Jag har inte burit klocka på minst tio år. Tyckte inte det fanns behov när jag satt framför datorn – med ständig tidvisning – hela dagarna, och när jag inte satt framför datorn ville jag inte ens veta vad klockan var… och om jag nu behövde veta det hade jag mobiltelefonen.

I förra veckan fick jag plötsligt idén att jag vill ha ett armbandsur igen – mest för att det är ett snyggt smycke. Var inne i en butik ”bara för att prova” och fick för mig att jag ville ha en viss typ av klocka som jag hittade flera varianter på där, något småklumpigt och sportigt, men ville ta tid på mig att fundera ändå. Inte minst med tanke på priset.

Nu i helgen lade min Samsung-mobil (och -kamera) ner verksamheten. Helt utan förvarning: poff! Och den har man litat på och anförtrott en massa nya telefonnummer och kalendernoteringar… Nu står jag alltså helt utan ”klocka” när jag är ute. Inte för att jag tänker stå utan mobil särskilt länge – men idag fick jag vägen förbi en (annan) butik. Där var den, min nya klocka – jag blev kär vid första ögonkastet. Helt annan stil än den jag tänkte mig i förra veckan, men den här stod det Marika på.

Och tänka sig, nu när jag kom hem upptäckte jag att klockan har ett budord också, som står på urtavlan: Vivez et profitez. Lev och njut.