Av en slump råkade jag se på rätt kanal när Svt började visa den franska dokumentären Shoah igår kväll. Jag blev fast en bra bit in på detta dygn, men 9 timmar – så lång är filmen – var ju uteslutet att titta. Varför visar de inte en så viktig film på helgen i stället? Planen var att ha marathon-tv-dag idag och se klart filmen i efterhand… (har precis levererat en studieuppgift och ute är det bara blåsigt och eländigt ändå). Men så visade det sig att filmen ligger på svt play, så det går väldigt bra att se en eller ett par timmar precis när man vill. Så det är mitt tips till alla och envar: se Shoah! Den är tillgänglig 30 dagar.

Claude Lanzmann tog tio år på sig att göra filmen, som visst har fått mycket beröm, men även en del kritik (googla gärna!).

En helt annan sak som slår mig är hur det såg ut i Polen på 70-/80-talet (då intervjuerna filmades). Eller var det 1800-talet??

 

 

Jag har inte burit klocka på minst tio år. Tyckte inte det fanns behov när jag satt framför datorn – med ständig tidvisning – hela dagarna, och när jag inte satt framför datorn ville jag inte ens veta vad klockan var… och om jag nu behövde veta det hade jag mobiltelefonen.

I förra veckan fick jag plötsligt idén att jag vill ha ett armbandsur igen – mest för att det är ett snyggt smycke. Var inne i en butik ”bara för att prova” och fick för mig att jag ville ha en viss typ av klocka som jag hittade flera varianter på där, något småklumpigt och sportigt, men ville ta tid på mig att fundera ändå. Inte minst med tanke på priset.

Nu i helgen lade min Samsung-mobil (och -kamera) ner verksamheten. Helt utan förvarning: poff! Och den har man litat på och anförtrott en massa nya telefonnummer och kalendernoteringar… Nu står jag alltså helt utan ”klocka” när jag är ute. Inte för att jag tänker stå utan mobil särskilt länge – men idag fick jag vägen förbi en (annan) butik. Där var den, min nya klocka – jag blev kär vid första ögonkastet. Helt annan stil än den jag tänkte mig i förra veckan, men den här stod det Marika på.

Och tänka sig, nu när jag kom hem upptäckte jag att klockan har ett budord också, som står på urtavlan: Vivez et profitez. Lev och njut.

 

Idag var jag faktiskt på kurs med Curt – eller i alla fall på ett föredrag med Curt Blixt och Eva Bodfäldt. Det var Studiefrämjandet i Göteborg som bjudit in dem och temat var pip och gnäll. Träffade flera av mina träningskompisar och andra hundbekanta där. Det blev nästan lite fnissigt, för inte har väl vi problem med pip och gnäll?? Oh nejdå, men det är ju bra att vara förberedd ifall om att… Hmmm. 😛🐾😉

Hur som helst – och särskilt som igenkänningsfaktorn tyvärr är så hög i denna fråga – var det väldigt intressant att höra Curts mer teoretiska utläggning om orsaker till pip och gnäll, och alltid lika inspirerande att höra Eva, som tog den mer praktiska delen av föredraget.

…och vädergudarna tar. Hoppas att de ger oss lite mer snö och kyla snart.

Var inne i stan (på kurs) i kväll. Vänta på grönt ljus gör man inte så ofta nuförtiden – men visst, då kan man ju knäppa en bild…

För övrigt är jag ruskigt nöjd med mina Icebugs-kängor nu när vägen vid mitt hus ser ut så här:

Förvisso grusad så att man kör säkert även när man som jag kör utan dubbar. Men för att gå säkert behöver jag mina skor med inbyggda dubbar. Halleluja!

Nere vid sjön låg dimman tät idag…

 

… men en väldans massa snö – och ett par flattar plus matte!

Lördagen var pluggdag, så vi gick bara ner till – och på – Tinnsjön. Hade tur och mötte ett par grannar som just trampat upp ett spår ner till sjön och även tvärs över isen på ett brett ställe som jag inte hade vågat gå över annars.

Stigen till Tinnsjön

Tinnsjön 360 grader

Eftersom det hotas med plusgrader de kommande dagarna var jag bara tvungen att åka till Floda och Nääs slott idag, och se dem i snö.

Åkte först förbi huset där jag (och min familj, gubevars) bodde mina tio första år. De sista tre åren bara på helgerna, eftersom mina föräldrar var skilda då.

Backen upp till huset där jag skulle ha lärt mig åka skidor – rena mördarbacken, som ni ser… 😉

Och i dessa snödrivor ska det göras snögrottor och snölyktor. Skärpning!

Det var dagens första nostalgitripp.

Nästa dito förde mig till Nääs slott. Har en väldigt tydligt minne av att min mamma drog mig på pulka – jag var kanske fem år? – en del av vägen från Floda, längs Sävelångens västra strand och ända fram till Nääs slott. Där blev det fika på kafét.

Så, nu ska jag inte plåga er med mina minnen mer. Nu blir det bilder.

 

Marstrand 360 grader

…som en av de jag träffade ute på Marstrand idag sa. Man får passa på nu och njuta av vackra vyer och vackert väder nu när vi har både snö och sol.

Jag hade ju lovat mig själv att åka ut till Marstrand en kall och vacker vinterdag – och det hade vi sannerligen idag. -20 grader i morse igen. Därmed fick hundarna stanna hemma när jag styrde kosan mot Marstrand – ville inte riskera att de skulle få köldkramp när vi väl kom ut till ön.

Färjan över – sedan var det bara att njuta.