Piaf, Delfi, Femma

Januari utan vinter

Januari – och ingen vinter så långt ögat når.

20200131_100306

I vanliga fall skulle jag kalla det en ”skitvinter” – jag älskar ju snöiga och kalla vintrar, pulsar gärna långa promenader i snön, njuter av att se skogen i vinterskrud och av att ha rena hundar med mig in i huset… Så är det nu inte i år, inte än i alla fall, och som så många andra tycker jag faktiskt att vi lika gärna kan hoppa över vintern i år.

För visst är det trevligt att kunna gå ut och jaktträna hela vintern igenom, och kurssäsongen är redan igång igen, både för Delfi och Femma. (Mer om det längre ner.) Promenad-disciplinen sätts på prov, och den har definitivt blivit bättre tack vare det dåliga vädret. Det går liksom inte att ”strejka” sig förbi dåligt väder när det regnar och blåser dag efter annan… Dubbdäcken sitter på bilen och fräser asfalt helt i onödan… det känns väl sådär, men samtidigt njuter jag av sommarväglaget hela vintern igenom. Undrar om jag ska våga att byta till sommardäck redan i februari…? Man kanske rent av borde lära sig att byta däck själv!? Hmmm. En riktigt trevlig sak med en mild vinter är i alla fall elräkningen, som blev flera hundra kronor lägre än tidigare år för december månad, och jag räknar med minst samma effekt på januari-räkningen.

Januari inleddes som vanligt med ett besök på My Dog, och den viktigaste punkten på programmet var att få se polisens uppvisning.

Notera särskilt den lilla söta jaktcockern! Jag har blivit helt betuttad i dessa ljuvligt söta och roliga hundar som poppar upp överallt i retrievervärlden.

På tal om betuttad, så tittade jag till grannens katt när ägarna var på semester, och vi connectade verkligen, katten och jag. När jag fyllt på mat och bytt vattnet slog jag mig ner i soffan med en kudde i knät och hann knappt sätta mig innan katten hoppat upp och börjat spinna… och dregla. Efter första besöket googlade jag och fick reda på att katter dreglar när de mår riktigt bra. Så det fick ju bli många sådana gos-stunder. Men katter är allt lite hmm… annorlunda när de gosar: kramar in klorna i huden på en (därav kudden i knät, och så fick jag dra upp tröjan i halsen), dreglar som sagt, och har man riktig ”tur” får man några slick i ansiktet… med en jättesträv tunga!

Men vad gör det, för visst förstår jag att folk älskar kattdjuret. Jag skulle själv skaffa en katt omedelbums – särskilt efter den här bekantskapen – om det inte vore för att jag är så oerhört allergisk. Efter första besöket svullnade mina ögon igen så galet som de inte har gjort på flera år och det är ingen behaglig upplevelse. Men följande gånger var jag mer noga med att inte ha katten nära ögonen just och viftade hela tiden bort allt som kändes som lite päls i ansiktet – det klarade sig hyfsat med det. Lite rodnad och svullnad på de ställen där klorna kommit åt, det är en bagatell i sammanhanget. För åh, vilken mysig katt!

Hundarna skulle säkert uppskatta en katt… Men de får nog vara utan och nöja sig med vad matte kan erbjuda, såsom olika former av träning. Piaf är så gott som färdig med tricket ”PANG – du är död!”. Visst är hon övertygande, sötnosen. Nästa gång måste jag kolla om hon till och med sluter ögonen :-).

Jaktträningsmässigt har säsongen aldrig riktigt upphört i år. Det har blivit träning under och utanför promenaderna, ensam och i grupp – och på Kopparhult. Jag har ju tidigare provat ett antal olika tränare och kursformer, men när det gäller jaktträningen har jag landat i att jag trivs väldigt bra på Kopparhult och att deras tänk och träningsupplägg passar mig och mina hundar. I januari blev det ett par träningstillfällen för Delfi och fortsättning på dirigeringskursen för Femma.

Starkare!

