Ni har säkert redan gissat att jag gillar tranorna utanför mitt hus ☺ Här är en som lät sig fotograferas från min bil när jag kom hem från träningen i söndags…

I mitt påskägg låg en hel del jaktträning – för både Piaf och Delfi.

På långfredagen träffade jag ett gott gäng på Lerums BK – och nu skulle Delfi få vara med på gruppträning! Vi lade ut ett sök och fyra olika linjer, sedan turades vi om att skicka. Delfi var tyvärr inte helt tyst, men det hade kunnat vara värre 😉 När hon var tyst jobbade hon i alla fall bra på linjerna, lite mindre bra på söket – det är fortfarande en himla massa spring och lite för lite nosarbete… Jaja.

Efter träningen tog vi en fika i klubbstugan – och en massa hundsnack. Intressant sådant.

Påskdagen åkte jag till Tokatorp – nu fick Delfi vila och Piaf arbeta. Både Ture och Piaf fick jobba på den långa linje vi använt tidigare. För varje gång har jag utökat sträckan lite och de senaste två gångerna har Piaf också fått en markering mellan de båda skicken. Sedan fick båda hundarna ta två andra, lite kortare linjer, men i en 10/14-vinkel. Både linjen med markering och linjerna med vinkeln är Evas hemläxa från Keithkursen, som jag ju har hoppat av… Men med lite anpassningar och variationer kan Piaf gärna få göra samma övningar som Ture – vi bara kortar ner sträckorna och lägger till någon störning 🙂 Här fick både T och P en markering innan de fick ta in linjerna, och till sist tog de in markeringen. Det gick kanonbra för båda idag! Och träningen avslutades med lunch hemma hos Eva, och jättegod räkpaj 😋

Idag, påskdagen, träffade jag träningsgruppen från i fredags, men denna gång i Vallda.  De visade en Eva B-övning för följsamhet som jag verkligen gillade! De andra hade gjort den tidigare och man såg hur bra det funkade för deras hundar. Delfi tyckte övningen var jättekonstig, men den skulle bestämt göra henne nytta…! Vi turades om att ta ut våra hundar, men så småningom tog vi ut alla på en gång och körde samma linjetagsövning som jag körde tillsammans med den andra Hallandsgruppen för ett par veckor sedan. Den föll i god jord här också, väldigt kul! Tack, Fin Hollerup Mikkelsen, som visade den här övningen på Backamo-lägret för ett knappt år sedan. Fin, som hela tiden kallade Delfi för den brune punktum. Då kan du skicka den brune punktum… 😆

Efter dessa träningar kände jag mig väldigt nöjd, det var ju ändå detta jag kom hem för: Inspirerande träning!

lägger jag också till i min lista över besökare.

I vinter har jag matat traktens småfåglar medelst talgbollar och solrosfrön, och utöver de vanligaste gästerna –  talgoxarna och blåmesarna – så har det ett fåtal gånger kommit lite mer sällsynta gäster, som bergfink, gulsparv (som dock var mycket uppmärksamma och flög iväg så fort jag kom nära fönstret), nötväcka, stjärtmes och nu senast bofink och svartmes.

bergfink

nötväcka

stjärtmes

bofink

svartmes 

Ja, se inte bilderna som några konstverk (fet chans) utan som min egen kom ihåg-lista över mina nya bekantskaper.

Igår hade jag ett ärende till Lerum, och när jag ändå var i de krokarna åkte jag upp till Härskogen och gick en runda med hundarna.

Där låg det lite mer snö och is än här hemma…

…men vi fick i alla fall ett vårtecken.

På kvällen åkte jag in till stan för att gå på ett föredrag – åkte i god tid för att få lite tid att gå och njuta av stadspulsen.

Jag älskar tystnaden, den friska luften och närheten till naturen ute på landet. Men åh, vad jag också behöver en dos av stadspuls då och då. Jag gick där och log fånigt.

