Nu kan advent komma – jag har äntligen fått pynta mitt kök med gardin från loppis, urgammal duk inköpt för en sommarstuga en gång i tiden, gamla ljusstakar från Ikea, löpare från Ica, ljus i glas och liten porslinstomte från Mio, plåtburkar och ljusmanschetter från loppis och egenhändigt dekorerad adventskrona. Vad tycks?

Lite detaljer:

Fem minusgrader hade vi här i Kollanda i morse. Vid halv åtta var det tillräckligt ljust ute för en morgonpromenad.

En vacker gryningshimmel mötte oss.

Vi tog en rejäl runda som bland annat gick förbi en av skogssjöarna här där vi bor.

I somras hittade jag en adventskrona i pappas garage som jag lade beslag på. Nu har jag samlat lite lingonris, gjort små buketter av dem och klätt kronan med dem (tunn ståltråd).

Lite röda sidenband, röda ”bär” samt äpplen senare:

Jag blev via sociala media (ett ”minne” på FB) påmind om att mina hundar alltid hade tillgång till minst ett gosedjur ”förr” (dvs när vi bodde i Lux). Något som särskilt Piaf uppskattade…

Och nu? Nu hade de inte ett enda! Det fick vi ju göra något åt…

Tror att Piaf är rätt nöjd nu 😊

Vi kan väl säga att det var en julklapp i förväg. Det börjar ju dra ihop sig nu. Till jultider! Det blir min första jul i Sverige på 15 år, dvs första julen i Sverige under detta århundrade 😊 Millennieskiftet firade jag i Sverige, året därpå var jag i London och sedan skaffade jag hund och slutade därmed att åka till Sverige på vintern.

Hur som helst gör det att jag är lite extra barnsligt förväntansfull inför december detta år och har redan tjuvstartat  med att inhandla lite julpynt till huset – så att jag är redo till första advent…

Igår åkte jag till Reningsborg i Angered – loppis där intäkterna går till goda ändamål. Var ju där för första gången i somras och blev förtjust över deras stora utbud. (Rensade även pappas garage och åkte dit och lämnade ett par kartonger med gamla fönsterlampor m.m.) Så jag tänkte mig att de skulle ha julpynt också… Och blev inte besviken:

Själv köpte jag ingen prydnadstomte idag – har redan köpt några på annat håll – utan det blev en köksgardin, några juliga plåtburkar, en julbock och en massa småpynt samt stommar för att göra julkransar. (Samt en ny svampkorg för nästa säsong 😊 ). 230:- för alltihop!

Igår var en tung dag att vakna till. Ondskan hade slagit till mot Paris igen. Vad ska man säga…

Bilden från Le monde

Nej, sysslolös är man som bekant inte när man har hus – och är det dessutom ens första egna hus, så finns det definitivt ”lite” att lära sig också.

Som att komma över diverse fobier och dåliga självförtroenden… Som när jag hade en kille från Anticimex här för några veckor sedan för att byta filter på fuktregleraren i krypgrunden under
huset. Givetvis satt den där mackapären nästan längst in under huset, så det var bara att åla efter Anticimex-killen… Jag påpekade att det var första gången för mig (…) och han ba’, helt utan pardon: ”Ja, men nu är du husägare…!”. Jajajajajaja.

Första spindeln såg jag strax innanför luckan. Men bättre skulle det bli, för det hängde som små vita kokonger från krypgrundens tak. Usch!! Dessa kunde dock mycket väl vara gamla, menade A-killen – det kändes i alla fall något lite bättre, jag låtsades att alla var gamla och döda…

Resultatet av detta besök blev en rekommendation om att fästa den plast som ligger på krypgrundens golv, så att den går upp en bit på väggen och därmed släpper in mindre fukt och kyla – på så sätt skulle fuktregleraren behöva jobba mindre i samma syfte, och därmed spara energi. Det argumentet köpte ju jag, samtidigt som man kanske tyckte att ”vaddå, det har ju gått bra såhär ända sedan huset byggdes…”. Nåväl. En lösning hade såklart varit att ta dit någon – exv från Anticimex – att göra det, men jag blev nu även visad precis hur jag skulle göra och vad jag behövde köpa för att göra det, så… Why not!?

Jag iväg och köpte monteringsskruv och monteringsbrickor, och en dag när andan föll på, så gick jag ner under huset (ett projekt, bara det, men det är en annan historia)… Till mina tidigare målningsprojekt hade jag köpt hem en overall i mjukt papper – den kom väl till pass nu, liksom min för ändamålet nyinköpta pannlampa. Och handskar, givetvis! För nu skulle även spindelkokongerna – nya eller gamla – ner! Döda, allihop, intalade jag mig igen när jag nöp tag och drog loss.

