Underhållning

Jul i stan

Åkte in till Göteborg och såg Kvinnan på tåget på bio, och gick omkring och kikade lite på julen i stan… Slogs av hur lite butikerna har julskyltat – vare sig i skyltfönstren eller inne i butikerna. Är det så butikerna vill konkurrera mot näthandeln? ”Vi anstränger oss så lite som möjligt så kommer nog kunderna.” Jag rekommenderar en studieresa till Tyskland!

Men… stan levererade ändå. Dvs ute på stan var det i alla fall juligt och fint.

20161219_161225

Centralstationen

 

20161219_165744

Nordstan

20161219_170917

20161219_171324

Gustav Adolfs torg

20161219_171612

NK

20161219_201721

Kungsgatan

20161219_201820

Fredsgatan

20161219_202419

Drottningtorget och Clarion Hotel Post

20161219_202621

20161219_204042

20161219_205712

Laleh på Scandinavium

I fredags var jag på Scandinavium. Tog bilen till Älvängen och därifrån tåget in till stan. Har börjat gilla allt mer att ta tåget – det tar nog slut vid första förseningen… men än så länge har det alltid flutit fint.

Hur som helst kom jag fram i god tid. I lika god tid som många andra som var på väg in just då. Ändå skulle det hetsas och trängas. Det är sannerligen synd om människan.

Bakom mig såg jag att en taxichaufför hjälpte en man med (inte i) rullstol. När mannen väl var inne i kön stack chauffören – det är i och för sig förståeligt. Men mannen med rullstol hade inte helt lätt att gå med sin käpp och samtidigt köra rullstolen. Så jag frågade om han ville ha hjälp till sin plats och det tackade han inte nej till, sade han. Dåså!

Vi gick vägen som han kunde väl, den för rörelsehindrade – vid biljettkontrollen viftades min biljett bort, någon sådan behövdes inte som medföljande… Vi fick förklara att vi faktiskt inte kände varandra osv. Vidare upp mot rullstolsläktaren! Dit gick, vid sidan om den vanliga breda gången, en ramp med lite jämnare lutning. Där gick vi – men tror ni inte att det kommer en stressad tanta bakifrån och tränger sig förbi oss. Nej, jag kunde inte låta bli att påpeka att hon gick på en ramp för rullstolsburna…

Nåväl! Fram kom vi och jag lämnade den vänligen mannen där och gick ner till min egen plats. Riktigt bra plats hade jag ordnat denna gång.

Laleh var bra. Jag gillar inte allt hon gör men mer än hälften. Och om jag tidigare haft ruggigt svårt för hennes engelska, så körde hon nu några nya låtar på engelska som verkar rejält influerade av hennes nya bostadsort, LA, och jag diggade verkligen: Move on och Bark less wag more…

Här kommer några bilder från showen:

20161028_211012

20161028_195235

20161028_201110

20161028_204832

 

Bokmässa med hundig höjdpunkt

I fredags åkte jag in till stan och gick på Bokmässan – min första på minst 20 år.

20160923_170841

Mitt minne av Bokmässan var att det var hög volym och mycket folk – rätt jobbigt, helt enkelt. Men denna fredagseftermiddag var det ganska lagom mycket folk – däremot pågick ju seminarier/föreläsningar i var och varannan monter, med högtalare… Samtidigt måste jag säga att just dessa små seminarier var en stor del av behållningen från Bokmässan. I Kvinnojouren Adas monter lyssnade jag på en advokat som arbetar med vårdnadstvister där mamman blivit utsatt för våld av den man hon skiljer sig ifrån. Advokaten berättade om hur man i familjerätten oftast struntar i att göra den riskbedömning som man egentligen är skyldig att göra vad gäller riskerna för barnets bästa utifrån det man vet om mannens våldsbenägenhet, eftersom man prioriterar barnens rätt till båda sina föräldrar och verkar välja att blunda för riskerna. Viktiga frågor och säkert frustrerande, särskilt om man tycker att det inte går riktigt rätt till i alla led alla gånger.

På Bokmässan fanns även ett antal fina fotoutställningar.

20160923_164727

20160923_155859

På internationella torget fanns en scen där man nog hade kunnat sitta och lyssna på intressanta seminarier/presentationer hela dagen och helgen… När jag kom dit fördes ett samtal med två kulturprofiler från Vitryssland – de berättade om bristen på yttrandefrihet (som ju var temat för årets Bokmässa) i Vitryssland.