För några veckor sedan skrev jag om att Piaf följde med på nästan alla promenader, men att jag oftast valde bort rundor på över en timme eftersom vi båda blev lite slitna av en längre runda än så. Så att man i så fall kanske inte kände för att gå någon mer promenad samma dag. Men nu får jag revidera det uttalandet lite, och det är goda nyheter!

Under vinterhalvåret hinner man ibland bara med en längre runda om dagen oavsett, bl.a. p.g.a. mörkret, och då har vi ofta gått den lite längre rundan här hemma. Den tar 1,5 timme om man går raskt och helt utan pauser, men för oss tar den oftast 1:45-2 timmar. Den har vi gått ett par-tre gånger i veckan, och ibland har det kunnat bli en runda till samma dag (det tickar på i stegmätaren!).

Strax efter julafton blev jag påmind om vår längsta runda här hemma, den runt Tinnsjön – eftersom en jakthund hade försvunnit på andra sidan sjön tog jag då bara Delfi och Femma med mig och gick runt sjön. Det visade sig att den rundan var blott ca 1000 steg längre än den ovan nämnda långrundan som Piaf numera hänger med på utan något som helst problem, så påföljande gång fick hon hänga med Tinnsjön runt. (Jakthunden hittades efter ett par dagar av ett par tjejer som gick ut och letade i området.) Det är inte förrän några timmar efter, eller morgonen därpå, som man verkligen vet om det gick så bra med den längre rundan, men Piaf visade inga tecken på hälta. Så skönt!

För egen del har jag ibland kunnat känna av fötter (trots mycket bra kängor!) och/eller höfter efter de längre promenaderna, men jag märker av dem allt mindre, tycker jag. Det är som att både Piaffa-tanten och klimakterie-tanten har blivit starkare i kroppar och ben i och med att vi utökat våra promenader sakta men säkert. Vilken seger för oss! 💪

Den här veckan ska det visst bli genomgående dåligt väder. Alltså var det lika bra att inleda hurtigt, med en Tinnsjörunda.

Screenshot_20200127-113216

Hundåret 2019

Dags att summera hundåret som gått! Det har varit ett grymt bra år med tre vuxna hundar som varit friska och kunnat hänga med på allt. Det har blivit en del tävlande, framför allt för Femma, som hämtat hem de tre titlar som Delfi och Piaf också har: SEVCH, RLDN, RLDF. Hon har debuterat på B-prov med ett tredjepris och fått 90 resp. 93 poäng på sina två första WT:n. MH är också avklarat, ifall vi skulle få för oss att börja med bruks.

Delfi har debuterat i tävlingslydnad och kvalificerat sig för klass 1, och hon har tagit sitt andra kvalificerande resultat i ökl på WT och får nu lov att starta i elitklassen.

Piaf har fortsatt sin bana, hon med… som supermysig, charmig och trygg flattetant! Och hon har även varit med i några inofficiella tävlingar i uppletande. Officiellt är hon pensionär, eftersom hon får rimadyl mot artros i tassarna och stela höfter.

Sedan har jag varit på en hel del hundkurser, och i nedanstående lista hittar vi förklaringen till min tidvis ansträngda privatekonomi det här året, men i min värld är det precis som det ska vara: pengarna ska läggas på hunderiet. #domoreofwhatmakesyouhappy

Kurser under 2019:

Privat träning m. Wilma Steen, 2 x 1 tim (Femma)

Apporteringskurs nkl, 4x 2 timmar, Labväst (Femma)

Spårkurs intro m. Mikael Nord, Lerums BK (Delfi)

Clinic m. Helen Phillips, Clicker Gundog, 3 dagar (åhörare)

Retrieverinternat m. Anita Norrblom, 2 dagar (Femma)

Kennelläger apportering m. Helena Lindström, en dag (åhörare)

Gruppträning mot nkl, Kopparhult, 2 x 2 timmar (Femma)

Gruppträning mot ökl, Kopparhult, 2 x 2 timmar (Delfi)

Föreläsning m. Ida Lindgren, Alingsås BK

Rallylydnadskurs m. Ida Lindgren, Alingsås BK, två dagar (Femma)

Retrieverträning m. Helena Lindström, (Mandylike’s), tre heldagar (Femma)

Privat träning i par, Kopparhult, 5 x 2 timmar (Delfi)

Föreläsning m. Eva Bodfäldt i Stenungsund

Föreläsning m. Jessica Johansson, Game on puppy, Ale BK

Clinic m. Jessica Johansson, Game on puppy, Ale BK, om uthållighet på tävling, en dag (åhörare)

SSRK-kurs mot nkl med Wilma Steen, 2 x 2 timmar (Femma)

Dirigeringskurs nybörjare, Kopparhult, 2 x 3 timmar (Femma)

Dirigeringskurs fortsättning, Kopparhult, 2 timmar (Delfi)

Föreläsning om hårda spår, Lerums BK

Introduktion till avancerat/eftersöksliknande viltspår, SSRK, två dagar (Delfi)

 

Några tävlingar och prov blev det också:

Ett tiotal rallylydnadstävlingar för Femma och fyra för Delfi.

Två lydnadstävlingar i startklass för Delfi.

Två WT:n i nybörjarklass för Femma och två WT:n i öppen klass för Delfi.

Ett b-prov i nybörjarklass för Femma.

Ett anlagsprov och fyra viltspårsprov i öppen klass för Femma.

Ett MH för Femma.

Speciell hund i toppform

För någon vecka sedan tog jag Piaf till veterinären, då hon verkade ha fått tillbaka sin urinvägsinfektion som hon friskförklarades från för någon månad sedan. Enligt veterinären kan det vara så att en liten mängd bakterier ändå fanns kvar och förökat sig sedan dess. Proverna visade dock att hon inte hade någon infektion – så veterinären skrev istället ut ett medel mot inkontinens.

Men! Piaf har verkligen inget emot att gå till veterinären. Har hon riktig tur finns det en katt i väntrummet – då blir hon som förhäxad och bara stirrar mot katten(s bur).

20190814_141512

Finns det en annan hund i väntrummet är det också bra (enligt henne) – hon kommunicerar med lugn och pondus. Och garanterat kommer hon ju att få hälsa på människor.

Först ska hon charma receptionisten, det gör hon genom att hoppa upp med framtassarna mot den höga disken. Sedan försöker hon ju med människor i väntrummet – det brukar hon också lyckas med, i alla fall om det finns någon som är mottaglig, dvs. inte fullt upptagen med sitt eget djur.

När vi ska in i ett av rummen går hon med självsäkra steg genom korridorerna, kikar runt hörnet: vilket rum ska vi till idag? Det är faktiskt helt underbart att hon, sin höga ålder till trots, har så positiva erfarenheter av att gå till veterinären. Nästa man – eller kvinna – som ska charmas är veterinären. Där har vi i höst haft en veterinär som till och med låter Piaf pussa henne i ansiktet – vilken lycka!!! Enligt veterinären är det inte alla som får det, men Piaf får… Mattehjärtat smälter…

Enligt receptionisten på ”vår” klinik är Piaf en speciell hund, en sån man blir extra varm och glad av att träffa. Bortsett från att jag ser hur hon ”jobbar” när hon charmar folk, och vilken effekt hon har på dem, så har jag även fått höra det förr. När Piaf och Delfi var på pensionat i fem dagar och jag skulle hämta dem, fick jag veta att praktikanterna hade förälskat sig i Piaf och suttit inne i hennes och Delfis bur så fort de fick tid över. Bra jobbat, tanten!

20191130_072516

Men det bästa är att Piaf är i så fin form – så blir det när man kan hänga med på allt! Och när vi tränar små och stora sök får ju Piaf dels ta någon i början, dels får hon ofta hänga med mig ut i området och leta efter den allra sista dummien i söket. Så både knopp och kropp får sitt.

Idag var det årets sista deltävling i uppletandecupen på Lerums Brukshundklubb – vi har inte varit med sedan i början av sommaren, helt enkelt för att deltävlingarna krockat med annat. Men idag, så! Jag lämnade i och för sig motvilligt Musikhjälpen-sändningen… men som vanligt vinner en hundaktivitet över det mesta.

