Training

1-2-3-4…

Visst hade man väl kunna numrera sina befintliga dummies, men håll med om att det är rätt snitsigt med sydd numrering och olika färger på detaljerna för jämna/ojämna nummer…? Jag älllskar min nya dummy-samling, som jag köpte av Åsa på flattelägret.

20170603_173340

Framför allt är det verkligen praktiskt att ha full koll på vilka dummies – dvs från vilka ställen i sökområdet – som har kommit in. På bilden ligger Piafs inhämtade rad till vänster och Delfis till höger. Tennisbollarna låg närmast så helt rätt att Delfi tog in dem först – och inte bara kutade över i full fart, som hon haft (klar) tendens till tidigare. Heja Delfi, det tar sig!

Personspår

Eftersom hundarna älskar att spåra tänkte jag börja träna personspår med dem. Den gångna veckan lade jag först ett på ca 20 meter (med godis i varje steg – OMG vilken träningsvärk jag fick i benen av att lägga godis bakom mig för varje steg), sedan ett på 100 meter (godis bara vart tionde steg) och slutligen ett på 200-250 meter. Piaf var mkt lugnare och säkrare från början, men Delfi var helt okej, med mycket bättre fokus, i det tredje spåret.

screenshot_20170125-172101

screenshot_20170125-172045

En HP-hund

Efter att Delfi gått sitt öppenklasspår i måndags tittade Maths mig rakt i ögonen och sa ”Det är en HP-hund du har där”. Oj, kul! Enda haken var ju det där med tiden…

Idag var det dags för nästa spår, denna gång gick vi för Ninni Gren i Anten. Även idag fick Delfi börja (det blev ju bra förra gången) och självklart var jag attans noga med att hålla igen på hastigheten. Men säker i spåret kändes hon, och domarens första kommentar efter spåret var ”Går hon alltid sådär i spåret? Hon gick ju klockrent!” Tjoho 😊 Även idag blev det kortast tillåtna tid… Men så spiller hon ju ingen tid i några vinklar, heller. Återgången hade hon tagit rakt av… Sjukt, ju 😆😎 Så utöver dessa fina lovord så hade Delfi kammat hem ett HP (hederspris) för dagens spår. Bästa bruden!!

Piaf tog sitt spår bättre än någonsin; lika skönt och behagligt tempo som vanligt men med mycket bättre fokus och säkerhet i spåret. Vid återgången gjorde hon rena skolboksexemplet på en ringning – säkert 4-5 varv fick jag hänga med runt – innan hon var nöjd med spåret hon hittade. Precis som Delfi hade gjort var hon lugn och fin i skottet men taggade till lite efter skottet och tuffade på lite fortare fram till spårslutet. Grymt nöjd var jag!

Både Piaf och Delfi fick en 1:a även idag.

 

Viltspår de luxe

Viltspår de luxe, det är att inte behöva lägga spåret själv… Man kommer så att säga till dukat bord, selar på hunden, säger att den är bäst i världen – och så är det bara att hänga med. Eller nästan. För nog kan man sköta det där med linan mer eller mindre (host) bra… Men i slutändan syns det ju om hunden kan spåra eller ej.

Idag åkte vi till Maths Lindberg i Skår/Skepplanda (mina 80-tals-hoods) och gick viltspår i öppenklass för honom. Det var ett par minusgrader kallt även på eftermiddagen, och strålande vackert väder.

Jag lät Delfi börja, och hon verkade faktiskt gå mindre yvigt och mer spårnoga än vanligt. Hennes tempo var bra mycket lugnare än vanligt, så jag brydde mig inte om att bromsa henne… Det hade kunnat straffa sig! För hon gick spåret på kortast tillåtna tid – hade hon gått fortare hade hon troligtvis fått en 0:a, förklarade Maths. Och det hade bannemej varit synd, så snyggt som hon tog spåret. Maths gratulerade mig till förstapriset för Delfis spår. YES!

Piaf plockade upp sitt spår snabbt och lätt, och tuffade på i sitt vanliga, oerhört behagliga tempo. Hon fick lite problem på slutet, men lyckades reda ut det och hittade sin klöv. Jag kände mig inte fullt så säker på förstapriset i hennes fall, men jodå: hunden kan ju spåra 🙂 Ännu en gratulations-handskakning fick jag, nu för Piaf. Heja flattetanten!

