Hundarna fick stanna hemma medan jag åkte till pappa idag, eftersom jag skulle handla främst på vägen dit, men också på vägen hem. De har det bra hemma, och det gör dem gott att vara ensamma hemma några timmar ibland också. Eller: egentligen inte, utan snarare så att jag vet att de klarar av det, när det är nödvändigt.

Igår var Femma helt ensam ett par timmar, för Delfi hade tid för en genomgång av leder och muskler hos vår nya fysioterapeut. Femma fick sin genomgång för några veckor sedan, men med Delfi ville jag vänta tills jag tyckte att hon kändes riktigt bra – för att sedan låta fysion känna och klämma och säga om det var så bra som jag trodde. Och det var det! Det firade vi med att köpa smarriga strupar (örrrk!).

Fysion tyckte att simning bara är bra för Delfi, och det är ju som musik i mina öron.

När jag kom hem från pappa idag drog vi genast ner till sjön. Det blev ett träningspass med markeringar och dirigeringar i vattnet, och därefter simning och bad-och-plask.

Underbart skönt i vattnet, och av oss tre är det jag som har svårast att slita mig och gå upp ur vattnet, för att sedan torka oss alla ordentligt och bege oss hemåt igen.

Här hemma har jag suttit ute under kvällstimmarna, och konstaterar nöjt att mitt fågelbad – en uppgradering av de enkla keramikfaten jag haft tidigare år – är riktigt populärt. Medan jag suttit här, på några meters avstånd, har det besökts av en sädesärla, en rödhake och ett par koltrastar. Inte undra på att det lilla fågelbadet behöver fyllas på morgon och kväll, så som det plaskas där!

Jag har också sett att olika pollinatörer kommer dit och dricker – de verkar passa på när en fågel varit där och skvätt vatten på träbiten.

Jag vill inte gå in, jag vill inte lägga mig, heller – men jag vill gärna vakna extra tidigt i morgon igen och göra en repris på dagens morgonrunda. Jag längtar redan efter simturen.