… på bra träningsmark, ska det handla om nu. Vet inte om någon känner igen sig, men jag är _ständigt_ på Sådan jakt. Som när jag är på väg från Lux till Sverige: kan få syn på den _perfekta_ träningsmarken (som alltså inte ser ut att var en åker, utan mark som ligger i träda) och är det då åtminstone före Köln måste jag se efter på klockan hur långt hemifrån det är – fortfarande intressant? Oftast inte.

Men på hemmaplan kan man ju leta! Körde häromdagen på lite vägar som jag sällan kör, i utkanterna av den luxemgurska huvudstaden Luxemburg…, och fick syn på en allmänning intill det stora skogsområdet Bambësch – iofs lite nära vägen… Jakten går vidare.

Har i och för sig redan hittat en absolut fantastisk träningsäng (se gårdagens inlägg) – den tillhör visst storhertigen, som åtminstone enligt skogsarbetarna jag frågat inte bryr sig om att jag använder den för vår träning. Frågan är bara hur det blir frampå våren, om det fortfarande är OK när gräset börjar växa till sig.

Ett tidigare tillhåll vi hade var en stor park i Echternach, med en liten sjö – perfekt för vattenapportering – men framför allt fanns där också stora, vildvuxna ängar som ingen använde – det var också sällan lösspringande hundar kom så långt ifrån sina promenixande ägare om man höll till mitt ute på ängen. Små kullar fanns där, liksom träd och man kunde träna härligt långa dirigeringar. Nu, sedan augusti 2013, är det totalt koppeltvång i hela parken – och tror mig, jag kan förstå att man infört detta – vilket sätter totalstopp för min lust att hänga där mer… Var faktiskt inom polisstationen häromveckan för att fråga om det finns någon chans att få undantag – få tillstånd på något sätt – men det var en lördag, ingen polis var där och i slutändan tror jag väl inte heller att det kommer att gå. Ville bara försöka allt. Ja, jag kanske gör ett försök till… 

I morse gick vi en lång skogspromenad – lite längre än vi brukar före frukost – och gick en fin skogsstig som jag insåg slingrade sig in från ”huvudstigen” en längre bit än vad jag trodde tidigare. Det betyder att öppningen i skogen som jag tidigare inte brytt mig om att kolla, därför att den måste ligga intill huvudstigen och därmed måste jag ha sett den och avfärdat den från det hållet… Min dåliga orienteringsförmåga är ett gissel Nåväl, nu gick vi i alla fall dit – och hittar en unnnderbar träningsäng 🙂 Högt, vildvuxet gräs där man skulle kunna göra ett riktigt kanonbra, fritt sök. Närsöksområden som kanske inte är så väldefinierade, men gömma tennisboll (eller dummy, för den delen) kan man göra precis överallt där. Och svåra markeringar! *gnuggar händerna* Nackdelen är att denna äng ligger långt från närmaste parkering – från vår parkering är det kanske, om man tar kortaste vägen, 1,5 km. Jag gillar inte att släpa dummies… Menmen, någon gång får det bli att matte får släpa dummyväska så att vi får testa…

Som den bloggaramatör jag är hade jag inte någon kamera med mig, så någon bild på denna perfekta äng blir det inte denna gång.