Första Långgatan från Järntorget

Vackra fastigheter vid Linnégatan/Andra Långgatan

Mia Törnblom skulle ha hållit sitt föredrag i Folkets hus, men de fick flytta över det hela till biografen Draken. Jag var själv en av dem som anmälde mig i sista stund. Stod med en gammal GP i handen i förra veckan – och fick syn på en liten annons på förstasidan.

Jag har läst flera av hennes böcker, senast hennes självbiografi, Så dumt! och har en som står och väntar i bokhyllan.

Rubriken på föredraget var Hur svårt kan det vara? och det tog upp självkänsla vs. självförtroende och hur det hänger ihop med stress och utbrändhet, kommunikation människor emellan samt viktiga beslut i vardagen.

När Mia var klar hade jag min uppfattning klar om föredraget, och medan vi reste oss upp i bänkraderna hörde jag flera andra som med upprymda röster sa att detta var det bästa föredrag de varit på. Jag instämmer.

Igår var jag och en hundkompis på SSRK Västras årsmöte. Enligt uppgift har avdelningen 1500 medlemmar. Vi var 15 personer på mötet. Smörgåstårtan var god 😉

Efter mötet gick vi en fin promenad i Delsjöområdet, det var verkligen inte igår som jag var där…! Otroligt fint skogsområde mitt i Göteborg.

Sedan hem i lagom tid för mys i soffan – med hundarna, givetvis – och Mellon.

Idag söndag träffades Eva och jag i Tokatorp. Vi tränade först med Delfi och Viper: mycket fotgående och stadga – och ett par bra och intressanta markeringar var. Därefter tog vi ut Piaf och Ture, och då gick vi till en ”ny” stor äng som bjuder in till spännande upplägg. Vi lade ut tre olika målområden som utmanade hundarna lite lagom mycket.

Vi sätter ju då och då hundarna för att gå ut och preparera målområden. Idag tyckte vi dock att hundarna satt väldigt nära varandra när vi kollade över axeln…

Satte vi dem verkligen så tätt ihop…?

Nej, det gjorde vi inte! Nästa gång vi lämnade dem tittade jag över axeln lite tidigare… Och såg hur Ture sträckte sig fram och pussade Piaf och hoppade samtidigt lite närmare henne. Sedan var han nöjd och satt där som ett litet ljus… Så gulligt ☺

Sista övningen blev lite för svår både för P och T, så Eva och jag kom överens om att göra ännu en sista övning, och då gick det så mkt bättre, båda hundarna fick känna sig duktiga.

Här kommer Ture flygande mot sin matte.

Och en glad matte har ett tack-snack med sin flatte.

Där gick fyra timmar, men det var kul träning!

Resten av söndagen ägnades åt hundplugg.

Förra lördagen var vi på kurs hos Katarina och Thomas på Kopparhult. Det var en löst sammansatt grupp av olika retrieverbekanta och första gången jag var på Kopparhult (de två tidigare kurstillfällena ställdes in pga vädret).

Med dessa osäkra faktorer tvekade jag in i det längsta vilken hund jag skulle köra denna dag – det säkra kortet, som jag ändå har tänkt att köra mycket mer på kurserna framöver, eller det ”osäkra” kortet som skulle riskera att få ”träna passivitet” större delen av kursen…? Nu föll valet på det senare alternativet, dvs Delfi. Det var nu hon skulle få sin dom vad gäller träningen framöver.

Kursen inleddes med fotgående – bra -, markeringar – sådär – och skott – inte precis vad Delfi behövde i början av ett träningspass… Missförstå mig inte, för det var inget fel på upplägget, och det var ju lika bra att jag fick ett kvitto på att vi inte klarar dessa retningar. Delfi må kunna sitta still på sin ända – knallar gör hon sällan – men hon eldar upp sig. Tyvärr!