20160923_161521

Vitryssarna är ju en minoritet i Vitryssland (!) och man riskerar till och med att bli gripen om man talar vitryska på gatan… Båda menade att det bästa sättet att hantera bristen på yttrandefrihet är genom humor och ironi.

Jag ville inte riktigt fastna på ett och samma ställe, så när detta samtal var slut reste jag mig för att gå vidare – men blev stående och satte mig sedan igen, när Jesper Söder från Trollhättan kom upp på scenen och berättade om sina upplevelser som soldat på kurdernas sida i kriget mot IS i Syrien.

20160923_162534

Hans bok är säkert spännande, även om jag valde att inte köpa den där och då.

Köpte istället en bok med bilder från pressfotografernas viktigaste tävling, Årets Bild 2016, två rejäla kok-/bakböcker (priset 40:-/st var oemotståndligt) och en till

När jag lämnade scenen på internationella torget berättades det nämligen att hunden Arthur och hans husse skulle dyka upp där senare – för sent för att jag skulle kunna vänta och få se dem. Attans!!! Historien om Arthur och hur han hittade sin husse och sedan kom till Sverige har berört mig – som så många andra – från början och jag kan fortfarande knappt höra talas om honom eller prata om honom utan att få tårar i ögonen. Galet.

När jag strosade omkring bland montrarna och började fundera på att dra mig hemåt hörde jag några skarpa skall genom högtalarljud och sorl. Var det Arthur!? Jag gick mot ljudet, frågade några personer, men ingen kunde säga var ljudet hade kommit från. Någon trodde att jag letade efter min hund som sprungit bort… jag såg väl lätt desperat ut 🙂

Skallen hördes inte mer och jag gav mer eller mindre upp – men så kom jag till en stor monter där boken om Arthur såldes – den ville jag i alla fall ha! Och när jag letade efter kassan… så såg jag folksamlingen och i mitten av densamma: Arthur 🙂 🙂 🙂 (Jaha, nu kommer tårarna igen!)

20160923_173016

Så fin och välmående…

20160923_173047

Jag fick boken signerad och fick prata några ord med husse Mikael, som berättade att det var en jobbig process med boken, han grät massor när han återupplevde det hela, och inte minst det avgörande ögonblicket, när Arthur valde att simma efter kanoten och Mikael bestämde att det bara inte gick att lämna hunden utan drog upp honom i kanoten…

Efter att ha fått ge Arthur en sista klapp på kinden svävade jag på små moln, ut från Bokmässan och hem till mina egna hundar.

Nästa morgon åt jag mycket tidig frukost framför tv:n och valde att se en repris av Go’kväll, och vem var med där, om inte Arthur och husse Mikael!? Då fick jag också höra talas om Arthur-stiftelsen som har till syft att förbättra levnadsvillkoren för hemlösa hundar i Sydamerika, tala med folk om respekt för djur etc.

 

Biobesök

Tre biobesök har det blivit den senaste månaden, ett av dem (En vansinnig idé) har jag redan berättat om och de andra två har haft några gemensamma nämnare, bland annat: dokumentär, gaykultur och – inte minst!- New York.

Först såg jag den här:

Mapplethorpe – Look at the pictures

Anledningen var att jag i våras läste Patti Smiths biografi, Just kids, som till stor del handlade om Pattis och Roberts liv som unga i  70-talets New York (de var till att börja med ett par, senare bästa kompisar och sambos, så småningom ”endast” själsfränder som levde sina liv på var sitt håll). De bodde på legendariska Chelsea Hotel och träffade/umgicks med otaliga andra konstnärer – och det var liksom inte något konstigt med det.

Det tog mig tid att läsa boken, inte minst som jag ideligen fick lägga ifrån mig den för att googla på händelser, personer och platser som hon nämner i boken. Inte lätt att vara obotligt nyfiken 😉.

Det finns några intervjuer med Patti på youtube, där hon berättar:

Patti Smith om hur hon och Robert Mapplethorpe träffades

När sedan filmen/dokumentären om Robert kom ut på bio kunde jag självklart inte låta bli att se den, och den var riktigt bra. Den gick både på Götabion och på Hagabion, på den senare visas den fortfarande, det såg jag när jag var där igår.

