Femma
Mycket av det goda
I natt kom ännu några centimeter snö – och hundarna var bara glada. Nu även Femma!
Samtidigt fick vi vår första plusgrad på ett par veckor.
Idag fick jag inspiration till lite (eller: inte så lite) miljöträning. Inte för att vara tjatig eller petig, men när nu socialiseringsperioden är över efter den 12:e levnadsveckan, så vill jag ju klämma in lite till den sista veckan.
Idag skulle jag handla livsmedel åt min pappa så jag passade på att ta ut Femma en sväng på parkeringen och även in i för-entrén till Coop i Älvängen. Maken till obrydd valp när kundvagnar rasslade förbi och människor passerade oss. Givetvis belönade jag med godis också.
Sedan behövde jag köpa mer hampfrö – det är talgoxarnas och blåmesarnas absoluta favorit och nu i kylan ”äter de mig ur huset”…! Mer frö, alltså, och på Granngården får man ha med sig hund in, så där tog vi också en liten runda, Femma och jag. Än en gång häpnade jag över hennes coolhet bland alla dofter, prylar, ljud från truckar m.m.
Sedan hem till pappa och där brukar Piaf och Delfi alltid somna gott på köksgolvet medan pappa och jag fikar – och så gjorde även Femma.
När jag nu ändå var så nära stan passade jag på att avverka en speciell del av miljöträningen: spårvagnar. Vi åkte till Hjalmar Brantingsplatsen och tog en kort sväng vid buss- och spårvagnshållplatserna där. Denna supercoola valp bara studsade fram utan tillstymmelse till osäkerhet – inte ens när ett utryckningsfordon körde förbi med sirener och allt. Jag hade fått se det jag ville se och vi blev inte långvariga där heller.
Ändå hade jag förmodligen – om jag som tredje person hade läst detta – tyckt att detta var väl ändå på tok för mycket av det goda… Men då hade jag inte sett Femma live i dessa situationer, heller.
Gott och blandat
Alingsås med valp
Det är fortfarande kallt, men med ca 5 minus kan man i alla fall ge sig ut och avverka lite miljöträning. Stadsmiljö var tanken, och visst tog Femma och jag en liten sväng på gågatorna i centrum och hon förvånade mig inte genom att vara hur cool som helst. En kvinna gick förbi oss säkert tre gånger och oooh-ade över hur söt och ”farlig ” Femma var. Jag satsade kanske lite väl på att belöna kontakt…
…men valpar är snabba, och trots koppel hade Femma plötsligt slunkit in genom dörren till en bank och hade fortsatt in i lokalen om det inte varit för den lilla detaljen att jag stod utanför och höll i kopplet… Men den här miljön verkade i alla inte bekomma henne nämnvärt, och med det lät jag mig nöja för dagen. Vi åkte till Nolhagaparken där Femma ( mestadels) åkte ryggsäck.
Vinterpromenad och bakläxor
Vintern håller sitt stadiga grepp om oss… och jag passar på att njuta så länge det varar.
Häromdagen när vi var ute och gick, så släppte jag ner Femma för att hon skulle få springa lite. Och oj, vad hon sprang!? Hon verkade följa stigen eller våra spår tillbaka en bra bit och var snabbt utom synhåll. Jag blev så paff! Med Delfi satsade jag ju jättemycket på följsamhet och smyglekar i skogen från första början – hon höll stenkoll på mig. Med Femma har jag legat på latsidan, helt klart – säkert på grund av att vi har trädgården att hänga i plus att det är kallt osv. Men att se sin lilla – lilla! – valp sticka iväg som en avlöning, det var inte så kul. Eller jo, lite kul är det ju att få på fingrarna på det sättet… Jag tänkte såklart att äh, hon kommer snart, men när ”snart” hade gått använde jag visselsignalen och då kom hon lika snabbt tillbaka. Som grädde på moset försökte jag en gång till: exakt samma sak upprepades! Så nu har jag skärpt till mig och får ge mig ut och leta upp måltider tillsammans med Femma, tycker mig redan se resultat.
Andra måltider serveras i canvasburen. Detta med att gilla canvasburen har nämligen varit en liten utmaning för oss. Femma ligger där utan problem på natten och när hon verkligen är sömnig, men att bara ligga i den och chilla är jättesvårt. Och nej, det är inte konstigt alls, och jag har väl bara fått inse att på vissa områden behöver jag anstränga mig lite också… Så middag serveras i buren och när jag vet att det är dags att sova får hon en god liten tuggis. När den är slut berättar hon att jag kan komma och släppa ut henne nu… men sedan somnar hon.
Självbehärskning på valpnivå
Genom att omvänt lockande bakas in lite här och där i vår vardag börjar Femma bli riktig fena på självbehärskning och jag bara njuter av att se hur lätt hon verkar ha för sig.
Kolla in hur hon i slutet av filmen flyttar framtassarna bakåt för att hålla emot ordentligt. Vilken stjärna 😁
Sedan har vi dagens kamplek:
Mattefar-premiär
Något som verkligen funkar exceptionellt bra är bilåkandet – att Femma ligger i bilburen tillsammans med Piaf och Delfi, och är helt lugn medan jag kör, går iväg en stund för att handla etc.
Idag åkte vi till mattefar – jag handlade åt pappa på vägen dit och köpte med mig mat på Mr Johansson – och det var roligt att pappa verkade se fram emot att då träffa Femma… hans hundintresse är inte särskilt stort och det är inte mycket som väcker hans engagemang längre – men en liten valp var visst ändå lite intressant.
