Krokusar, blå himmel, gräsmatta som börjar sträcka på sig, sommardäck och tussilago. Visst står vårtecknen som spön i backen – men det finns vårtecken och så finns det vårtecken.

Tranorna kom för ett par (tre?) veckor sedan, så de har stolpat omkring här i snöstorm och flera centimeter snö. Vilken tur att det inte verkar bekomma dem.

Men nu har mina sädesärlor kommit! Nu, precis i morse, långfredags morgon, gjorde ett par en väl samordnad räser-överflygning à la Maverick förbi oss och satte sig uppe på taknocken på mitt hus. Eller: deras hus. För jag är – väljer att vara – säker på att det är samma par sädesärlor som hängde här hela förra sommaren. De som sitter på mitt staket när jag kommer hem och plockar insekter på min altan hela sommaren. De känns faktiskt som mina husfåglar – ända tills de inte är det längre, och de flyger iväg på hösten.

Men nu är de här igen. Mina vackra pippisar. Välkomna tillbaka!