Igår hade jag ett ärende till Lerum, och när jag ändå var i de krokarna åkte jag upp till Härskogen och gick en runda med hundarna.

Där låg det lite mer snö och is än här hemma…

…men vi fick i alla fall ett vårtecken.

På kvällen åkte jag in till stan för att gå på ett föredrag – åkte i god tid för att få lite tid att gå och njuta av stadspulsen.

Jag älskar tystnaden, den friska luften och närheten till naturen ute på landet. Men åh, vad jag också behöver en dos av stadspuls då och då. Jag gick där och log fånigt.

Mia Törnblom skulle ha hållit sitt föredrag i Folkets hus, men de fick flytta över det hela till biografen Draken. Jag var själv en av dem som anmälde mig i sista stund. Stod med en gammal GP i handen i förra veckan – och fick syn på en liten annons på förstasidan.

Jag har läst flera av hennes böcker, senast hennes självbiografi, Så dumt! och har en som står och väntar i bokhyllan.

Rubriken på föredraget var Hur svårt kan det vara? och det tog upp självkänsla vs. självförtroende och hur det hänger ihop med stress och utbrändhet, kommunikation människor emellan samt viktiga beslut i vardagen.

När Mia var klar hade jag min uppfattning klar om föredraget, och medan vi reste oss upp i bänkraderna hörde jag flera andra som med upprymda röster sa att detta var det bästa föredrag de varit på. Jag instämmer.

Igår var jag och en hundkompis på SSRK Västras årsmöte. Enligt uppgift har avdelningen 1500 medlemmar. Vi var 15 personer på mötet. Smörgåstårtan var god 😉

Efter mötet gick vi en fin promenad i Delsjöområdet, det var verkligen inte igår som jag var där…! Otroligt fint skogsområde mitt i Göteborg.

Sedan hem i lagom tid för mys i soffan – med hundarna, givetvis – och Mellon.

Idag söndag träffades Eva och jag i Tokatorp. Vi tränade först med Delfi och Viper: mycket fotgående och stadga – och ett par bra och intressanta markeringar var. Därefter tog vi ut Piaf och Ture, och då gick vi till en ”ny” stor äng som bjuder in till spännande upplägg. Vi lade ut tre olika målområden som utmanade hundarna lite lagom mycket.

Vi sätter ju då och då hundarna för att gå ut och preparera målområden. Idag tyckte vi dock att hundarna satt väldigt nära varandra när vi kollade över axeln…

Satte vi dem verkligen så tätt ihop…?

Nej, det gjorde vi inte! Nästa gång vi lämnade dem tittade jag över axeln lite tidigare… Och såg hur Ture sträckte sig fram och pussade Piaf och hoppade samtidigt lite närmare henne. Sedan var han nöjd och satt där som ett litet ljus… Så gulligt ☺

Sista övningen blev lite för svår både för P och T, så Eva och jag kom överens om att göra ännu en sista övning, och då gick det så mkt bättre, båda hundarna fick känna sig duktiga.

Här kommer Ture flygande mot sin matte.

Och en glad matte har ett tack-snack med sin flatte.

Där gick fyra timmar, men det var kul träning!

Resten av söndagen ägnades åt hundplugg.