En stor flock med hjortar stod ute på ängen när jag öppnade ytterdörren i morse, och även om jag lät hundarna sitta kvar några sekunder innan jag släppte ut dem så bemödade sig hjortarna inte att gå över till nästa äng – inte förrän hundarna skuttade ut på gräsmattan… Så de fick även sitta framför grinden en liten stund medan hjortarna drog iväg, sedan gick vi ut. Lite beredd är jag fortfarande på att någon skulle kunna bli frestad att springa åt det håll som hjortarna försvann, men så blir det inte. Fokus ligger helt på att snabbt uträtta behoven för att sedan få springa in och få frukost.

I helgen har vi fått till lite kul träning på ängarna, bland annat ett pass med skick till utplacerade vita dummies på ängen, det blev så bra och jag avslutade i rätt tid, utan att träna vidare och vidare bara för att det är så himla kul. Ett annat bestod i utkastade bollar på andra sidan om ett dike, sedan gick vi därifrån och spenderade någon timme i skogen, innan vi kom tillbaks ut på ängen för att hämta in bollarna. De första två låg i ett område vi använt tidigare, det gick fort och lätt. De andra två blev svåra för både Femma och Delfi – och även om jag hade full koll på mitt målområde, så gjorde det höga gräset att det var svårt att se på vilken sida av diket hunden var… En bra lärdom. Sedan satt väl inte signalerna perfekt, heller, men jag var hyfsat nöjd ändå, men till slut fick jag ge mig och gå närmare så att jag kunde se bättre och få bättre kontakt efter alla tidigare signaler.

Femma har börjat löpa, och jag har för avsikt att fortsätta träna henne som vanligt, men vara extra uppmärksam på eventuella förändringar i samband med träningen, med tanke på strulet vi fick med vissa skick under det förra löpet. Var det bara då, eller kommer det vara så under Femmas löp framöver, det vill jag ta reda på nu!

Jag funderar lite på det där med att döma ut hundar och se dem som krångliga eller rent av helt hopplösa, odugliga som borde säljas eller avlivas, eller i alla fall inte ödslas någon träningstid på… Vore det inte bra om vi istället insåg att vi, oavsett om ”vi” är hundtränare eller glada amatörer, ibland helt enkelt saknar de rätta verktygen? Vem är det som brister då?