Nästa övning var walkup med markeringar – Delfi och jag fick börja i främsta ledet. Men eftersom Delfi vid det här laget var så uppe i varv, så fick jag själv gå och hämta hennes markering. Inte precis därför man har en retriever, eller hur? Suck. Men det var bara att bita i det sura äpplet. Och sedan fick vi ju bra träning på att gå fot i de bakre leden i walkupen, se markeringar och inte hämta något alls.

Därefter varvades dubbelmarkeringar med skick bakåt mot ett närsöksområde – även där valde jag att själv hämta två av Delfis tre apporter. Det spelar ingen roll att varken tränare eller grannar på linjen hörde Delfis ljud – i mina öron var det som en hel liten orkester…

Jag kan väl säga att jag inte var på strålande humör under fikapausen. Och när planen för dagens sista övning bestämdes visste jag och kunde direkt meddela att vi inte skulle vara med på den – tre olika multi-apportkastare med skott. Jojo. *skrockar*

Dessförinnan fick Delfi och jag joina jaktlabradorerna (goldisarna bildade en egen grupp) och träna markeringar/linjetag till tre olika punkter med lite terrängövergångar som extra klurighet. Det blev en rätt bra övning för Delfi. Hon hade hunnit chilla ner lite under fikapausen och fotgåendena till och från fikaplatsen plus att en av hennes starka sidor är att hon har lätt att släppa den sista markeringen och istället ta linjetag åt annat håll. Något ska man vara bra på, också 😉

Sedan samlades hela gruppen, och medan ”fyrverkerierna” brakade loss och apporterna sprutade upp i luften (ja nu överdrev jag lite) så avlägsnade Delfi och jag oss, det kändes helt rätt och vettigt och blev riktigt bra.

Jag tog ut Piaf en kort sväng på egen hand, och lät henne  ta in några apporter också. Innan jag åkte från Kopparhult bestämde jag med Katarina att Piaf ska få gå en privatlektion på Kopparhult innan vi går kursen där senare i vår. För nu var det bestämt: Piaf ska få gå vårens kurser som Delfi också hade kunnat få gå om hon inte var så förjolat het.

När jag kom hem kändes det som en liten sorg i hjärtat ändå, för jag älskar ju att köra Delfi – men nu behöver hon mycket väl avvägd träning. Bara träning i lugna sammanhang där jag har kontroll och kan välja att skicka nu/snart/inte alls, vilket också var en anledning till att jag har strukit oss från guruträningen (med Keith Mathews) framöver. När det står ett tiotal ekipage – och en guru – och väntar går det liksom inte att vända runt och köra ett litet fotgående innan man skickar… Eller – herregud – gå ut och hämta själv…

Så nu blir det i alla fall av att ta tag i detta, som jag ju hade funderat på redan förra året, men så kom vi ju med på Keith-kursen och det var hur kul som helst att få vara med där, men jag är glad att jag tog mitt förnuft till fånga sedan (några månader senare).

Och Delfi ska inte få ligga och damma på hyllan! Hon ska får träna – oh yes – men med mycket mer fokus på att ha rätt känsla under arbetet. Vi ska ha rätt känsla i passiviteten, fotgåendet och dirigeringarna för att undvika att slösa en massa energi där. Energin behövs sedan i det självständiga arbetet – på de svåra markeringarna och i de stora och små söken.

På’t igen!

Själv hade jag dessvärre missat klippet med mellanakten från Super Bowl – om jag inte råkat höra dem prata om det på radion häromdagen. Det hade jag inte velat missa! Jag fullkomligt älskar Coldplay – de står högst på min vill-se-live-lista – och även Beyonce. Bruno Mars är OK, men just den låten som han framför här har jag verkligen älskat från första stund. James Brown anno 2015/2016- det groovar fett 🎶😎

När de under sista låten hyllar andra stora artister som uppträtt under Super Bowl kommer tårarna…

Coldplay – Bruno Mars – Beyonce