Underhållning

Fotbolls-EM!?

Jag sitter här på söndagseftermiddagen och ser fram emot en EM-fotbollsmatch på TV ikväll. Hur gick detta till?

Gruppspelen hoppade jag nästan helt över, möjligen hade jag på tv:n som radio någon kväll om det inte var något annat på TV. Skönt att slippa bli särskilt besviken när Sverige inte gick vidare…

Men så råkade jag en kväll ha på tv:n som radio igen medan jag surfade. Island hade precis kvitterat till 1-1 mot England, vilket var en bedrift, det förstod ju till och mig en ointresserad som jag.

Och så hördes det där märkliga ljudet. Det lät som om jätten Goliat slog med järnrör mot stadion. Igen! Och igen! När det gick upp för mig att detta var den isländska hejaklacken och att ljudet framställdes av densamma, ja då var jag såld. Det isländska laget måste ju vinna! Nej, jag behöver inte motivera mer än så. Coolare hejaklack finns ju inte, och vad jag kunde se (med lite, lite hjälp av tv-kommentatorerna) så spelade de ju rätt schysst fotboll också… Och så slog de England!

Laget avslutade med att göra hejaklacken tillsammans med sina fans. Mäktigt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu måste jag ju se fortsättningen på EM också… Så att jag ser vad Island möter för motstånd i semin om de går vidare, vilket jag hoppas!

Jag såg Wales slå ut Belgien, heja! Och igår såg jag matchen mellan Tyskland och Frankrike. Eller ja: jag sov mig igenom första halvlek, vilket var rätt gött eftersom det ändå inte hände något förrän efter pausen. Mitt favoritlag i matchen gjorde 1-0 och jag sa till pappa, som jag såg matchen med: bara de nu inte klantar sig så att det blir straff eller nåt… Och vad hände! Va??

De klantade sig och det blev straff, som Italien satte. 1-1. Sedan fick man må dåligt resten av halvlek plus två förlängningar. För att inte tala om straffarna. Fyyy, vad jag mådde dåligt! Tycker det är så avskyvärt med med straffläggning och inte klarade de av det på den första omgången heller. Näheeejdå, nio straffar per lag skulle vi få uthärda innan det var klart, men då blev belöningen åtminstone att Tyskland vann. Meine güte.

Ja, och här sitter man nu och väntar. På något gott, hoppas jag. Att Island slår Frankrike, till exempel…

Bruce-feber

Det dröjer ett tag än innan jag ska få se Bruce live, men i media laddas det nu inför den första vändan i Sverige i år, så jag kunde inte låta bli att glutta lite. Fastnade på raden i GP som sade att det är Courteney Cox (Monica i Friends) som får dansa med Bruce på scenen i videon till Dancing in the dark. Även om jag mindes precis hur tjejen såg ut (så avundsjuk som jag var på henne i 15-årsåldern – det glömmer man inte!) så var jag tvungen att gå in och titta igen.

Dancing in the dark – video

Ja, visst är det hon! Men tro inte att jag nöjde mig, utan måste även få läsa lite om hennes medverkan i videon. Och då ramlade jag över denna otroligt roliga analys av videon… Helt underbar 😊

Särskilt det här:

BRUCE’S DRAMATIC TURNAROUND AND LEG TAP

I’ve never been as emotional as Bruce is in this move. This isn’t acting, people, this is the real thing. To Bruce, there is nothing more important than getting the point across that you can’t start a fire without a spark. I didn’t believe him before. I do now. Sparks, then fires.

Se nu videon en gång till… Visst ser man den i ett helt nytt ljus…? 😁

Miriam Bryant

Jag gillar Miriam Bryants musik, men har kunnat bli lite… ja, nästan irriterad över hennes loja scenframträdanden (som jag tidigare bara sett på TV).

Men när hon var med i Så mycket bättre blev jag såld. Inte  mycket för hennes tolkningar – förvisso grymma och med vilka hon visst skrivit svensk musikhistoria genom att inneha första-, andra- och tredjeplatsen på Svensktoppen… på en och samma gång!

Nej, jag blev såld på hennes person och förstod bättre de där loja scenframträdandena. Hon är cool, helt enkelt. Och det på riktigt! Det märks på hur hon snackar och kommunicerar i övrigt, hur orädd hon är. Vill hon veta något frågar hon. I någon intervju har hon sagt: jag skiter i om folk tycker att jag verkar dum [dvs. korkad, min anm.] – för jag är inte dum.

Ja, jag älskar – älskar – hennes kroppsspråk. Se bara hur hon kommunicerar här:

Miriam Bryant och Niklas Strömstedt i Nyhetsmorgon (klippet börjar efter 3 min).

och fortsättningen på klippet.

Haha, visst är det lätt att se vad hon känner här? Love it.

Efter succén i Så mycket bättre har Miriam också utsetts till årets göteborgare (december 2015).

Och den 26 maj skulle hon så komma till Liseberg – och jag bestämde mig tidigt för att vara där. Den här bruden ville jag se live!

Massor med folk…

20160526_202053

20160526_202047

Långt uppe på Liseberget stod publiken…

20160526_203812

Och hur var konserten? Jo, även denna gång kände jag den där lilla irritationen, åtminstone de första två låtarna, innan hon börjat prata med publiken… Då smälte jag igen 😊

Miriam: ”Alltså, jag höll på att kissa på mig idag, jag var så nervös. Det kommer inte att komma en jävel! Men ni kom ju…” Åh, gulle…

Och så berättade hon att hennes svärisar fanns i publiken ”så klappa nu ordenligt i händerna under låten så att de tror att jag är riktigt grym”. Hihi. Och ett par låtar senare när hon ville att vi skulle klappa takten igen: ”Tänk på svärföräldrarna!”

(Jag blev såklart tvungen att googla hennes karl, och vad det verkar så är de inte gifta än i alla fall.)

Miriam körde såklart alla sina hits från TV-serien plus några av sina tidigare hits samt ett par nya låtar. Bra musik, men som sagt roligast var det mellan låtarna 😀

Det tyckte visst GPs recensent också… Miriam Bryant är rolig på riktigt

Jag åkte kommunalt, dvs spårvagn och tåg, och fick lite tid över innan tåget gick hem…

20160526_213438

20160526_213357

Mello2016

Melodifestivalsfinalen 2016 kommer åtminstone i min bok gå till historien som den bästa hittills. Förvisso (för)tvivlade jag efter andra och tredje delfinalen, men efter den fjärde och ännu mer efter andra chansen var allt förlåtet och nu när jag precis hört alla bidrag i finalen sitter jag och myser.

Av 12 bidrag kan 9 för mig gärna få representera Sverige i… Stockholm. Utan problem! Och då är det de tre balladerna som faller bort.

Nähä, got to go – nu kommer resultatet…

Heja Frans!