Författare: Myfflan

Morgonpasset

Inspirationen och motivationen sprutar ur öronen efter den gångna kurshelgen…

Igår tog jag ett ”runda”-pass med Delfi, och vågade för första gången skicka henne mot helt olika saker som hon skulle runda: kona, liten buske, elskåp och grannens fruktträd. Galet! Däremot har jag tydligen inte befäst det kommando jag vill ha (”runda”), det får vi fixa – eller så fortsätter jag skicka med ”ja”.

I morse packade jag ryggsäcken med matskålar och en kona. Men redan på väg till skogen fick vi ett så efterlängtat (ja, från min sida åtminstone) genombrott: jag såg grannens katt i god tid och var redo… Så fort Delfi fick syn på katten sa jag hennes belöningsord, därefter samma sak för Piaf. Så bra, så bra! Jag har sett det som vår största utmaning, att sluta jaga katter, nu jäklar ska vi få till det! (Om ni minns hästbajsutmaningen i vintras och undrar hur det gick, så fick vi till skvaller och sedan har intresset avtagit).

Vi tog en sväng i skogen innan vi kom till den ”lokala lydnadsplanen”, dvs fotbollsplanen som vi har fått lov att använda för hundträning. Guld värt!

Jag ställde upp kona och tre skålar med frukostkulor. Och så skickade jag Delfi på raka linjetag mot skålarna och ett par rundningar runt konan. Yes! Det funkar grymt! Blir ju mycket roligare när vi utökar avstånden och minskar vinklarna, men det här var ett test som utföll väl, tycker jag.

20160615_082419

Uppe till vänster på gräset står konan och bakom Delfi står skålarna på rad

Skulle ha kört samma sak (utom konan) med Piaf, men hon har en liten spricka under en av trampdynorna och får ta det lite piano.

Eva Bodfäldt hela helgen

Detta inlägg skulle kunna bli hur – hur – långt som helst… Men det får istället bli lite halvlångt.

Jag hade sett fram emot denna helg något oerhört. Kan väl säga att det också är årets mest påkostade helg, men så visste jag att den skulle bli i hästväg bra, också!

Det började på fredag kväll med författarkväll med Eva Bodfäldt på Hundens Hus i Högsbo. Jag hade aldrig varit i deras lokaler tidigare, så det var ju lite kul, bara det. Men roligast var det självklart att höra Eva berätta om den senaste versionen av hennes bok Kontaktkontraktet, som faktiskt gick upp på försäljningslistans andraplats när den släpptes på Adlibris! En hundbok på andraplats, inte illa – så många kloka hundägare finns det 😉 Och boken är verkligen bra – och liksom den andra versionen var bättre än den första, så är detta den bästa av dem alla tre.

Jag har ju redan anammat ”Bodfäldts belöningssystem” som beskrivs i boken, och under föredraget pratade Eva också mycket om vikten av att leka med hunden. Där är min akilleshäl och jag fick akut inspiration och lust att gå hem och leka med mina hundar… Eva har en så fantastisk berättarförmåga och jag som ju älskar kroppsspråk bara satt och tog in allt. Kaffepausen hade jag gärna kunnat hoppa över 🙂

Det bästa när jag åkte från Hundens Hus den kvällen var att jag  visste att jag hade en hel helg med Eva framför mig.

Vi träffades lördag morgon/förmiddag på jaktföreningens mark i Vallda utanför Kungsbacka. Där får man skjuta, vilket passade bra, eftersom det första Eva ville göra med oss (efter presentation och lite teori) var att var och en av oss sex aktiva deltagare  skulle få göra ett mini-jaktprov där vi skulle gå bakom en skytt, hämta en markering och till slut ta in ett linjetag eller ett mini-sök. Ett skott skulle avlossas, och vi fick själva välja när det skulle komma.

Efter mini-jaktprovet blev det utvärdering, lunch och på eftermiddagen körde vi mestadels följsamhet/störningsträning. Helt perfekt för mig och Delfi – jag har ju alltid tyckt att hon är väldigt störningskänslig, men Eva kallar det alltså för dålig följsamhet, så det är bara att träna på! Inte gör det något när övningarna är så roliga, heller…

När lördagens kursdag var slut kändes det som att man fått information för en hel helg, men då återstod ändå söndagen också. Mumma!

