Julen blev nästan precis så lugn och skön som den brukar vara hos mig.

På förmiddagen kom min kompis Wickan förbi och glöggfikade lite, väldigt trevligt! Vi får ju passa på när hon är i krokarna eftersom hon bor i Norge. Jag fick en väldigt fin present av henne, två riktiga hantverk som hon själv stickat:

Sedan kom min pappa, och efter Kalle åt vi god julmiddag – ribben blev helt perfekt med knaprig och spröd svål som extra plus i kanten – och sedan satt vi och såg på tv och hundarna var givetvis med varenda sekund, som sig bör i mitt hem…

Ingen som helst julklappshysteri heller. Jag fick ett generöst bidrag av pappa till hallmålningen, och något annat hade jag inte kunnat få som jag hade haft mer glädje av!

Hade ju en målare här för ett par veckor sedan och jag är så nöjd med resultatet!

Före

Tapeterna rivna

Spärrmålat och spacklat

Färdigt! Återstår bara att bestämma hur tavlorna ska sitta…

till jaktträning med en ny träningsgrupp som jag anslutit mig till. Gps:en ledde mig rakt genom Göteborg och den för mig nya Götatunneln. Jag gillar den!

Min födelsedag firade jag med att gå på jazzklubb inne i Göteborg, närmare bestämt Nefertiti, där Daniel Lemma gav tre slutsålda konserter den 16-18 december.

Daniel Lemma och hans band är helt galet bra live, och jag har älskat hans musik sedan mitten av 90-talet, dvs innan Daniel Lemma ens hette Daniel Lemma – han hette Eriksson då och var f.d. skolkamrat till min dåvarande pojkvän/sambo, spelade i flera olika band och jag sprang på hans konserter när jag kunde, bla på Nefertiti och Hängmattan. Små spelningar, men vansinnigt bra. Vet att jag redan då tyckte att Daniel borde få mer uppmärksamhet för sitt musicerande.

Nåväl. Mycket vatten har flutit under broarna sedan dess. Jalla-Jalla, Morning train osv. Och idag ger Daniel en del mindre spelningar runt om i landet och verkar  ha en trogen skara fans som älskar hans musik. Som sig bör!

Hör bara här.

Totalt avslappnad Piaf-nos strax innan vi drog ut och viltspårade.

Liggtid drygt ett dygn med frost – en ny klurighet för oss. Man såg att hundarna slog mer i spåret idag än tidigare, de fick även ett par större tappter som de dock redde ut fint.

Jag har sett att det finns en Kroksjön både här och där. Jag känner till tre stycken inom en dryg timmes radie och en av dem ligger på promenadavstånd från mitt hus. Det blir en riktigt fin promenad för mig och hundarna.

Nu när vintersolståndet närmar sig är mina dagar minst två timmar kortare än förra vintern i Lux. Inte för att det gör mig något…

… ljuset kommer snart tillbaka.

Luciadagen inleddes med lussefrukost hos pappa, varpå vi styrde kosan söderut, till Vallda. Där var vi sedan nio ekipage som ägnade ett par timmar åt jaktträning med riktigt bra upplägg. Lydnad och stadga, linjer/dirigeringar och stopp samt walkup/markeringar med apportkastare.

Därefter fick vi värma oss i en klubbstuga och inta lussefika och diskutera fortsatt träning.

Tre av oss åkte sedan vidare till en skog i Billdal, där vi planerade ett upplägg för nästa träningstillfälle. Hundarna fick samtidigt chans att springa av sig och socialisera med varandra.

När vi åkte därifrån blev jag uppringd av Anette som hade kört efter mig från skogen. Hon hade fått totalstopp på sin bil på motortrafikleden! Jag hade hunnit en bit vidare och körde tillbaka till hennes ofrivilliga P-plats. Vi stuvade in hennes packning och två hundar i mitt baksäte, så att hon i alla fall kom smidigt hem.

Anette bodde mitt i Vasastan, så jag fick hastigt och lustigt inspiration att ta en promenad på stan – för första gången sedan jag flyttade ut på landet! Och nu var ju Göteborgs city fint julupplyst – jag blev riktigt imponerad. Jag som trodde att Luxemburg var alldeles särskilt vackert upplyst. Nej nej,  Göteborg slår Lux med hästlängder – såklart!