Igår såg jag nämligen en annan dokumentär, som de tipsat om på Nyhetsmorgon:

Kiki

Filmen berättar om en subkultur som motarbetas men överlever, och som fascinerar mig. Dessutom fick jag se nya sidor av New York.

På vägen till och från Hagabion:

20160824_181325

20160824_201209

20160824_201227

20160824_201427

20160824_201716

Och så själva Hagabion:

20160824_181813

20160824_182943

Bruce S

Så kom äntligen dagen då jag skulle få se Bruce Springsteen live… Jag lämnade hundarna hemma hos pappa, som var så oerhört gullig att ställa upp med att lämna mig i stan och även hämta upp mig mitt i natten. Gulle pappa! På så sätt behövde jag inte oroa mig för något, utan kunde njuta fullt ut av konsertupplevelsen. Och det gjorde jag verkligen!

20160723_200150

20160723_232415

20160723_232452

En sista

fotbollskommentar.

Med tanke på Payets fula tackling som slog ut Ronaldo ur spelet redan i början av matchen (EM-finalen, om ni undrar!) så kan jag tycka att det ändå var rätt att Portugal fick vinna. Utan straffar, tack för det! Inte illa att slå värdlandet, heller. Även om jag höll på Frankrike från början.

Och så kan jag väl säga faaaaaaan att man inte är i Luxemburg nu… Det lär festas vilt på gatorna i natt, så många portugiser som bor där. Grattis till er 😊🇵🇹

Den gångna veckan

inleddes som sagt med ett besök på Liseberg med god musik och tv-inspelning.

I tisdags eftermiddag åkte vi till Hisingen, där Piaf och jag gick en rolig tränings-/lekrunda med Emelie och Leo vid Slätta Damm. Under tiden fick skendräktiga Delfi ligga hemma hos min pappa och sova (jag hade tidigare på dagen cyklat en mil med henne).

Vi låg över hos pappa och nästa förmiddag åkte vi till Fontinparken i Kungälv – jättefin skog! Tyvärr lite dåligt väder, så vi gick bara 5 km.

Onsdag kväll var det dags – för att inte säga hög tid, men tanke på hur länge jag gillat denna artist – att se Petter live. I Alingsås!

20160706_203310

20160706_203726

Några av de nyare låtarna kände jag faktiskt inte igen, men 90-talshittarna kunde jag 😉 Och när han drog igång Repa skivan jublade jag högt och hoppade upp och ner… Bara älskar den låten.

Petter visade ännu en gång sina kvaliteter som artist, men också som människa – älskar honom för det. Han valde nämligen att kommentera den senaste tidens våldtäkter och andra övergrepp som begåtts på olika musikfestivaler i vårt land. Detta uppmärksammades av GP.

I torsdags var jag inom Nödinge och köpte en billig fotboll – den lärde sig Delfi snabbt att dribbla med (Piaf ville och kunde ta den med munnen, vilket hade gjort bollens historia kort). Snygg dribbling, tycker jag!

Delfi inviger nya bollen

På kvällen åkte jag in till stan på kvällen och gick på bio, minsann! Hade fått lite franska-abstinens, så jag såg En vansinnig idé. Som tur var hade jag tillräcklig självinsikt för att ta med mig ett paket näsdukar. Det behövdes. Filmen var mycket bra, les acteurs impeccables.

Åkte direkt hem och såg Frankrike slå Tyskland i semin.

Fredag: Delfi dribblar igen

Lördag: träning, promenader och lite nyttigt arbete för husets utsida (alg- och mögeltvätt på fasaden). Samt en stunds dribbling med fotbollen…

Söndag: träning i Tokatorp med Eva och goldengrabbarna. Först två timmars träning för Delfi och Viper – ett par kluriga markeringar var och ett linjetag, en hel del fotgående och ännu mer passivitet. Och båda ”ungdomarna” var så tysta och fina. Underbart.

Piaf och Ture fick långa linjetag med ganska snäva vinklar emellan, samt störningsmarkering med apportkastaren. Det blev lite blanadad kompott för våra seniorer, utmanade blev de i alla fall.

 

Lotta på Liseberg

Inspirerad av bekanta som gick på ”Lotta på Liseberg” förra året och trogen mitt löfte till mig själv om att åka in till stan oftare, så åkte jag in till Liseberg idag.

En obligatorisk mjukglass hanns med innan det började. Här stod jag, bakom den gula kepsen:

20160704_194832

Showen var bra! Som mellonörd älskade jag Robin B (i reklampausen fick vi höra Constellation prize) och Wiktoria, som bla framförde Save me. Grym låt!