På söndagen åkte vi till Sisjön och gick direkt ner till sjön. Jag fick ta med mig Piaf också, eftersom vi skulle bli kvar flera timmar. Men hon är ju så lätt att ha med sig, min älskade flattetant. Hon var tyst och snäll hela tiden – utom möjligen när jag åt äpple och hon ville påminna mig om att hon ville ha skrutten… Och så fick hon till slut faktiskt göra en övning tillsammans med mig och Delfi.

Förmiddagspasset gick ut på att hålla lugnet – både hund och förare… – även vid vattnet och att belöna snabba inkallningar och avlämningar vid vattnet. Delfi och jag fick göra ett litet fotgående med dummyn dinglande från min högerhand, därefter skulle Delfi få dummyn av mig och fortsätta fotgåendet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

(bilderna tagna av Cathrine Löfmark)

Det gick nog bra 🙂 Eva sa att Delfi verkade vara väl genomarbetad, vilket kändes så, så gött! Men allra göttast – förlåt, Eva! – kändes det att Delfi varit tyst hela helgen. Trots skott, trots flera hundar, trots situationer där hon hade kunnat bli frustrerad men inte ljudade, trots vatten och andra hundar som jobbade i vatten. Ja, herregud.

Vi fick gå iväg var och en för sig och jobba lite med att vända från vattnet och belöna detta – lite som jag gjorde vid Lysevatten och berättade om förra veckan – och även snabba inkallningar från vatten.

Eftermiddagspasset körde vi uppe vid/på parkeringen – nu jobbade vi vidare med snabba avlämningar, apportering med störning och stopp med störning.

20160612_130735

Så snacka om att det var en späckad helg, fullspäckad med matnyttiga tips och grundläggande principer för träningen. En av de viktigaste lärdomarna för mig var nog det som ska bli mitt nya träningsmantra:

Inte repetition, utan variation! Hur lätt är det inte att man bestämt sig för en övning – och så fastnar man där och gör den flera gånger om, i stället för att lägga till något (eller ta bort något, om det blev för svårt?). Samma sak med belöningarna. Anmärkningsvärt att jag också ramlar i den fällan, trots att jag vet att jag avskyr träning som blir för statisk. Så hur ska det inte vara för hundarna?

Allt som allt, så var helgen inte så bra som jag hade förväntat mig – den var många gånger bättre! Eva är en stjärna när det gäller att förmedla och lära ut. Gruppen var supertrevlig och träningsplatserna optimala för ändamålet.

Tack hela gruppen, tack Hundens Hus, tack Cathrine Löfmark och TACK EVA – kom snart tillbaka!

Sotekanalen och Tryggö

Det finns ingen plats som är mer sommar för mig än Sotekanalen och Tryggö, som man måste vada över ett litet sund för att nå. Men lönen för mödan – särskilt om man går ut till västra delen av ön – är riklig. Här är det gott att vara – särskilt nu, före sommarlov och semestertider.

20160607_163308

20160607_154948

Smögenbron

20160607_160130

20160607_164011(0)

20160607_164309

20160607_165054

20160607_172427

20160607_175306

20160607_183544

20160607_183636

Ett mål för dagen var ett besök i en liten inredningsbutik i Hunnebostrand – där hittar man alltid något… Så ock denna gång.

20160608_085210

Lykta och stenar, 399:- + 20:-

20160607_202420

Lurvig kudde, 169:-

 

Besök och flås

Den gångna helgen hade vi besök av Ann och hennes terv, farbror Figo, som mina hundar fullkomligt älskar. Vi har ätit gott, gått skogspromenader och badat med hundarna. Inget märkvärdigt, men härligt chillaxigt.

received_10153861050513220

Den största överraskningen var väl hur varmt det var i skogssjöarna – och att vi dessutom fick vara ensamma på våra utvalda badplatser. Vi kunde alltså inte bara doppa oss, utan verkligen ligga i och simma och bada både länge och väl. Piaf var som vanligt den som simmade mest och längst av alla, heja flattetanten, så bra det är för dig!

Ann och Figo kom vid lunch på lördagen och åkte efter middag på söndag. Hu, så tomt det blir när man hunnit vänja sig vid lite extra sällskap i huset…

Jag hade tänkt åka på ett Friskis o Svettis-pass, men just som jag skulle åka iväg fick jag veta att det var inställt. Så Delfi och jag gick ut och joggade en sväng istället. Delfi hade ju inte simmat så mycket som Piaf…

Vi joggade inte mer än knappt 4 km. Men det räckte.

