Vi har nästan dagligen ett gäng hjortar på ängarna utanför mitt hus, och jag har undan för undan sett hur mina hundars intresse för dem blivit allt mindre. Nu verkar även Femma vara hyfsat hjort-ren (viltren kommer jag säga den dag de inte vill springa efter en hare eller ekorre som kutar iväg, och där är vi inte än – vi får för lite träning på det momentet…).

Hjortar 1

Hjortar 2

Hjortar 3

Eller…?

Kaffebryggaren har flyttat ut i garaget – och efter att micron använts i flera månader för att värma tevatten, så har istället en elvattenkokare fått flytta in.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Inte en droppe kaffe på tre-fyra månader, alltså, däremot goda, fruktiga svarta och gröna teer.

Varför? Jag kom helt enkelt på att kaffe inte längre smakade särskilt gott, så… varför inte?

Lilla Dacian har fått tonade rutor med hjälp av Solarplexius. De var just så lätta att sätta in, som det påstås i reklamen – och visst blev det snyggt?

En av mina största laster – särskilt på sommaren, såklart – är glass. Jag kan ha godis hemma och spara det (I alla fall till kommande helg…) men glasspinnar går bara inte att spara! De måste ner i min mage nu! Att köpa glass i Hemglassbilen blir därför en dyr, eller i alla fall kortvarig historia, eftersom den är så god att jag absolut inte kan spara den…

I år har jag tänkt mig att fimpa pinnglassarna och prova något annat: kulglass/paketglass/lösglass, eller vad man ska kalla det. Tidigare har jag knappt ens velat köpa Ben&Jerry’s pga priset – men nu har jag hittat en ännu dyrare glass, men den känns också riktigt exklusiv och god, och då kan jag också nöja mig med en strut. Tror det blir billigare i längden – och i vilket fall som helst blir det färre kalorier.

En ny glassvärld har öppnat sig för mig. Och ja, våfflan är grön… päronsmak!

På våren 2015 och även 2018 var jag åhörare på ett årligen återkommande jaktinternat med Anita Norrblom – och i år när jag hörde mig för om det fanns plats i år igen, så blev jag erbjuden en plats som deltagare med hund, och det tackade jag ju gladeligen ja till…

Lägret hölls i Fegen (nära Ullared) och nu i helgen var det dags. Perfekt tajming, verkligen, eftersom jag dels grundtränat Femma till en nivå som jag är ganska (alltför??) nöjd med, dels testat av hur hon funkar vid gruppträning – och i stort sett har jag varit nöjd med hur det sett ut – så nu kunde jag faktiskt behöva en experts tränade öga för att se om jag är onödigt nöjd, vad jag ska se upp med och hur vi bör gå vidare.

Vi åkte dit på fredagen – Piaf och Delfi var givetvis också med, och vi blev inhysta i ett rum som vi delade med ett annat ekipage. Det gick hur fint som helst. Den största utmaningen var väl i så fall den stupbranta och hala trappan upp till rummet på andra våningen…

Vi inledde lördag morgon med genomgång av våra olika önskemål – vi var 8 ekipage totalt, men blev indelade i två grupper om 3 respektive 5 ekipage.

Lördagens första träningspass bestod av walkup – dvs fotträning – och enkelmarkeringar i högt gräs. Efter lunch blev det en dubbelmarkering med skott i skogen och därefter enkelmarkering och dirigering till samma ställe på vattnet.

Söndagen i leddes med walkup och skottapporter (dvs. med dummykastare) på ett hygge, följt av en skottapport-markering mellan två målområden för en hund, därefter dirigeringar till vänster respektive höger målområde för två andra hundar.

Allra sist körde vi en dubbelmarkering till, med skott.

Allt som allt var jag mycket nöjd med hela helgen. Anita Norrblom är en väldigt duktig instruktör, Femma visade att hon har goda grunder att stå på när vi nu ska gå vidare, och jag fick verkligen många tips och idéer för nästa etapp i träningen.