Det är fortfarande kallt, men med ca 5 minus kan man i alla fall ge sig ut och avverka lite miljöträning. Stadsmiljö var tanken, och visst tog Femma och jag en liten sväng på gågatorna i centrum och hon förvånade mig inte genom att vara hur cool som helst. En kvinna gick förbi oss säkert tre gånger och oooh-ade över hur söt och ”farlig ” Femma var. Jag satsade kanske lite väl på att belöna kontakt…
…men valpar är snabba, och trots koppel hade Femma plötsligt slunkit in genom dörren till en bank och hade fortsatt in i lokalen om det inte varit för den lilla detaljen att jag stod utanför och höll i kopplet… Men den här miljön verkade i alla inte bekomma henne nämnvärt, och med det lät jag mig nöja för dagen. Vi åkte till Nolhagaparken där Femma ( mestadels) åkte ryggsäck.
Under socialiseringsperioden ska valpen helst få stifta bekantskap med de miljöer och företeelser som den kommer att utsättas för senare. Idag drog vi till Marstrand! Åka färja – check! Passera byggplats – check! Femma visar sig än en gång vara en cool liten valp, reagerar inte nämnvärt på plötsliga, höga ljud (som när exv. färjan lade till vid kaj).
Eftersom jag hade förväntat mig ett snöigt och isigt Marstrand, så jag tog ju på mig Icebugs för att slippa halka omkring på klipporna med en valp i famnen… Nu såg det nästan ut som det skulle bli så ändå – för ön visade sig vara så gott som snö- och isfri (stor skillnad mot hos oss inåt landet!) – och hur skulle det funka att gå på kala klippor med dubbar…? Väldigt bra, visade det sig: isbuggarna fixar tydligen alla underlag, bästa skoinvesteringen!
Jag blir helt klart lite extra försiktig med det mesta i valptider – och hade försett inte bara Femma, utan även Piaf och Delfi med sele och koppel. Det visade sig snart vara helt onödigt för Piaf och Delfi – de är ju vana och har lite koll – och helt nödvändigt för lilla Femma (de små stunder som hon fick gå istället för att åka ryggsäck). Herregud, vilken massa läskiga skrevor och små, mörka vattenhål (gärna gömda inne i ett buskage!) det finns på den ön när man tittar lite extra. Hoppa i klippor – check!
Vinden var kall, men nordostlig denna dag, vilket passar väldigt bra för en vinterpromenad på Marstrand… ändå märktes det att Femma började frysa efter en liten stunds promenad, och hon var väldigt nöjd med att få glida ner i sin ryggsäck igen…
Till att börja med var det ett medvetet val att ta det lugnt med miljöträningen – tycker att vi får lära känna varandra innan vi ger oss ut på äventyr. Sedan behövde bilen in på verkstad och det drog ut lite på tiden. Nu blir Femma snart tio veckor, och det är dags att sätta lite fart med den här biten.
Jag hade planerat att gå till en granne och titta på deras hästar – men rätt vad det var kom grannen gående förbi mitt hus med hästen, så det var bara för oss att gå ut och tjinga. Femma verkade helt oberörd. Häst – check!
När jag väl fick tillbaka bilen åkte vi på utflykt. Först svängde vi inom Lerums BK – där var det nästan folktomt, men själva klubbstugans altan bjöd på flera spännande underlag och föremål att undersöka. Trätrall – check! Galler av olika slag – check!
Sedan åkte vi till Floda station och gick den fina rundan till Nääs, och eftersom en bra bit av promenaden går längs tågspåren, så… förbipasserande tåg – check!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Självklart var en hel del människor ute och gick i det vackra vädret – och jag var så omåttligt stolt över Piaf och Delfi som klarade alla möten med människor, hundar och hästar utan något krångel. De fick beröm av flera personer som vi träffade. Men framför allt var det tacksamt för mig eftersom gångbanorna var helt istäckta och knöggliga och jag bar på Femma…
Fågelspaning – check!
Idag var jag på klubbstyrelsemöte, och för hundarna blev det ett par timmar i canvasburen inne i möteslokalen. Jag tog med mig Delfi och Piaf, mest för att de skulle visa Femma att man håller sig lugn i den miljön… Nu var det så att Femma var den som somnade på studs i sin bädd, medan Piaf och Delfi låg och tittade på mig genom canvastyget med anklagande blickar…
Efter mötet fick vi sällskap av två snälla tollar-hanar + husse på en liten promenad. Fin-fint för Femma att få träffa så goa hundar. Sedan åkte vi hem på vackra vintervägar.