 

Åhörare på lydnadscamp

I fredags kväll såg jag på Fejjan att det blivit en plats ledig på ett lydnadscamp i Alingsås nu i helgen. Nära och bra, och efter att snabbt ha googlat på tränaren för helgen så chansade jag och slängde iväg en anmälan vid tiotiden på fredagskvällen. Ville dock bara vara med som åhörare – insupa tips och inspiration kändes helt perfekt när nu de nya lydnadsreglerna har kommit och jag känner mig riktigt pepp att träna inför eventuell start nästa år.

Gick upp tidigt på lördagen och kollade av mailen: jodå, vi fick gärna komma! Så kul!

För hundarna blev det alltså en rätt tråkig helg, men de fick i alla fall vara med – den fina canvasburen kom verkligen väl till pass –

20161119_122447

20161119_160649

medan jag satt och skrev för glatta livet.

Det var Hundunik som arrangerade, vi höll till på Hundplayset och  den inbjudna tränaren som drillade ekipagen – och även tog sig tid att besvara mina frågor, trots att jag bara var åhörare – var Pia Albinsson. Mycket duktig hundmänniska och instruktör – jag fick verkligen många tips och massor med inspiration!

Och Delfi fick ett nytt halsband:

20161120_134454

Hon klär i lila, den flickan…

20161120_135138

 

Mer verkstad än snack

Det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Men verkstad blir det ju ändå!

I lördags var vi i Herrljunga och apporteringstränade i grupp på Remmene skjutfält. Vilka kanonmarker för träning!

20161029_130603

20161029_154826

Det var främst Delfi som fick träna, men då har jag verkligen inte tid att fotografera. Ni som känner henne vet vad jag menar  😉 Piaf fick också träna lite – semester för matte ❤

I måndags blev det viltspårsträning. Jag lade spåren på morgonen – så tidigt som nu går med tanke på ljuset – och hundarna fick gå spåren, ca 500 m långa, innan det blev mörkt (eller ja, det hade snarare blivit mörkt när Piaf gått klart sitt spår). Det blev en liggande på ca 8 timmar. Båda gick bra – Delfi förvånar mig fortfarande med att dra som en liten gnu i linan… Hon, som var så osäker i spåret i början.

20161031_162510

20161031_164407

Utöver hundträning har jag hittat en jättefin skogsrunda här hemma. En liten uppvärmningssträcka på 10 minuter på grusvägen, sedan är vi vid en fotbollsplan som vi gärna använder för lydnadsträning före eller efter promenaden – sedan går vi rakt igenom ett hygge innan vi kommer till en helt underbar gammelskog där vi kan följa en stig i ca 45 minuter. In alles (utan träningen) blir det en dryg timme – precis lagom. Vi har flera andra rundor här hemma, men de är antingen inte lika fina eller lite för långa (om man inte tar bilen en bit) eller för korta  – eller det värsta: man måste gå samma väg tillbaka *ryser så tråkigt*

Sedan har det blivit lite plugg – jag har avslutat en utbildning och påbörjat nästa.

Och så vill ju hus och trädgård ha lite uppmärksamhet också. Mycket löv blir det när man  bor precis intill skogen… mycket löv att räfsa och bära bort och även rensa ut från hängrännorna. Men inte alltför tråkigt, faktiskt.

Överhuvudtaget är humöret på topp dessa dagar – Delfi har fått allergiutredas de senaste månaderna. Veterinären och jag trodde det var foderallergi, så Delfi har bara – bara – fått äta allergifoder de senaste två-tre månaderna. Sedan fick hon göra ett pricktest som tyvärr visade på allergi mot vissa pollen. Men då återstod frågan om hon överhuvudtaget är foderallergisk.

De senaste två veckorna – i morgon fredag blir det precis två veckor – har Delfi fått äta allt hon någonsin fått att äta tidigare. Och efter två veckor skulle jag mejla veterinären och meddela resultatet – och det är att Delfi inte fått allra minsta mer klåda sedan vi började med all det goda som hon nu får äta. Så kul att nu få ge smaskiga ben och laga gott levergodis etc.

