Piaf och/eller Delfi

Mer verkstad än snack

Det har varit lite dåligt med bloggandet på sistone. Men verkstad blir det ju ändå!

I lördags var vi i Herrljunga och apporteringstränade i grupp på Remmene skjutfält. Vilka kanonmarker för träning!

20161029_130603

20161029_154826

Det var främst Delfi som fick träna, men då har jag verkligen inte tid att fotografera. Ni som känner henne vet vad jag menar  😉 Piaf fick också träna lite – semester för matte ❤

I måndags blev det viltspårsträning. Jag lade spåren på morgonen – så tidigt som nu går med tanke på ljuset – och hundarna fick gå spåren, ca 500 m långa, innan det blev mörkt (eller ja, det hade snarare blivit mörkt när Piaf gått klart sitt spår). Det blev en liggande på ca 8 timmar. Båda gick bra – Delfi förvånar mig fortfarande med att dra som en liten gnu i linan… Hon, som var så osäker i spåret i början.

20161031_162510

20161031_164407

Utöver hundträning har jag hittat en jättefin skogsrunda här hemma. En liten uppvärmningssträcka på 10 minuter på grusvägen, sedan är vi vid en fotbollsplan som vi gärna använder för lydnadsträning före eller efter promenaden – sedan går vi rakt igenom ett hygge innan vi kommer till en helt underbar gammelskog där vi kan följa en stig i ca 45 minuter. In alles (utan träningen) blir det en dryg timme – precis lagom. Vi har flera andra rundor här hemma, men de är antingen inte lika fina eller lite för långa (om man inte tar bilen en bit) eller för korta  – eller det värsta: man måste gå samma väg tillbaka *ryser så tråkigt*

Sedan har det blivit lite plugg – jag har avslutat en utbildning och påbörjat nästa.

Och så vill ju hus och trädgård ha lite uppmärksamhet också. Mycket löv blir det när man  bor precis intill skogen… mycket löv att räfsa och bära bort och även rensa ut från hängrännorna. Men inte alltför tråkigt, faktiskt.

Överhuvudtaget är humöret på topp dessa dagar – Delfi har fått allergiutredas de senaste månaderna. Veterinären och jag trodde det var foderallergi, så Delfi har bara – bara – fått äta allergifoder de senaste två-tre månaderna. Sedan fick hon göra ett pricktest som tyvärr visade på allergi mot vissa pollen. Men då återstod frågan om hon överhuvudtaget är foderallergisk.

De senaste två veckorna – i morgon fredag blir det precis två veckor – har Delfi fått äta allt hon någonsin fått att äta tidigare. Och efter två veckor skulle jag mejla veterinären och meddela resultatet – och det är att Delfi inte fått allra minsta mer klåda sedan vi började med all det goda som hon nu får äta. Så kul att nu få ge smaskiga ben och laga gott levergodis etc.

Perspektiv

Den senare delen av sommaren och början på hösten har Piaf ju haft problem med en handled. Vi var hos Husdjurshälsan och lät röntga både handled och höfter och små pålagringar konstaterades. Piaf ordinerades rimadyl och sträng vila några veckor, men inte ens det hjälpte. Vi var också hos massören, som bekräftade att Piaf hade ”nedsatt rörlighet” i båda handlederna och i höften – det var efter  den första viloperioden. Sedan införde jag en ny, liknande, fast ännu mer strikt viloperiod för Piaf. Delfi motionerades med egna promenader och cykelrundor, medan Piaf bara fick korta promenader. Däremot började vi ju med rallylydnaden i den vevan, och det var helt perfekt för Piaf, efftersom det inte finns något hinderhopp i nybörjarklass.

Men nu har Piaf i några veckor sakta men säkert blivit allt rörligare. Det har märkts genom att hon svarat upp allt mer på Delfis lekinviter, och Piaf har fått följa med på allt längre rundor – utan bakslag på handleden! Så skönt. Nu går flocken tillsammans på alla promenader och Piaf får hämta några markeringar och dirigeringar…

20161010_175002

Kroksjön runt

20161021_141407

20161021_141537_010

20161021_141545_018

20161021_145139

Dessutom var vi på Blåstjärnan och kollade upp lite olika knölar på Piaf häromsistens, men Piaf hade bara fettknölar. Däremot hade hon hastigt och olustigt lagt på sig tre kilo under dessa veckor som hon fått endast korta promenader och rallyträning…

Där har vi nästa utmaning 😉

”Knappt godkänt”

Inte är det varje dag man tar sig till Färgelanda… det ska väl till någon slags hundaktivitet för det 😉 Och mycket riktigt: idag var det dags för vår tredje rallylydnadstävling. För att ta sig vidare till fortsättningsklass krävs tre godkända resultat i nybörjarklass och säsongen börjar ta slut… Så målet för dagen var definitivt att både Delfi och Piaf skulle få sitt sista godkända resultat i nkl.

