Och träningsdagar sammanfaller ju inte sällan med helg, så ock denna helg. Gårdagens träning har jag redan skrivit om, och dagens upplägg såg ut på liknande sätt.

Det är skönt att komma ut på en ordentlig skogsrunda före frukost, tycker jag, och gärna då med någon liten övning om andan faller på. Idag fick bollkastaren följa med igen, så att vi nu äntligen skulle kunna inviga den där ängen som vi aldrig kom till igår (eftersom vi slarvat bort den enda boll jag hade med mig).

Men innan vi kom dit gick vi under en motorvägsbro som går över en liten sänka/dal i skogen  – vi gick alltså på en stig längs ena sidan av den ”dalen”, och med bollkastaren kunde jag kasta så långt att bollen hamnade en liten bit upp på andra sidan av denna dal. Det var jag tvungen att prova med hundarna. Längst ner i dalen går en kraftig stig, och det blev en extra svårighet för Delfi att ta sig över dit, men tog sig dit gjorde hon efter lite letande – och farten var god, så god att jag kunde höra ända upp till mig hur hon nästan tappade andan av hastigheten som hon tvärvände med när hon fick vittring på bollen… Det är kul att se den hunden jobba 🙂

Piaf tog sin boll – även den på andra sidan om stigen – som ingenting. En spik, helt enkelt.

Sedan kom vi förbi ängen där vi förlorade vår boll igår. Kunde jag låta bli att låta hundarna ta varsin markering idag igen? Näpp. Framför allt ville jag ju se Piaf jobba där igen. Hon fick sin markering i samma område som igår – och först, när hon kom fram till området, trodde jag nästan att samma sak skulle upprepa sig. Det gjorde det inte – hon hittade sin boll och apporterade den, MEN jag tyckte mig se att hon hängde lite över den innan hon tog den. Efter att Delfi också fått hämta sin – på ungefär samma sätt som igår, hon tenderar att börja ringa för tidigt men jobbar sig snabbt ut – så gick vi tillsammans ner, alla tre, så att jag fick titta närmare på området. Visade sig att det var ganska äckliga stickiga snår i ”Piafs område” – inte värre än att hon ska kunna ta det (även om jag inte kommer att kräva av henne att hon ska kunna gå in i de värsta snåren), men ändå: det kan vara förklaringen till att hon så snabbt dissade området ”äh, där finns nog inget ändå”… Hehe. Lilla apan, matte vet nog 😉

Nu blev det ingen änginvigning idag heller, men det berodde på att jag försökte ta en annan väg dit, och misslyckades med att hitta den…

Under denna morgonrunda fick vi flera regnskurar över oss, men fram till eftermiddagen hade vädret blivit riktigt vackert, perfekt för ett ordentligt träningspass.

Idag hade jag med mig allt det jag ville: ett par dummies, några tennisbollar, fyra pinnar.

Den första övningen fick Piaf, en ”diamant”, fortfarande med ganska modesta avstånd. Delfi sitter ”mitt” i som störning 🙂

Film med Piaf.

Delfi fick sedan sina raka linjetag i kombination med inkallning – funkade riktigt fint.

Film med Delfi.

(Eftersom vi hade lite tjall med avlämningarna igår valde jag här att bryta filmningen innan Delfi kom fram till mig för att koncentrera mig på att ta emot henne ordentligt…)

Piaf fick även lite olika skick till pinnarna, med lite längre avstånd och med markeringar att ta in efteråt, hon hade riktigt roligt och kände sig duktig, mitt hjärta.

Till sist fotosession

Och en sitt-stanna-övning där jag gick ganska långt ifrån dem och gömde mig i buskarna/bakom ett träd. Mellan dem ligger en tennisboll som de var bra sugna på, åtminstone när jag var i närheten…

Jag är ganska säker på att jag har missat en del i våra ”grunder” – men alldeles, alldeles illa ute tycker jag nog inte att vi är, heller 🙂

I morse tänkte jag att vi skulle inviga en av våra nyupptäckta ängar med lite svåra markeringar, så bollkastaren fick följa med på morgonrundan… Liksom EN tennisboll.

Men ängen ligger först en bra bit in på promenaden och jag kunde inte hålla mig ända till dess… När vi kom förbi en spännande skogsglänta nedanför en slänt så fick hundarna varsin markering där. Delfi först. Det ska sägas att det var en utmanande markering – nedför en backe, med kastare, mellan träden och ut i högt gräs. Det blev ingen spik, men hon jobbade sig snabbt fram till rätt ställe. Success, som Keith Mathews skulle ha sagt 🙂

Så Piaf. Markeringen var – tyckte/trodde jag – lika svår som Delfis. Men när Delfi jobbar sig fram till bollen så verkade Piaf bara jobba sig längre bort från den… Det är som om hon, på kaxig flattetiks vis, tycker att det räcker att hon sniffar lite lätt på ett område för att veta om det finns något där – och hittar hon inte genast så finns det inget där  – alltså jobbar hon sig bort därifrån. Nej det är inte kaxigt, det är slarvigt. Vad gör vi med detta? Tål att funderas på. Tennisbollen fick ligga där den låg – efter så lång tid som Piaf hade jobbat på sin markering så ville jag inte skicka Delfi – och ärligt talat hade jag själv tappat bort markeringen… Den nya ängen får vi alltså inviga en annan gång!

Efter några timmars vila var det dags igen. Slarvig matte hade glömt dummyväskan hemma, men tack vare oredan bland alla hundsaker som ligger och dräller i bilen, så kunde jag där rota fram ett par standarddummys och ett par tennisbollar – och de nya vita pinnarna ligger alltid redo i bilen, så vi hade allt vi behövde. En shoppingpåse fick tjäna som dummyväska.

Vi klarade oss med ett par pinnar idag – tänkte egentligen bara köra enkla, raka linjetag mot en pinne. Så blev det också för Delfi, inte minst som hennes avlämningar började tjorva lite, så körde vi bara riktigt enkla uppgifter. Skickade från ett par olika håll och ökade avståndet till pinnen.

Men Piaf!? Morgonens sketna markering var glömd och förlåten (förlåten?? /Piaf) – nu fick hon glänsa. Hon fick ta linjetag från flera olika håll – vi ökade avståndet snabbt – mot en och samma pinne, och det funkade så pass bra och lätt, även i kombination med markeringar, så vi utökade med en pinne till och varierade med stopp+dirigering åt sidan. Eftersom Piaf verkar ha fattat grejen med pinnarna, så ser man direkt att hon tittar efter dem när jag ger tecken – NU kan vi börja jobba!

När vi är ute varvar jag träningen med Piaf och Delfi. Piaf fick alltså som vanligt vila medan jag tränade Delfi… men så växte hornen plötsligt i pannan på mig. Rätt vad det var, när jag hade lagt ut en dummy vid en pinne och Delfi väntade på att få bli skickad – så gick jag i stället och ställde mig några meter framför Piaf (som låg ner men hade följt oss noga med blicken) – bad henne sätta sig och gav henne en dirigering (som nu blev ganska lång) åt sidan. Success 🙂

Mycket nöjd matte gick så småningom till bilen med sina två flattar.

ska ju vara bra, sägs det. Och om vi ändå skulle behöva några ursäkter så blir våra – dvs mina – jobb och dåligt väder.

Dåligt väder var det i och för sig fortfarande när vi igår tog en promenad som till skillnad från vilodagspromenaderna bjöd på lite träning här och var. Ett par linjetag på stigen, ett närsök med stoppsignal, lite markeringar och linjetag på en äng jag (åter)upptäckte i närheten av vår promenad och så en lite klurigare markering i skogen.

Hundarna var duktiga – säkert tack vara vilodagarna 😉

Egentligen vore väl ”Ingen träning” en mer passande rubrik för dagens inlägg. Men lite avlämningsträning blir det nästan varje dag – mest för att Delfi tar initiativ till det. Utöver att hon ”lämnar av” strumpor, vantar m.m. så passar jag gärna på att träna lite med de typer av dummies som hon – om jag nu kunde förstå varför – inte kan lämna av så fint än.

Till mitt – eller Delfis – försvar kan jag ju säga att hon verkar vara långt från ensam i syskonskaran med att få jobba lite extra på avlämningarna. I kombination med en apporteringsuppgift utomhus skulle det springas rundor runt mig och slängas och dängas med dummyn… högst enerverande efter ett i övrigt mycket snyggt arbete.

Här hemma, däremot, höll hon dummyn fint. Hon levererade den i hand. Sedan började hon spontanleverera leksaker på löpande band, genom att klättra upp på mig och lämna i brösthöjd – väldigt fint, tycker jag. Och ja, jag vet att jag kommer att ångra det jag gjorde sedan en och annan gång (när man har lite ömtåligare kläder och vädret inte är av det gynnsammare slaget), men det får jag ta då! Jag kommer säkert att komma ihåg anledningen. För även om hon inte kunde hon leverera dummies på samma sätt till att börja med, så ändrade vi på det…

Levererade hon en leksak i brösthöjd, så fick hon byta den mot en dummy. Om nu någon tror att hon sedan ville byta tillbaka till leksaken: glöm det. En dummy måste bytas mot en annan dummy – inget annat. Så det gjorde vi.

I takt med att hon började lämna av standarddummies i brösthöjd här hemma, så gick det också bättre och bättre med avlämningarna utomhus. Kanske blev det någon slags avdramatisering. Så nu får jag de gröna dummiesarna direkt i hand – ska vi säga 9 gånger av tio.

Tennisbollar – samma sak, och med dem bara det funkade från början – om jag nu kunde förstå varför??

Nu har vi ändå lite kvar att jobba med: små-dummies och vita pås-dummies, t.ex., vill hon fortfarande jonglera med på vägen in – ser vansinnigt sött och roligt ut… när man är på riktigt gott och överseende humör…. 😉

Så hur löser jag nu detta med smådummiesarna? Tja, jag måste ju i alla fall försöka det här:

(Nej, jag tvättar aldrig mina dummies, skjut mig!)

Det tog emot, det ska erkännas, (för en av oss i alla fall) – men vi trotsade regnet och åkte till vår älskade skog och travade iväg till ”vår” äng… med de nya träningspinnarna och dummyväskan i högsta hugg.

Som vanligt när jag går ut och tränar så hade jag endast en mycket vag plan för vad jag ville göra. ”Prova på de nya pinnarna”, typ. Men det blev välan bra ändå, tycker jag :-))

Piaf väntar… och kommer att få ett helt enkelt bakåtskick till pinne + dummy

Ett linjetag till första pinnen + matskål, därefter blev det stopp + bakåtskick till pinne + matskål och slutligen stopp + bakåtskick igen till pinne + dummy. Körde korta avstånd idag.

Delfi jobbade bara mot en pinne åt gången, men däremot från alla håll mot den aktuella pinnen. Dummy är hennes bästa belöning 🙂

Jag ville som sagt prova på lite olika saker med pinnarna… Här väntar Piaf på att skickas fram till pinne 2 + matskål, stopsignal och vidare bakåt till pinne 3 + matskål… stoppsignal och skick till höger pinne + dummy. Sedan slängde jag dit dummyn igen, innan vi gjorde om skicket till pinne 3 för att skicka till vänster pinne + dummy.

Som avslutning kunde jag inte låta bli att ställa upp en slalombana och ta upp det som vi nosade lite på i somras… Piaf kom ihåg och var jätteduktig – vem vet om hon får starta en agilitykarriär… 😉 Delfi fattade inte alls – ”vaddå inte gå på samma sida som matte??”. Inte så konstigt, med tanke på att jag brukar finta henne när vi ska gå tätt intill ett träd… Så det fick bli stora hjälpande handen nu 🙂

Nöjd med träningspasset var jag i alla fall – och särskilt med att regnet inte stoppade oss.