Och så bra det gick, sen! Av de tio deltagande hundarna var det tre som hittade alla fyra föremål, och Piaf var en av dem, dessutom med den näst bästa tiden; 3,43 min. Så bra jobbat, flattetanten!

Men det kanske roligaste var kommentaren jag fick av en deltagare efteråt. Han var med när Piaf startade i cupen för ca 10 månader sedan, och han tyckte att den Piaf han såg idag verkade SÅ mycket piggare. Det är som om det vore en annan hund… Hur kul var inte DET!?

Det fick vi fira med ett baotaben när vi kom hem…

20191215_124945

Mina tidigare flattar blev bara 6 respektive 8 år gamla… så jag njuter verkligen nu – på riktigt! – av att få se Piaf åldras och få ha henne kvar vid god vigör så här länge. Jag har lärt mig den hårda vägen att inte ta något för givet och menar alltjämt att vi bara har våra fyrbenta vänner till låns. De ska gå före oss och vi ska göra allt vi kan så att de får göra det med värdighet. Men fram till dess ska jag njuta av min älskade, kloka flattetant.

FB_IMG_1564982503359

Hundkompisar

Ända sedan jag skaffade min andra hund har jag trivts enormt med att ha just två hundar. Visst förlorar man den där speciella ”du & jag”-känslan man får med en ensam hund. Vad har hunden för val, annat än att hänga med just mig, och hoppas att jag ska hitta på något kul att göra…?

Med två hundar fick jag dels två träningskamrater, dels underhållning under promenaderna. Jisses, vad många skratt jag fick åt både Ella och Saga, men framför allt Piaf och Saga och deras lekar i skogen

Fatta hur tråkigt det blev för Piaf när Saga gick bort… Men vi utvecklade lekar under den följande perioden som vi har kvar än idag, bland annat dragkamp med vadhelst jag går och bär på, exv. kopplet. Än idag kan jag plötsligt ha en flatte släpandes efter mig… 😅

Efter bara ett halvår kom då Delfi till vår flock. Trist nog för Piaf, så utvecklades det bruna tillskottet till en liten arbetsnarkoman… som bara vill hålla koll på matte för att för Guds skull inte missa en uppgift, en utlagd dummy, en kastad boll…! Inte så att de aldrig har lekt, men faktiskt ganska sällan.

Så två hundar är nog bra… men tre hundar är ännu bättre! För med Femma har både Piaf och Delfi börjat leka mer. Femma får igång Delfi på jaga-lekar… och Delfi lärde tidigt upp Femma i käftfäktarkonsten – och så har de fortsatt … Medan Piaf tar hand om kamplekarna/föremålslekarna:

Många kamplekar blir det… Men de kan också samsas om en pinne.

Visst är de söta, elvaåringen och tvååringen…

Pigg och busig flattetant

Nej, jag pratar inte om mig själv… utan självklart om Piaf!

Hon går inte gärna långa promenader, men 30-45 minuter funkar. Det bästa för henne är att simma – det visar hon själv genom att kasta sig i vattnet och simma närhelst hon får tillfälle. Men mycket viktigt är också att få vara med – hon kan inte hänga med på alla motionsrundor, men när jag är ute och plockar svamp eller bär så kan hon vara med. Är vi på klubben och tränar får hon också köra lite rallymoment – och kolla in den här responsen:

Sköna dagar

Den här våren har väl egentligen varit lite mer av normal, svensk vår… med ömsom kallt, regnigt och blåsigt väder, ömsom vackert badväder – enligt hundarna, alltså…

Att Piaf simmar är ju inget ovanligt… Men även Femma kom så småningom på att hon faktiskt kan simma.

Vi bor allt bra vackert, med detta på 5 minuters avstånd:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Debut i startklass

För ett par år-tre år sedan gjordes en stor revidering av de svenska tävlingslydnadsklasserna, och eftersom jag inte har tävlat sedan 2008 (med Saga) så blev Delfis debut i startklassen även min debut i densamma. Jag följde revideringen med intresse och välkomnade att den gick igenom. Det gjordes många bra förändringar, särskilt just att man införde en startklass som inte omfattar något gruppmoment. Platsliggningen i grupp var ju mångas skräck. Jag pratade med en kvinna på tävlingen i lördags, som hade fått sin unga goldentiks lydnadskarriär förstörd för alltid efter att den blivit attackerad under sin första platsliggning på tävling. Men det var då det, med de gamla reglerna.