Jag har tidigare tyckt att jag haft flyt med själva banorna… Det tyckte jag inte idag. Att andra halvan av banan skulle springas är verkligen inte till min fördel. Men-men! Bara att bita i det sura äpplet och jag började genast tänka på att jag kanske skulle få skynda hem och anmäla till nästa tävling i Halmstad (sista anmälningsdag idag)…

Det var nu inte bara andra halvan som kändes lite jobbig idag. Fick locka och pocka, tyckte jag, och i ”spiralen” tappade jag bort mig och jag var nästan säker att jag hade gått fel (Delfis runda), jag tappade kopplet igen (Piafs runda) och jag såg sneda sättanden här och där i bådas rundor…

När folk frågade mig hur det hade gått svarade jag uppriktigt att det nog blev knappt godkända poäng…

Vilket skulle visa sig vara en grov felbedömning – för idag vann Delfi med 96 poäng och Piaf blev 3:a med 94 poäng! Shit alltså, jag är så nöjd!!!

Nu har båda flickorna tagit titeln RLD N.

20161001_130009

Innan vi tävlar i fortsättningsklass har vi några moment att träna på. Men framför allt måste jag jobba på att inse att rallylydnad inte är tävlingslydnad! Jag har nog fortfarande uppfattningen att en runda där hunden följer med dig i perfekt position utan att du behöver göra eller säga något och där hunden gör allt snabbt och rakt och med så lite hjälper som möjligt, det är en riktigt fin runda! En sådan runda såg jag igår – det var faktiskt Piafs kullsyster som gjorde den, och jag tyckte det såg så snyggt ut! Men tydligen var mina hundars rundor bättre… (håhåjaja) men jag förstår det fortfarande inte riktigt.

Kanske skulle jag behöva låta mig filmas in action. Och förmodligen behöver jag också träna mer med svåra störningar, så att jag vänjer mig vid att behöva kämpa lite för hundarnas uppmärksamhet.

Rallylydnad i Borås

Det var nästan så att jag under de arla morgontimmarna funderade på att avstå dagens tävling – jag hade definitivt en stark förkylning i kroppen, halsen brände och blotta tanken på att gulla med vovvar i den pipiga röst som jag brukar använda under rallyträning och -tävling fick det att klia i halsen… Men jag har ju bra halstabletter (som hjälpte mig genom gårdagen på jaktprovet) och det brukar överhuvudtaget kännas bättre när man väl kommer igång… Så blev det också, med facit i hand.

Strålande vackert väder även idag; 20 grader och solsken! I dagens rallytävling i nybörjarklass startade Delfi först (som nr 16 efter strykningar) och därefter Piaf (cirka sju nummer senare). Många tyckte att planen idag verkade ha väldigt mycket dofter – deras hundar ville gärna sätta ner nosen – men då har ju jag lite tur som inte har särskilt ”sniffiga” hundar – inte när vi sysslar med rallylydnad, i alla fall.

Med varken Delfi eller Piaf kändes det som att vi hade riktigt samma flyt under rundan som vi hade i Angered förra helgen – jag kände mig något lite mer nervös, och tappade till och med Delfis koppel på slutet (längtar till fortsättningsklass där vi slipper kopplet!). Men visst samarbetade vi och hundarna var följsamma…

… och i slutändan visade det sig att Piaf gick och vann även denna tävling, med 90 poäng!

received_1267696229915251

Foto: Cathrine Löfmark

Delfi hamnade på 5:e plats med 84 poäng – så båda fick även denna gång godkända resultat och är ett steg närmare fortsättningsklass!

Borås hade förresten ett fantastiskt fint prisbord – Piaf vann en vacker glaspokal/ljusstake, en läder-Y-sele, två förpackningar med nedbrytbara bajspåsar och en mat/fodervåg.

Rallylydnad, rofyllda respektive roliga djur… och rosetter

I fredags fick jag lust att åka in till Slottsskogen igen.

Saken var den att i förra veckan åkte jag till tre olika bk:ar – på kvällstid – för att få bra störning från andra hundar, men fick tji! Angereds BK: tomt. Lerums BK:s öppna träning: inte tomt, men väldigt lugnt. Lilla Edet: massor med folk… som satt inne i klubbstugan och hade klickerteori…

I Slottsskogen finns alltid tillräckligt med folk och fä för att jag ska bli nöjd… så ock denna gång. Nästan lite väl… men mer om det längre ner.

Först gick vi till säldammen och såg när de fina, rofyllda djuren fick mat. Visst är det något visst med sälar. Jag blir alltid lätt tårögd när jag ser dem, de glider fram, sticker upp nosen över ytan, öppnar och stänger näsborrarna, glider ner under ytan igen och iväg. Nej… gå inte… Jag funderar över om de är lyckliga i denna lilla damm i Slottsskogen.

Sedan såg vi också när pingvinerna fick sin mat. Helt annan känsla! Pingvinerna är ju så komiska, jag måste bara le när jag ser dem. Delfi verkade vara sugen på att hoppa i och simma med dem 😊

Pingvinerna väntar på mat

20160916_143351

Sedan tog vi en liten tur upp till utsiktstornet…

20160916_150917

… och ner mot gräsplanerna igen

20160916_144335

Dags för träning! Mitt på en gräsmatta ställde jag upp en rejäl rallybana och gnuggade händerna åt störningarna runt oss.

20160916_162855

Det var kvackande änder i fågeldammen intill – och rejält mycket ankbajs på gräsmattan -, det var skolungdomar som letade pokémons, det var hundar, det var frisbeekastare och så småningom var det även en nysvensk småbarnsfamilj som kom fram när Piaf och jag var mitt i rallybanan.

De frågade så snällt och nyfiket vad jag gjorde och barnen ville klappa Piaf – medan föräldrarna höll sig på avstånd och berättade att de var hundrädda – vilket de fick, såklart. De undrade också vad det var med hunden som låg ner en bit bort – det var Delfi som låg så fint och inte alls brydde sig om den utökade uppmärksamhet som Piaf fick – hon var nog glad hon slapp den biten… Rätt vad det var, medan barnen fortfarande samlade mod för att äntligen klappa Piaf… så skopade hon in en rejäl ankbajskorv i sitt söta flattegap – och borta var den. Jag är rätt säker på att pappan såg detta för han började genast försöka avsluta hälsningsceremonin… vilket jag hade full förståelse för. Dessutom hade Piaf fått en anklort i pälsen när hon legat på marken och åmat sig för barnen… Hon var helt enkelt inte världens fräschaste flatte just då…

Så familjen gick och vi fortsatte vårt träningspass. Utan flattepussbelöningar.

20160916_163036

Det blev ett riktigt bra träningspass! Hundarna var på, de var fokuserade och även om jag körde en lång bana plus lite spridda moment etc. med var och en så var det ingen som hade lust att lägga sig och vila medan den andra fick träna. Go känsla, helt enkelt!

Piaf tränar sitt favoritmoment: backa

(Backa har vi tränat länge lite på skoj. Utmaningen har länge varit att backa rakt – och långt – nu ska vi få till ett stopp också… 😆)

Till slut var ”vi” i alla fall rejält trötta…

fb_img_1474177055962

Nästan så jag undrade om jag kört slut dem alldeles och om det var dumt med tanke på att vi skulle tävla dagen efter.

Igår lördag var det nämligen dags för vår rallylydnadsdebut, jag anmälde oss för flera veckor sedan. Det var Angereds BK som arrangerade, så det var inte långt att åka heller.

Jag fick trevligt sällskap vid sidan av ringen och vädret var vackert- nästan i varmaste laget… Delfi startade som nr 14 och Piaf som nr 25 och känslan var bra under båda rundorna. Hundarna och jag var ett (två) team och jag gjorde inte bort mig bland skyltarna… Banan var trixig, men schysst och rolig och gav oss chans att visa det mesta som ingår i nybörjarklassen.

Delfis runda (slutet )

Redan före prisutdelningen hade jag sett att Delfi fick 94 poäng – jättekul! – men den stora överraskningen var att det gick ännu bättre för Piaf, som med 98 poäng gick och vann klassen 😊 Delfi kom på delad fjärdeplats. Kalla det nybörjartur, men det var i alla fall en go bekräftelse på att jag inte varit helt fel ute i känslan att rallylydnaden är vår grej…

20160917_160851

Ingen fin flatte

Delfi är sannerligen ingen ”fin flatte”, men sanningen är att det är henne jag får flest positiva kommentarer om. Om folk inte säger att jag har ”fina hundar” så är det Delfi som de oftast lägger märke till och ger positiva kommentarer. Inga flattemänniskor då, såklart… 😎

20160901_161429

Liten och nätt

Själv tycker jag ju att hon är helt perfekt… Jag älskar hennes storlek, slanka kropp och släta päls  och det rörelsemönster som är möjligt med just den kroppen och muskulaturen. Både Piaf och Delfi var nyligen och fick massage hos Anna på Hund i Harmoni, och båda hundarna fick beröm för att de var i god form, men hon var lite särskilt förtjust i Delfi och hennes idealiska hundstorlek. Ja, jag kan bara hålla med 🙂 Jag frågade faktiskt om Delfi kanske var i smalaste laget, men Anna avfärdade det bestämt och menade att hon bara var sunt smal.

Morgonpasset

Inspirationen och motivationen sprutar ur öronen efter den gångna kurshelgen…

Igår tog jag ett ”runda”-pass med Delfi, och vågade för första gången skicka henne mot helt olika saker som hon skulle runda: kona, liten buske, elskåp och grannens fruktträd. Galet! Däremot har jag tydligen inte befäst det kommando jag vill ha (”runda”), det får vi fixa – eller så fortsätter jag skicka med ”ja”.

I morse packade jag ryggsäcken med matskålar och en kona. Men redan på väg till skogen fick vi ett så efterlängtat (ja, från min sida åtminstone) genombrott: jag såg grannens katt i god tid och var redo… Så fort Delfi fick syn på katten sa jag hennes belöningsord, därefter samma sak för Piaf. Så bra, så bra! Jag har sett det som vår största utmaning, att sluta jaga katter, nu jäklar ska vi få till det! (Om ni minns hästbajsutmaningen i vintras och undrar hur det gick, så fick vi till skvaller och sedan har intresset avtagit).

Vi tog en sväng i skogen innan vi kom till den ”lokala lydnadsplanen”, dvs fotbollsplanen som vi har fått lov att använda för hundträning. Guld värt!

Jag ställde upp kona och tre skålar med frukostkulor. Och så skickade jag Delfi på raka linjetag mot skålarna och ett par rundningar runt konan. Yes! Det funkar grymt! Blir ju mycket roligare när vi utökar avstånden och minskar vinklarna, men det här var ett test som utföll väl, tycker jag.

20160615_082419

Uppe till vänster på gräset står konan och bakom Delfi står skålarna på rad

Skulle ha kört samma sak (utom konan) med Piaf, men hon har en liten spricka under en av trampdynorna och får ta det lite piano.

Eva Bodfäldt hela helgen

Detta inlägg skulle kunna bli hur – hur – långt som helst… Men det får istället bli lite halvlångt.

Jag hade sett fram emot denna helg något oerhört. Kan väl säga att det också är årets mest påkostade helg, men så visste jag att den skulle bli i hästväg bra, också!

Det började på fredag kväll med författarkväll med Eva Bodfäldt på Hundens Hus i Högsbo. Jag hade aldrig varit i deras lokaler tidigare, så det var ju lite kul, bara det. Men roligast var det självklart att höra Eva berätta om den senaste versionen av hennes bok Kontaktkontraktet, som faktiskt gick upp på försäljningslistans andraplats när den släpptes på Adlibris! En hundbok på andraplats, inte illa – så många kloka hundägare finns det 😉 Och boken är verkligen bra – och liksom den andra versionen var bättre än den första, så är detta den bästa av dem alla tre.

Jag har ju redan anammat ”Bodfäldts belöningssystem” som beskrivs i boken, och under föredraget pratade Eva också mycket om vikten av att leka med hunden. Där är min akilleshäl och jag fick akut inspiration och lust att gå hem och leka med mina hundar… Eva har en så fantastisk berättarförmåga och jag som ju älskar kroppsspråk bara satt och tog in allt. Kaffepausen hade jag gärna kunnat hoppa över 🙂

Det bästa när jag åkte från Hundens Hus den kvällen var att jag  visste att jag hade en hel helg med Eva framför mig.

Vi träffades lördag morgon/förmiddag på jaktföreningens mark i Vallda utanför Kungsbacka. Där får man skjuta, vilket passade bra, eftersom det första Eva ville göra med oss (efter presentation och lite teori) var att var och en av oss sex aktiva deltagare  skulle få göra ett mini-jaktprov där vi skulle gå bakom en skytt, hämta en markering och till slut ta in ett linjetag eller ett mini-sök. Ett skott skulle avlossas, och vi fick själva välja när det skulle komma.

Efter mini-jaktprovet blev det utvärdering, lunch och på eftermiddagen körde vi mestadels följsamhet/störningsträning. Helt perfekt för mig och Delfi – jag har ju alltid tyckt att hon är väldigt störningskänslig, men Eva kallar det alltså för dålig följsamhet, så det är bara att träna på! Inte gör det något när övningarna är så roliga, heller…

När lördagens kursdag var slut kändes det som att man fått information för en hel helg, men då återstod ändå söndagen också. Mumma!

På söndagen åkte vi till Sisjön och gick direkt ner till sjön. Jag fick ta med mig Piaf också, eftersom vi skulle bli kvar flera timmar. Men hon är ju så lätt att ha med sig, min älskade flattetant. Hon var tyst och snäll hela tiden – utom möjligen när jag åt äpple och hon ville påminna mig om att hon ville ha skrutten… