och detta ska sägas på släpig Montazami-svenska. Detta upprepade jag efter eftermiddagens träning – man vill ju inte tjoa alltför högt och häftigt och hetsa upp hundarna 😉 Eller jo det gör jag också ibland, men idag var jag bara sådär gött nöjd, då fick det räcka med släpet.

I förrigår gjorde vi långa, raka skick mot ena änden av ängen. Igår raka, korta skick från mitten och ut mot kanterna. Idag ställde jag upp alla fyra pinnar på mitten av ängen – ville ha en extra tydlig referenspunkt – och lade tre dummies åt gången där. Började med att kalla in hundarna till den första skickpunkten. Därifrån skickade jag endast Piaf. Sedan gick vi tillsammans vidare till nästa punkt i utkanten av ängen, och därifrån skickade jag först Piaf och sedan Delfi. Var riktigt förvånad över hur bra det gick och hur raka linjerna blev!

Lade ut de tre dummiesarna i mitten fem gånger totalt (med lite vattenpauser och även andra övningar emellan), så Piaf fick totalt tio skick och Delfi fem. Piaf fick också markeringar som kastades i ganska snäv vinkel i förhållande till det raka linjetaget – tyckte att det hade blivit _för_ tråkigt för henne annars, och hon var riktigt bra på att ändå ta den rätta vinkeln mot pinnen. Det var bara vid något tillfälle som jag såg att hon tittade fel och fick påminna henne om vad tecknet betyder. Jag hoppas i alla fall att det håller på att fastna…! Delfi fick absolut inga störningar – jag tyckte hon var jätteduktig som tog skicken så bra varenda gång, från alla möjliga håll.

Till slut hade vi nästan gått runt hela ängen – dock hade jag inte skickat ända utifrån de yttersta kanterna av ängen – det tar vi en annan gång.

Tränade också lite stoppsignal – där har jag ju tydligen alltid stoppat Delfi på ungefär samma avstånd, så jag har jättesvårt att få henne att springa längre bort ifrån mig, innan hon vänder sig om mot mig – jag vill att hon ska vara på väg ifrån mig när jag blåser stopp.

På slutet körde vi fotgående med externbelöning i form av en dummy. Piaf var jätteduktig på det, men jag gjorde felet att kasta ut dummyn mitt på ängen – och efter fotgåendet med vändningar mm så tog det onödigt lång tid för Piaf att hitta dummyn – det tog ner tempot och det roliga i övningen.

Med Delfi kastade jag istället dummyn till de fyra pinnarna på mitten av ängen – mycket bättre! Hon klarar dock bara mycket kortare sträckor fotgående innan hon måste få sin belöning… men jag tror faktiskt att hon har lagt sig till med ett litet tryck mot benet för att övertyga matte om att hon är klar att skickas. Jag ÄR här, kärring, skicka mig då! Så där har ni det – passet som fick mig att säga

I am SO happy…