Vi fortsatte att utforska Risveden och hittade en del av skogen som jag verkligen gillade och som vi återvände till flera gånger.

• 

• 

• 

• 

Där finns dramatiska klippor, rejäla höjdskillnader, fina sjöar, variationsrik skog… vad mer kan man begära? Tja, kanske en fin äng att träna på i närheten, inklusive ett vattenfyllt krondike!? Det också finns där…

Sedan gjorde Femma debut i öppen klass på b-prov. Det gick sådär. Som domaren sade i sin muntliga kritik eftetåt, så slog Femma på turbon från start – och var inte alls den där följsamma hund jag är van vid. ”Vi” lät också, flera gånger under provet, istället för det där enstaka lilla gnället som kunnat höras tidigare… Jag var inte glad. Men söket, som var stort och utmanande, tog hon in fint, liksom vatten- och landdirigeringen.

Dubbelmarkeringarna krånglade vi till lite, men det kan ju vara den där turbon som störde hennes fokus… (Femma brukar annars vara grym på markeringar) och en matte som skickade slarvigt! Matte var nog också nervös och hade kanske också gnällt om det var mitt sätt att uttrycka mig.

Vi fick en vänlig trea av de två domarna (ordinarie domare och en domaraspirant), och dessutom lite konstruktiv kritik, som jag tog med mig hem.

Som sagt, jag var inte glad. Men ju mer jag fick distans, desto mer nöjd var jag ändå med det vi gjort på provet, med tanke på de olika trösklar vi kommit över på vägen hit.