta riktigt fint istället ☺

Så glad att ryggen är stark och fin nu, för det blev rena styrketräningspasset ☺

Och så fick jag hänga ut lite fler talgbollar… De äter mig ur huset, de små fjäderfäna 😚

sa hon som gick på isen. Vilket jag gjorde idag. Utan hundarna. Jättekonstigt! Men det var verkligen i kallaste laget och även om de hade kunnat gå med en bit hade de troligen velat vända tillbaka snart. Och idag ville jag gå en rejäl promenad på sjön.

Innan jag lämnade isen kollade jag in ett pinfärskt pilkhål – isen var minst 20 cm tjock.

Sedan hem och tog ut hundarna. Vi höll oss till vägen – härliga skogsväg utan minsta salt och så vacker nu…

…vad som hänt här…? 😮😉

… har vi denna morgon.

Det gör mig inte det minsta, jag bara älskar denna torra kyla! Men lilla Delfi fick snabbt årets första köldkramp – mitt i ett språng, lilla stackaren. Så morgonpromenaden blev verkligen en kortis.k

Jag kanske får gå en promenad utan hundarna idag – hur märkligt skulle inte det kännas??

Halldekoration.

Mitt älskade Vättlefjäll. När jag gick i bokskogarna i Luxemburg längtade jag efter Vättlefjäll med sina smala stigar, med sitt blåbärsris och sin ljung, stockar och stenar, skogssjöar och bäckar. Och jag har sett så fram emot att få se det i vinterskrud. Vädret var alldeles fantastiskt idag.

Det kändes hyfsat säkert att vara ute på isen efter att ha sett dessa två vuxna promenera förbi som ingenting…

Så intressant att kunna promeixa ut till den där lilla ön…

Hundarna glada över att hitta ett pilkhål att dricka vatten ur…

Jag har länge misstänkt att det finns vitaminer i snö. Bara snön ligger där på marken så fylls luften av vitaminer – man blir pigg och glad! Och dagar som den idag bidrar dessutom solen med D-vitamin…

Finaste varmaste vantarna som kompis Wickan stickat

Lek på isen

Det är tystnaden…