Ja, ursäkta den märkliga rubriken, men ända sedan i juldagarna har jag tänkt beställa lite julklappar till mig och hundarna från någon tysk internetbutik. Men det finns ju så många! Och så mycket! Jag blev helt enkelt tvungen att låta besluten mogna lite… Men när Vovven Vanna fick en fasandummy kunde jag inte hålla mig längre… VILL HA!

Till slut beställde jag på dogs-sport-shop.de

Idag kom då äntligen våra julklappar… Den som väntar på något gott… – eller vad sägs:

1. Fasandummy (något så när värdigt viltsubstitut)
2. Tyganka
3. 2 standard-dummies, 500g
4. 2 mini-dummies med kaninpäls
5. 2 tennisbollar med kaninpäls
6. överdrag för standard-dummies (ska göra dummiesarna markeringsvänligare)

Utöver fasandummyn, den fina, så tror jag mest på tygankan. Det var den – och allehanda mer plastiga alternativ till den – som till stor del är skyldig(a) till att julklappsbeställningen blev så försenad. Vilken av alla låtsasankor kunde tänkas vara det bästa substitutet för en äkta anka? Av rädsla för att plastankorna skulle vara i hårdplast så fick det bli tygvarianten, och jag är positivt överraskad över hur hårt stoppad den är – inte alls likt något gosedjur som hunden vill börja tugga i och slänga med. Delfi har fått testa den, och jag tror den kommer att tjäna sitt syfte – att lära henne ta ett bra grepp om den otympliga ankan.

Och så måste jag säga några ord om dubbelmoral. MIN dubbelmoral. Jag är den där klädkunden som blir smått rabiat när jag får syn på äkta päls på kragar och annat i klädbutikerna. Och så köper jag kanindummies till mina hundar. Ja, jag ville bara säga det: jag har noterat det, jag skäms som jag borde – och har inget alls att säga till mitt försvar…