Idag var jag faktiskt på kurs med Curt – eller i alla fall på ett föredrag med Curt Blixt och Eva Bodfäldt. Det var Studiefrämjandet i Göteborg som bjudit in dem och temat var pip och gnäll. Träffade flera av mina träningskompisar och andra hundbekanta där. Det blev nästan lite fnissigt, för inte har väl vi problem med pip och gnäll?? Oh nejdå, men det är ju bra att vara förberedd ifall om att… Hmmm. 😛🐾😉

Hur som helst – och särskilt som igenkänningsfaktorn tyvärr är så hög i denna fråga – var det väldigt intressant att höra Curts mer teoretiska utläggning om orsaker till pip och gnäll, och alltid lika inspirerande att höra Eva, som tog den mer praktiska delen av föredraget.

…och vädergudarna tar. Hoppas att de ger oss lite mer snö och kyla snart.

För en dryg vecka sedan

För ett dygn sedan

Nu…

Var inne i stan (på kurs) i kväll. Vänta på grönt ljus gör man inte så ofta nuförtiden – men visst, då kan man ju knäppa en bild…

För övrigt är jag ruskigt nöjd med mina Icebugs-kängor nu när vägen vid mitt hus ser ut så här:

Förvisso grusad så att man kör säkert även när man som jag kör utan dubbar. Men för att gå säkert behöver jag mina skor med inbyggda dubbar. Halleluja!

Nere vid sjön låg dimman tät idag…

… men en väldans massa snö – och ett par flattar plus matte!

Lördagen var pluggdag, så vi gick bara ner till – och på – Tinnsjön. Hade tur och mötte ett par grannar som just trampat upp ett spår ner till sjön och även tvärs över isen på ett brett ställe som jag inte hade vågat gå över annars.

Stigen till Tinnsjön

Tinnsjön 360 grader

Eftersom det hotas med plusgrader de kommande dagarna var jag bara tvungen att åka till Floda och Nääs slott idag, och se dem i snö.

Åkte först förbi huset där jag (och min familj, gubevars) bodde mina tio första år. De sista tre åren bara på helgerna, eftersom mina föräldrar var skilda då.

Backen upp till huset där jag skulle ha lärt mig åka skidor – rena mördarbacken, som ni ser… 😉

Och i dessa snödrivor ska det göras snögrottor och snölyktor. Skärpning!

Det var dagens första nostalgitripp.

Nästa dito förde mig till Nääs slott. Har en väldigt tydligt minne av att min mamma drog mig på pulka – jag var kanske fem år? – en del av vägen från Floda, längs Sävelångens västra strand och ända fram till Nääs slott. Där blev det fika på kafét.

Så, nu ska jag inte plåga er med mina minnen mer. Nu blir det bilder.

Tror du det finns en flatte på denna bild? Titta igen!

Marstrand 360 grader

…som en av de jag träffade ute på Marstrand idag sa. Man får passa på nu och njuta av vackra vyer och vackert väder nu när vi har både snö och sol.

Jag hade ju lovat mig själv att åka ut till Marstrand en kall och vacker vinterdag – och det hade vi sannerligen idag. -20 grader i morse igen. Därmed fick hundarna stanna hemma när jag styrde kosan mot Marstrand – ville inte riskera att de skulle få köldkramp när vi väl kom ut till ön.

Färjan över – sedan var det bara att njuta.

Paus med en skum banan…

… då kommer solen fram också.

Blev påmind om deras existens i Vovven Vannas blogg och visste att detta är precis vad jag behöver nu när jag bor här ute på landet. Även en grusväg – som grusas – blir isig mellan varven när det är riktig vinter som nu.

Gjorde till och med avsteg från min princip att inte beställa skor och kläder på nätet – pga risken för felköp. Men nu fick det bära eller brista, och igår kom de!

Invigde dem i morse och de funkar ju verkligen enligt förväntan. Komforten för fot och ankel lämnade lite att önska men de kanske mjuknar? Hur som helst känner jag mig väl rustad för hundpromenader på eventuell isgata ett par-tre månader framöver. Ska tipsa grannfrun!

Nu fick jag inte bara ett par skor. Jag betalade bara för ett par skor, men i kartongen låg också en present. Ett par gåstavar!!!? Otacksam som jag är måste jag ändå säga att jag nog är typ den sista på jorden som skulle gå med ett par stavar. Jag tycker det är käckt med stavgång – eller Nordic walking – men jag vill verkligen inte ha något i händerna under promenaderna. Det ska klappas hundar, delas ut godbitar, fotograferas, plockas svampar eller bär och framför allt går jag ändå så mycket ute i terrängen där de bara skulle vara i vägen.

Men… det är väl tanken som räknas, så tack-tack, Sportamore, för de fina stavarna.