20160605_184639

 

Vatten

Idag var det närmare 30 grader! Istället för eftermiddagspromenad åkte vi och simmade. Eller: jag rodde och hundarna simmade. Eller: Delfi åkte båt halva tiden, men Piaf simmade 😀

Piaf fick också göra ett långt linjetag på vattnet. Jag rodde ut – hon simmade med – och lade ut dummyn på en ö därute. Hon tog samma linjetag ett par gånger i höstas, men det här var första gången i år. Snyggt, tycker jag!

Synd att jag inte stängde av kameran och koncentrerade mig på att ta emot dummyn – avlämningarna är faktiskt inte så här dåliga längre… Men inte tillräckligt bra för att klara en distraherad matte, uppenbarligen.

Nåväl, här är filmen.

Djur morgon och kväll

Åkte iväg till hundträning på söndagsmorgonen, och fick se två fina fjolårskalvar stå och mumsa vid vägen…

20160529_092000

20160529_092008(0)

På väg hem några timmar senare åkte jag inom en gård i Starrkärr, där det kommit en massa smått:

Livet leker

Var är min mamma?

Matglädje

När jag stod och tittade – länge och väl – på de söta lammen kom en kvinna (som varit vid kyrkan alldeles intill) fram, och vi kom att prata om sevärdheter här i Ale och ute vid Marstrand där hon bor. Hon tipsade bl.a. om vandringsleder på Koön. Lät lockande!

Miriam Bryant

Jag gillar Miriam Bryants musik, men har kunnat bli lite… ja, nästan irriterad över hennes loja scenframträdanden (som jag tidigare bara sett på TV).

Men när hon var med i Så mycket bättre blev jag såld. Inte  mycket för hennes tolkningar – förvisso grymma och med vilka hon visst skrivit svensk musikhistoria genom att inneha första-, andra- och tredjeplatsen på Svensktoppen… på en och samma gång!

Nej, jag blev såld på hennes person och förstod bättre de där loja scenframträdandena. Hon är cool, helt enkelt. Och det på riktigt! Det märks på hur hon snackar och kommunicerar i övrigt, hur orädd hon är. Vill hon veta något frågar hon. I någon intervju har hon sagt: jag skiter i om folk tycker att jag verkar dum [dvs. korkad, min anm.] – för jag är inte dum.

Ja, jag älskar – älskar – hennes kroppsspråk. Se bara hur hon kommunicerar här:

Miriam Bryant och Niklas Strömstedt i Nyhetsmorgon (klippet börjar efter 3 min).

och fortsättningen på klippet.

Haha, visst är det lätt att se vad hon känner här? Love it.

Efter succén i Så mycket bättre har Miriam också utsetts till årets göteborgare (december 2015).

Och den 26 maj skulle hon så komma till Liseberg – och jag bestämde mig tidigt för att vara där. Den här bruden ville jag se live!

Massor med folk…

20160526_202053

20160526_202047

Långt uppe på Liseberget stod publiken…

20160526_203812

Och hur var konserten? Jo, även denna gång kände jag den där lilla irritationen, åtminstone de första två låtarna, innan hon börjat prata med publiken… Då smälte jag igen 😊

Miriam: ”Alltså, jag höll på att kissa på mig idag, jag var så nervös. Det kommer inte att komma en jävel! Men ni kom ju…” Åh, gulle…

Och så berättade hon att hennes svärisar fanns i publiken ”så klappa nu ordenligt i händerna under låten så att de tror att jag är riktigt grym”. Hihi. Och ett par låtar senare när hon ville att vi skulle klappa takten igen: ”Tänk på svärföräldrarna!”

(Jag blev såklart tvungen att googla hennes karl, och vad det verkar så är de inte gifta än i alla fall.)

Miriam körde såklart alla sina hits från TV-serien plus några av sina tidigare hits samt ett par nya låtar. Bra musik, men som sagt roligast var det mellan låtarna 😀

Det tyckte visst GPs recensent också… Miriam Bryant är rolig på riktigt

Jag åkte kommunalt, dvs spårvagn och tåg, och fick lite tid över innan tåget gick hem…

20160526_213438

20160526_213357