Perspektiv

Den senare delen av sommaren och början på hösten har Piaf ju haft problem med en handled. Vi var hos Husdjurshälsan och lät röntga både handled och höfter och små pålagringar konstaterades. Piaf ordinerades rimadyl och sträng vila några veckor, men inte ens det hjälpte. Vi var också hos massören, som bekräftade att Piaf hade ”nedsatt rörlighet” i båda handlederna och i höften – det var efter  den första viloperioden. Sedan införde jag en ny, liknande, fast ännu mer strikt viloperiod för Piaf. Delfi motionerades med egna promenader och cykelrundor, medan Piaf bara fick korta promenader. Däremot började vi ju med rallylydnaden i den vevan, och det var helt perfekt för Piaf, efftersom det inte finns något hinderhopp i nybörjarklass.

Men nu har Piaf i några veckor sakta men säkert blivit allt rörligare. Det har märkts genom att hon svarat upp allt mer på Delfis lekinviter, och Piaf har fått följa med på allt längre rundor – utan bakslag på handleden! Så skönt. Nu går flocken tillsammans på alla promenader och Piaf får hämta några markeringar och dirigeringar…

20161010_175002

Kroksjön runt

20161021_141407

20161021_141537_010

20161021_141545_018

20161021_145139

Dessutom var vi på Blåstjärnan och kollade upp lite olika knölar på Piaf häromsistens, men Piaf hade bara fettknölar. Däremot hade hon hastigt och olustigt lagt på sig tre kilo under dessa veckor som hon fått endast korta promenader och rallyträning…

Där har vi nästa utmaning 😉

”Knappt godkänt”

Inte är det varje dag man tar sig till Färgelanda… det ska väl till någon slags hundaktivitet för det 😉 Och mycket riktigt: idag var det dags för vår tredje rallylydnadstävling. För att ta sig vidare till fortsättningsklass krävs tre godkända resultat i nybörjarklass och säsongen börjar ta slut… Så målet för dagen var definitivt att både Delfi och Piaf skulle få sitt sista godkända resultat i nkl.

Jag har tidigare tyckt att jag haft flyt med själva banorna… Det tyckte jag inte idag. Att andra halvan av banan skulle springas är verkligen inte till min fördel. Men-men! Bara att bita i det sura äpplet och jag började genast tänka på att jag kanske skulle få skynda hem och anmäla till nästa tävling i Halmstad (sista anmälningsdag idag)…

Det var nu inte bara andra halvan som kändes lite jobbig idag. Fick locka och pocka, tyckte jag, och i ”spiralen” tappade jag bort mig och jag var nästan säker att jag hade gått fel (Delfis runda), jag tappade kopplet igen (Piafs runda) och jag såg sneda sättanden här och där i bådas rundor…

När folk frågade mig hur det hade gått svarade jag uppriktigt att det nog blev knappt godkända poäng…

Vilket skulle visa sig vara en grov felbedömning – för idag vann Delfi med 96 poäng och Piaf blev 3:a med 94 poäng! Shit alltså, jag är så nöjd!!!

Nu har båda flickorna tagit titeln RLD N.

20161001_130009

Innan vi tävlar i fortsättningsklass har vi några moment att träna på. Men framför allt måste jag jobba på att inse att rallylydnad inte är tävlingslydnad! Jag har nog fortfarande uppfattningen att en runda där hunden följer med dig i perfekt position utan att du behöver göra eller säga något och där hunden gör allt snabbt och rakt och med så lite hjälper som möjligt, det är en riktigt fin runda! En sådan runda såg jag igår – det var faktiskt Piafs kullsyster som gjorde den, och jag tyckte det såg så snyggt ut! Men tydligen var mina hundars rundor bättre… (håhåjaja) men jag förstår det fortfarande inte riktigt.

Kanske skulle jag behöva låta mig filmas in action. Och förmodligen behöver jag också träna mer med svåra störningar, så att jag vänjer mig vid att behöva kämpa lite för hundarnas uppmärksamhet.

Rallylydnad, rofyllda respektive roliga djur… och rosetter

I fredags fick jag lust att åka in till Slottsskogen igen.