Vintern håller sitt stadiga grepp om oss… och jag passar på att njuta så länge det varar.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Häromdagen när vi var ute och gick, så släppte jag ner Femma för att hon skulle få springa lite. Och oj, vad hon sprang!? Hon verkade följa stigen eller våra spår tillbaka en bra bit och var snabbt utom synhåll. Jag blev så paff! Med Delfi satsade jag ju jättemycket på följsamhet och smyglekar i skogen från första början – hon höll stenkoll på mig. Med Femma har jag legat på latsidan, helt klart – säkert på grund av att vi har trädgården att hänga i plus att det är kallt osv. Men att se sin lilla – lilla! – valp sticka iväg som en avlöning, det var inte så kul. Eller jo, lite kul är det ju att få på fingrarna på det sättet… Jag tänkte såklart att äh, hon kommer snart, men när ”snart” hade gått använde jag visselsignalen och då kom hon lika snabbt tillbaka. Som grädde på moset försökte jag en gång till: exakt samma sak upprepades! Så nu har jag skärpt till mig och får ge mig ut och leta upp måltider tillsammans med Femma, tycker mig redan se resultat.
Andra måltider serveras i canvasburen. Detta med att gilla canvasburen har nämligen varit en liten utmaning för oss. Femma ligger där utan problem på natten och när hon verkligen är sömnig, men att bara ligga i den och chilla är jättesvårt. Och nej, det är inte konstigt alls, och jag har väl bara fått inse att på vissa områden behöver jag anstränga mig lite också… Så middag serveras i buren och när jag vet att det är dags att sova får hon en god liten tuggis. När den är slut berättar hon att jag kan komma och släppa ut henne nu… men sedan somnar hon.
Genom att omvänt lockande bakas in lite här och där i vår vardag börjar Femma bli riktig fena på självbehärskning och jag bara njuter av att se hur lätt hon verkar ha för sig.
Kolla in hur hon i slutet av filmen flyttar framtassarna bakåt för att hålla emot ordentligt. Vilken stjärna 😁
Något som verkligen funkar exceptionellt bra är bilåkandet – att Femma ligger i bilburen tillsammans med Piaf och Delfi, och är helt lugn medan jag kör, går iväg en stund för att handla etc.
Idag åkte vi till mattefar – jag handlade åt pappa på vägen dit och köpte med mig mat på Mr Johansson – och det var roligt att pappa verkade se fram emot att då träffa Femma… hans hundintresse är inte särskilt stort och det är inte mycket som väcker hans engagemang längre – men en liten valp var visst ändå lite intressant.
Desto roligare då, att Femma skötte sig bättre än vad jag hade förväntat mig. Eftersom pappas hus är i två våningar och trappan är en sådan där öppen historia, dessutom med en öppen spaljé på övervåningen (*får ångest när jag tänker på vad som kan hända en liten valp där*), så stängde jag in oss i köket. Favoritbädden var med, liksom ett gott tuggben – så var Femma nöjd och lugn hela tiden vi var där. Men så var också Piaf och Delfi med – och de går alltid in i avslappningsmood när vi är hos pappa, så det smittade säkert av sig på Femma. En gång sa hon till att det var dags att kissa – klockrent! Mattefar var mäkta imponerad över den välartade valpen… Heja Femma!
Det snöade när vi vaknade idag – och fortsatte sedan att snöa precis hela dagen! Jag såg det som en skänk från ovan, för nu kunde jag säkra upp hela trädgården genom att skotta upp snödrivor längs hela stängslet, dvs täppa igen glipan mellan mark och stängsel – så nu är faktiskt trädgården hyfsat säker även för en liten vappe. Jag vill ju helst undvika att hon skapar dåliga vanor av att smita under stängslet nu när hon är liten, för det ökar risken för att hon fortsätter med det och lyckas hitta tekniker för att krångla sig ut även när hon är större. Det är ingen större trafik på vägen, men det är ändå inte säkert – plus, såklart – att det rör sig en hel del vilt runt trädgården som jag inte alltid har koll på, exempelvis om jag släpper ut hundarna för en sista kiss på kvällen. Så!
Detta bildspel kräver JavaScript.
Lite svett och muskelarbete kostade det, men vad käckt det blev med skottad gräsmatta – jättebra med en yta att springa på utan att bli kall om magen också, för Femma. Även om hon verkar ha mycket mindre emot snö och kyla nu än för några få dagar sedan.
En lyckad inkallning i djup snö:
Detta bildspel kräver JavaScript.
Meningen var att jag skulle ha åkt till pappa och firat hans födelsedag med lite god hämtmat och tårta idag – men jag bad att få komma i morgon, för det rapporterades om ett otal olyckor och avstängda vägar på grund av lastbilar och bussar som åkt av vägen på grund av väglaget… Nej tack, säger jag.
På eftermiddagen kom Delfi och Femma igång med kampandet i alla fall
…och nu har Femma fått kläm på hur hon kan få lite goa belöningar vid soffbordet.