Ända sedan revideringen var klar har jag tvekat om jag ska börja tävla igen – eller ej. En stor stötesten har varit fotgåendet. Jag får bara inte till det fotgående jag vill ha i tävlingslydnaden – det fotgående som jag hade med Ella, och i viss mån med Saga… Jag har inte ens varit ”hundra” att jag verkligen vill att hunden håller ögonkontakt. Det borde räcka med ett bra jaktfotgående? (N.B. ett bra jaktfotgående). Utan den rätta motivationen blir det inte mycket av något. Inte med fotgående och inte med tävlingslydnad över huvud taget. Därför har också debuten dröjt – ändå till nu.

Jag vet inte vad det var som flög i mig – helt plötsligt kände jag att jag vill träna och tävla med Delfi, och plötsligt var hon anmäld till startklassen. Nu kör vi, helt enkelt.

Nu kör vi, jojo. Jag var verkligen nervös inför denna lilla usla tävling. Sex små moment… Jeeeez… Delfi var lite, lite disträ – hon verkade tro att tävlingsledaren skulle hala fram och kasta en dummy precis vilken sekund som helst… hihi. My bad – vi har ju inte alls tränat med någon som agerat tävlingsledare. Ja, det är klart att man ska, men jag tycker ju om att pula med tävlingslydnaden i ensamhet, möjligen med folk runtom i periferin, som under den öppna träningen på klubben.

Med en smått disträ flatte blev fotgåendet inte ens halvbra, det är den bistra sanningen. Vi fick 7,5 p med kommentarerna ”växlar position, något luftigt, långsamt sättande, snett sättande”.

Inkallningen var bra utom att hon nästan höll på att springa till tävlingsledaren först – en liten, liten båge gjorde hon. 9 p och kommentaren ”lite slarv”.

Sedan kom sättande under marsch, och där gjorde jag dundertabben att inte ge ett tydligt sitt- eller stanna-kommando, så Delfi blev såklart osäker och följde med mig runt. Jag tar det på mig och skyller på att detta var ett moment som jag verkligen hade sämst koll på när jag anmälde oss till tävlingen, och så sent som några dagar före tävlingen fick jag göra vissa justeringar eftersom jag hade missuppfattat momentet. Äh. Det blev ju en fet nolla på det momentet, och 30 poäng förlorade i ett nafs…

Det jag är nöjd med är att jag ryckte på axlarna och gick med en bra känsla in i nästa moment, som var apporteringen. Här hade vi så sent som dagen innan ”hård”tränat på att komma in i rätt position med rapporten, och det satt faktiskt som en smäck nu. Vi fick 9 p och en notering om ”något ojämnt tempo”. Jag vet precis: Delfi rusar fram till apporten, men småspringer sedan till mig med den… Ni måste förstå en flattes totala besvikelse varje gång det är en apportbock i trä, och inte en dummy, fågel eller ens en tennisboll som ska apporteras!/Delfi.

Fjärrdirigeringen är ju ruskigt simpel – 10 p – och hopp över hinder satt som en smäck, även positionen in till sidan – 10 p. Helhetsintrycket fick vi 8,5 p på, och det får jag väl vara nöjd med – även om jag inte är nöjd med mindre än 9-10 p.

Jag är i alla fall väldigt glad att jag hade en glad och arbetsvillig flatte med mig på planen – hon verkade inte ha ett dugg ont av de uteblivna bedömningarna, utan tyckte det var kul att få fortsätta med nästa moment, och nästa… Precis så som man vill ha det: Yes-lydnad!

160 p (av 200) krävs för att få fortsätta till lydnadsklass 1. Vi fick 149,5 p. Så jag är inte nöjd, absolut inte, men om jag kan låta bli att klanta till det nästa gång, så bör vi kunna ta hem startklassen nästa gång. Men då händer väl något annat…….