Saken var den att i förra veckan åkte jag till tre olika bk:ar – på kvällstid – för att få bra störning från andra hundar, men fick tji! Angereds BK: tomt. Lerums BK:s öppna träning: inte tomt, men väldigt lugnt. Lilla Edet: massor med folk… som satt inne i klubbstugan och hade klickerteori…

I Slottsskogen finns alltid tillräckligt med folk och fä för att jag ska bli nöjd… så ock denna gång. Nästan lite väl… men mer om det längre ner.

Först gick vi till säldammen och såg när de fina, rofyllda djuren fick mat. Visst är det något visst med sälar. Jag blir alltid lätt tårögd när jag ser dem, de glider fram, sticker upp nosen över ytan, öppnar och stänger näsborrarna, glider ner under ytan igen och iväg. Nej… gå inte… Jag funderar över om de är lyckliga i denna lilla damm i Slottsskogen.

Sedan såg vi också när pingvinerna fick sin mat. Helt annan känsla! Pingvinerna är ju så komiska, jag måste bara le när jag ser dem. Delfi verkade vara sugen på att hoppa i och simma med dem 😊

Pingvinerna väntar på mat

20160916_143351

Sedan tog vi en liten tur upp till utsiktstornet…

20160916_150917

… och ner mot gräsplanerna igen

20160916_144335

Dags för träning! Mitt på en gräsmatta ställde jag upp en rejäl rallybana och gnuggade händerna åt störningarna runt oss.

20160916_162855

Det var kvackande änder i fågeldammen intill – och rejält mycket ankbajs på gräsmattan -, det var skolungdomar som letade pokémons, det var hundar, det var frisbeekastare och så småningom var det även en nysvensk småbarnsfamilj som kom fram när Piaf och jag var mitt i rallybanan.

De frågade så snällt och nyfiket vad jag gjorde och barnen ville klappa Piaf – medan föräldrarna höll sig på avstånd och berättade att de var hundrädda – vilket de fick, såklart. De undrade också vad det var med hunden som låg ner en bit bort – det var Delfi som låg så fint och inte alls brydde sig om den utökade uppmärksamhet som Piaf fick – hon var nog glad hon slapp den biten… Rätt vad det var, medan barnen fortfarande samlade mod för att äntligen klappa Piaf… så skopade hon in en rejäl ankbajskorv i sitt söta flattegap – och borta var den. Jag är rätt säker på att pappan såg detta för han började genast försöka avsluta hälsningsceremonin… vilket jag hade full förståelse för. Dessutom hade Piaf fått en anklort i pälsen när hon legat på marken och åmat sig för barnen… Hon var helt enkelt inte världens fräschaste flatte just då…

Så familjen gick och vi fortsatte vårt träningspass. Utan flattepussbelöningar.

20160916_163036

Det blev ett riktigt bra träningspass! Hundarna var på, de var fokuserade och även om jag körde en lång bana plus lite spridda moment etc. med var och en så var det ingen som hade lust att lägga sig och vila medan den andra fick träna. Go känsla, helt enkelt!

Piaf tränar sitt favoritmoment: backa

(Backa har vi tränat länge lite på skoj. Utmaningen har länge varit att backa rakt – och långt – nu ska vi få till ett stopp också… 😆)

Till slut var ”vi” i alla fall rejält trötta…

fb_img_1474177055962

Nästan så jag undrade om jag kört slut dem alldeles och om det var dumt med tanke på att vi skulle tävla dagen efter.

Igår lördag var det nämligen dags för vår rallylydnadsdebut, jag anmälde oss för flera veckor sedan. Det var Angereds BK som arrangerade, så det var inte långt att åka heller.

Jag fick trevligt sällskap vid sidan av ringen och vädret var vackert- nästan i varmaste laget… Delfi startade som nr 14 och Piaf som nr 25 och känslan var bra under båda rundorna. Hundarna och jag var ett (två) team och jag gjorde inte bort mig bland skyltarna… Banan var trixig, men schysst och rolig och gav oss chans att visa det mesta som ingår i nybörjarklassen.

Delfis runda (slutet )

Redan före prisutdelningen hade jag sett att Delfi fick 94 poäng – jättekul! – men den stora överraskningen var att det gick ännu bättre för Piaf, som med 98 poäng gick och vann klassen 😊 Delfi kom på delad fjärdeplats. Kalla det nybörjartur, men det var i alla fall en go bekräftelse på att jag inte varit helt fel ute i känslan att rallylydnaden är vår grej…

20160917_160851