Hela krypgrundens golv täcks alltså av tjocka plastskynken, men vad finns därunder? Hårt och knöligt var det, men bortsett från en och annan spindel (förvånansvärt få)  verkade det i alla fall inte finnas något levande vare sig under eller över. Inga tecken på möss, eller så… tack och lov!

Själva jobbet var precis så lätt som det verkat – även om det visade sig att plasten inte räckte till på sina ställen, det struntade jag högaktningsfullt i denna gång – och i ärlighetens namn tänkte jag att detta nog var första och sista gången jag ägnade mig åt detta projekt. Går det inte, så går det väl inte – synd!? Vissa delar av krypgrunden såg dessutom helt oåtkomliga ut, med väldigt små öppningar in dit. ”Synd!”

Jag gjorde alltså det jag kunde och var jättenöjd med det…

(mer…)

Äntligen fick Piaf göra sitt anlagsprov i viltspår! Det sköts ju upp först pga min onda fot, därefter kom Piafs tandoperation med efterföljande karenstid i vägen och nu i dessa tider har ju viltspårsdomarna fullt upp med jakter… Men till sist, så!

Och nu var Piaf mer än redo! Jag har ju märkt att Piaf är ruskigt säker i sina spår, jag kan lita på henne. Så jag var inte ens särskilt nervös inför provet. Lite anti-jante-kaxig, faktiskt 😉

Piaf får på sig ett särskilt koppel redan vid bilen och det tecknet funkar verkligen så att hon redan där går in i spår-mood… Hon spårade mer eller mindre hela vägen från parkeringen till stället där vi stannade och satte på spårtecknen. Det är skönt med henne att även om hon vet vad som är på g, så är hon cool medan jag sätter på henne spårselen, hon sitter ner fint och lugnt medan jag ordnar med spårlina etc.

Domaren Ninni Gren påminde om att vi har en halvtimme på oss att ta spåret… Och så bar det då av, och det var inte mycket mer för mig att göra än att hänga med i slutet av linan…

Det kändes riktigt bra. Piaf låg på i linan och kändes grymt säker. Hon kom avsides någon enstaka gång men tog sig snabbt tillbaka till spåret, och kom slutligen rakt på klöven. Den låg hon sedan och mumsade på medan domaren gratulerade mig till godkänt anlagsprov ☺

Piaf hade visst tagit spåret klockrent – den enda kritik domaren hade var att det hade gått i snabbaste laget… 10 minuter 😅

Fick några träningstips av Ninni på vägen tillbaka till bilen, och jag känner mig verkligen pepp att träna vidare och kanske till och med starta hundarna i öppenklass inom en relativt snar framtid… ☺

Sova i sovsal – med hundar! Låter inte det spännande? Det tyckte i alla fall jag… Så trots att jag bor bara en knapp mil från Ljungslätts scoutstuga så valde jag att sova på plats i stället för att åka hem över natten. Åkte alltså dit redan fredag kväll, och träffade mina rumskamrater för helgen. Nu var vi bara tre som sov i sovsalen, och vi ”stängde in” oss med våra hundar bakom kompostgaller, men ändå helt ny situation och ändå sov vi väldigt gott (efter en trevlig middag på fredagskvällen).

Efter gemensam frukost på lördagsmorgonen drog vi igång träningen kl 9. Det blev en väldigt bra blandning av övningar under helgen: markeringar, linjetag, sök, närsök och dirigeringar – samt mycket stadga 👍

Jag körde Delfi hela lördagen, men under en lite stökig övning på söndagsmorgonen började hon pipa, och då valde jag att köra Piaf istället. Piaf hade suttit med som passiv under hela lördagen och var jätteduktig på det. Men på söndagen fick hon alltså jobba också, och var bra på det med 😘

Men trots Delfis pip på söndagen är jag jättenöjd med hur Delfi höll ihop hela lördagen och jobbade bra ända in i sista närsöksövningen.

Foto: Josefin Persson

Delfi fick också vara med under söndagens sista övningar, och då visade hon åter sitt absoluta fokus i arbetet, trots att en ”hare” (dummy i gummisnodd) släpptes rakt över linjetagslinjen…

Det blev verkligen en härlig träningshelg med trevligt retrieverfolk och duktiga hundar! Tack, Retriever Ladies!

Några bilder på övriga deltagare under helgen:

När jag kom hemförbarmade jag mig över lite äpplen som grannen kommit med från sin trädgård… Hundarna var inte särskilt intresserade 😉