Lite besviken blev jag. På publiken! Dåliga på att klappa och tjoa. Jag vet ju inte hur det var tidigare år, men när jag såg ”Lotta” nerifrån Lux såg det i alla fall ut att vara kanonstämning långt bak i leden. Allsång på Skansen: sur och stel publik. Lotta på Liseberg: goa glada göteborgare så långt ögat kunde nå. Men jag tror kanske att Lottas popularitet falnat? Eller har folk tröttnat på allsång? Äh, jag fick väl klappa och sjunga ”själv”, inget mer med det!

Nåväl det var kul att ha varit där på TV-inspelning! Och vädret var så fint, det var en vacker kväll.

20160704_213431

Fotbolls-EM!?

Jag sitter här på söndagseftermiddagen och ser fram emot en EM-fotbollsmatch på TV ikväll. Hur gick detta till?

Gruppspelen hoppade jag nästan helt över, möjligen hade jag på tv:n som radio någon kväll om det inte var något annat på TV. Skönt att slippa bli särskilt besviken när Sverige inte gick vidare…

Men så råkade jag en kväll ha på tv:n som radio igen medan jag surfade. Island hade precis kvitterat till 1-1 mot England, vilket var en bedrift, det förstod ju till och mig en ointresserad som jag.

Och så hördes det där märkliga ljudet. Det lät som om jätten Goliat slog med järnrör mot stadion. Igen! Och igen! När det gick upp för mig att detta var den isländska hejaklacken och att ljudet framställdes av densamma, ja då var jag såld. Det isländska laget måste ju vinna! Nej, jag behöver inte motivera mer än så. Coolare hejaklack finns ju inte, och vad jag kunde se (med lite, lite hjälp av tv-kommentatorerna) så spelade de ju rätt schysst fotboll också… Och så slog de England!

Laget avslutade med att göra hejaklacken tillsammans med sina fans. Mäktigt!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Och nu måste jag ju se fortsättningen på EM också… Så att jag ser vad Island möter för motstånd i semin om de går vidare, vilket jag hoppas!

Jag såg Wales slå ut Belgien, heja! Och igår såg jag matchen mellan Tyskland och Frankrike. Eller ja: jag sov mig igenom första halvlek, vilket var rätt gött eftersom det ändå inte hände något förrän efter pausen. Mitt favoritlag i matchen gjorde 1-0 och jag sa till pappa, som jag såg matchen med: bara de nu inte klantar sig så att det blir straff eller nåt… Och vad hände! Va??

De klantade sig och det blev straff, som Italien satte. 1-1. Sedan fick man må dåligt resten av halvlek plus två förlängningar. För att inte tala om straffarna. Fyyy, vad jag mådde dåligt! Tycker det är så avskyvärt med med straffläggning och inte klarade de av det på den första omgången heller. Näheeejdå, nio straffar per lag skulle vi få uthärda innan det var klart, men då blev belöningen åtminstone att Tyskland vann. Meine güte.

Ja, och här sitter man nu och väntar. På något gott, hoppas jag. Att Island slår Frankrike, till exempel…

Bruce-feber

Det dröjer ett tag än innan jag ska få se Bruce live, men i media laddas det nu inför den första vändan i Sverige i år, så jag kunde inte låta bli att glutta lite. Fastnade på raden i GP som sade att det är Courteney Cox (Monica i Friends) som får dansa med Bruce på scenen i videon till Dancing in the dark. Även om jag mindes precis hur tjejen såg ut (så avundsjuk som jag var på henne i 15-årsåldern – det glömmer man inte!) så var jag tvungen att gå in och titta igen.

Dancing in the dark – video

Ja, visst är det hon! Men tro inte att jag nöjde mig, utan måste även få läsa lite om hennes medverkan i videon. Och då ramlade jag över denna otroligt roliga analys av videon… Helt underbar 😊

Särskilt det här:

BRUCE’S DRAMATIC TURNAROUND AND LEG TAP

I’ve never been as emotional as Bruce is in this move. This isn’t acting, people, this is the real thing. To Bruce, there is nothing more important than getting the point across that you can’t start a fire without a spark. I didn’t believe him before. I do now. Sparks, then fires.

Se nu videon en gång till… Visst ser man den i ett helt nytt ljus…? 😁