Den 16 februari
Den 19 februari
Om någon undrar vad det är jag säger, så har Femma fått belöningsordet ”nam”. Piaf har ”godis”, Delfi har ”gott”. Jag gillar att kunna belöna en specifik hund även om de alla är närvarande, även om man såklart får fokusera så att man använder rätt ord. Om alla tre hundarna förtjänar belöning blir det som en ramsa: gott – godis – nam…
För första gången sedan Femma kom hade vi idag lite skönt vinterväder – sådant som man gärna stannar ute lite extra länge i. Och det gjorde verkligen susen för Femmas attityd till att vara ute. Varför gör det mig glad, då? Jo, för jag vill ha valpen lös – men trädgården är inte hermetiskt tillsluten… om än inhägnad. Så jag vill verkligen få till en fungerande inkallning – dock inte så lätt att få till bra tillfällen när hunden står vid dörren och bara vill in… 😂
På förmiddagen gick vi ut på ängen utanför huset, alla fyra, och Delfi var riktigt leksugen, och så även Femma som inte längre frös som ett asplöv. Kul att få föreviga dessa första lekstunder dem emellan. Anar att det kommer att bli drag under galoscherna så småningom 😬. Skulle det börja gå för vilt till medan Femma ännu är liten, så kommer jag att behöva begränsa deras lekar, men än så länge ser det riktigt bra ut – Delfi låter mestadels den lilla sköta kutandet och hoppandet 😉
Fick tagit många sköna lek-i-snö-bilder… Vad ska man med alla dessa bilder när man har ”originalet” mitt framför näsan? Men jag vet att de är kul att ha när valptiden är förbi… Har hon varit så liten? Jo, bevisligen.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Ett par lyckade inkallningar – och bästa belöningen är fortfarande att matte trillar omkull så man kan klättra upp och gosa och eventuellt få en godis.
Detta bildspel kräver JavaScript.
Sedan fick jag äntligen inspiration att trimma Piaf och Delfi – de hade blivit riktigt långhåriga och lurviga. Det var ändå bara skönt att vara ute…
På eftermiddagen blev det lång runda med en välbehövlig paus – för min rygg, om inte annat – innan vi vände tillbaka.
Jag är väldigt glad att Piaf och Delfi är så lätta att ha med – jag behövde idag kalla in dem snabbt flera gånger och be dem gå nära, eftersom en viltvårdare precis höll på att åka och lägga ut foder längs skogsvägen. Åtta gånger åkte eller gick vi förbi varandra – viltvårdaren höll tydligen räkningen och berättade näst sista gången att det var sjunde gången…
Bortsett från att Femma gillade att vara ute så var det bästa framsteget att Piaf tinat upp och börjar gilla Femma lite grann 🙂
Detta bildspel kräver JavaScript.
På kvällen såg jag självklart på Melodifestivalen och den enda låt jag gillade – med Martin Almgren – gick vidare till final. Men jag fick även annan underhållning:
Under natten hade det – gudskelov – kommit lite ytterligare snö. Fluffig, lös och mjuk snö, som Femma tyckte var mycket behagligare att röra sig i, än den vassa is-snön. Det blev mer inbjudande att göra inkallningar i det underlaget, och även generellt väcktes hennes lust att upptäcka trädgården lite, och inte bara kissa och ställa sig vid dörren…
Piaf och Delfi visade väl också att det där med snö, det är rätt lattjo, faktiskt.
Nu fungerar måltiderna riktigt bra, genom att Femma sätter sig ner och tittar när Piaf och Delfi äter. För att hon inte ska tröttna på att vara så duktig… så får hon först belöning för att sitta och titta, men sedan går vi över till lite ryggsäck (sitta hos mig och ta det lugnt och få ta godisar på golvet för att hon är lugn), och så har vi även påbörjat lite omvänt lockande med godis framför nosen. Hela tiden får hunden försöka tills den lyckas och blir det fel så händer inget, mer än att man får försöka lite mer. Love it.
En lång promenad i riktig ryggsäck blev det även idag, och på kvällen åkte vi till Ale hundträningshall för lite rallylydnad. Femma följde med och satt i en stor bur tillsammans med Piaf och Delfi när de inte tränade. Femma fick också hälsa på lite vänliga hundmänniskor och även en jättesnäll goldentik. De sura människorna och hundarna hoppade vi över 😉. Att vissa hundar ibland var lite högljudda tyckte hon var lite läskigt i början, men snart tog hon det med ro. Säkert hjälpte det att Piaf och Delfi är rejält vana och att de inte bryr sig det minsta. Heja flatteflickorna!
En liten premiär blev det på grund av detta äventyr, nämligen första gången med koppel och halsband. Det gick jättebra, bara jag gav sjutton i att ha för bråttom och vilja skynda på henne – då började hon genast försöka krångla sig ur halsbandet. Men lät jag bli sådana dumheter, så gick hon bättre än man kan förvänta sig den allra första gången med sådana attiraljer.
Men det riktigt fina var att Femma efter ungefär halva tiden i hallen helt enkelt knoppade in. När träningen var slut tog jag ut Piaf och Delfi i bilen först – Femma bara sov… Däremot hade hon lite överskottsenergi när vi kom hem vid niotiden på kvällen (då hade vi även stoppat vid köpcentret så jag fick veckohandla, även det en premiär för Femma), då kan man ha så hör kul med en platt toarulle:
my flatcoats 