Desto roligare då, att Femma skötte sig bättre än vad jag hade förväntat mig. Eftersom pappas hus är i två våningar och trappan är en sådan där öppen historia, dessutom med en öppen spaljé på övervåningen (*får ångest när jag tänker på vad som kan hända en liten valp där*), så stängde jag in oss i köket. Favoritbädden var med, liksom ett gott tuggben – så var Femma nöjd och lugn hela tiden vi var där. Men så var också Piaf och Delfi med – och de går alltid in i avslappningsmood när vi är hos pappa, så det smittade säkert av sig på Femma. En gång sa hon till att det var dags att kissa – klockrent! Mattefar var mäkta imponerad över den välartade valpen… Heja Femma!
Snö, massor av snö!
Det snöade när vi vaknade idag – och fortsatte sedan att snöa precis hela dagen! Jag såg det som en skänk från ovan, för nu kunde jag säkra upp hela trädgården genom att skotta upp snödrivor längs hela stängslet, dvs täppa igen glipan mellan mark och stängsel – så nu är faktiskt trädgården hyfsat säker även för en liten vappe. Jag vill ju helst undvika att hon skapar dåliga vanor av att smita under stängslet nu när hon är liten, för det ökar risken för att hon fortsätter med det och lyckas hitta tekniker för att krångla sig ut även när hon är större. Det är ingen större trafik på vägen, men det är ändå inte säkert – plus, såklart – att det rör sig en hel del vilt runt trädgården som jag inte alltid har koll på, exempelvis om jag släpper ut hundarna för en sista kiss på kvällen. Så!
Lite svett och muskelarbete kostade det, men vad käckt det blev med skottad gräsmatta – jättebra med en yta att springa på utan att bli kall om magen också, för Femma. Även om hon verkar ha mycket mindre emot snö och kyla nu än för några få dagar sedan.
En lyckad inkallning i djup snö:
Meningen var att jag skulle ha åkt till pappa och firat hans födelsedag med lite god hämtmat och tårta idag – men jag bad att få komma i morgon, för det rapporterades om ett otal olyckor och avstängda vägar på grund av lastbilar och bussar som åkt av vägen på grund av väglaget… Nej tack, säger jag.
På eftermiddagen kom Delfi och Femma igång med kampandet i alla fall
och lite annat kul 🙂
Låta bli bordet får man
…och nu har Femma fått kläm på hur hon kan få lite goa belöningar vid soffbordet.
Den 16 februari
Den 19 februari
Om någon undrar vad det är jag säger, så har Femma fått belöningsordet ”nam”. Piaf har ”godis”, Delfi har ”gott”. Jag gillar att kunna belöna en specifik hund även om de alla är närvarande, även om man såklart får fokusera så att man använder rätt ord. Om alla tre hundarna förtjänar belöning blir det som en ramsa: gott – godis – nam…
Man får låta bli kompisarnas matbord, också!
Äntligen lite sol
För första gången sedan Femma kom hade vi idag lite skönt vinterväder – sådant som man gärna stannar ute lite extra länge i. Och det gjorde verkligen susen för Femmas attityd till att vara ute. Varför gör det mig glad, då? Jo, för jag vill ha valpen lös – men trädgården är inte hermetiskt tillsluten… om än inhägnad. Så jag vill verkligen få till en fungerande inkallning – dock inte så lätt att få till bra tillfällen när hunden står vid dörren och bara vill in… 😂
På förmiddagen gick vi ut på ängen utanför huset, alla fyra, och Delfi var riktigt leksugen, och så även Femma som inte längre frös som ett asplöv. Kul att få föreviga dessa första lekstunder dem emellan. Anar att det kommer att bli drag under galoscherna så småningom 😬. Skulle det börja gå för vilt till medan Femma ännu är liten, så kommer jag att behöva begränsa deras lekar, men än så länge ser det riktigt bra ut – Delfi låter mestadels den lilla sköta kutandet och hoppandet 😉
Fick tagit många sköna lek-i-snö-bilder… Vad ska man med alla dessa bilder när man har ”originalet” mitt framför näsan? Men jag vet att de är kul att ha när valptiden är förbi… Har hon varit så liten? Jo, bevisligen.
Ett par lyckade inkallningar – och bästa belöningen är fortfarande att matte trillar omkull så man kan klättra upp och gosa och eventuellt få en godis.
Sedan fick jag äntligen inspiration att trimma Piaf och Delfi – de hade blivit riktigt långhåriga och lurviga. Det var ändå bara skönt att vara ute…
På eftermiddagen blev det lång runda med en välbehövlig paus – för min rygg, om inte annat – innan vi vände tillbaka.
Jag är väldigt glad att Piaf och Delfi är så lätta att ha med – jag behövde idag kalla in dem snabbt flera gånger och be dem gå nära, eftersom en viltvårdare precis höll på att åka och lägga ut foder längs skogsvägen. Åtta gånger åkte eller gick vi förbi varandra – viltvårdaren höll tydligen räkningen och berättade näst sista gången att det var sjunde gången…
Bortsett från att Femma gillade att vara ute så var det bästa framsteget att Piaf tinat upp och börjar gilla Femma lite grann 🙂
På kvällen såg jag självklart på Melodifestivalen och den enda låt jag gillade – med Martin Almgren – gick vidare till final. Men jag fick även annan underhållning:
my flatcoats 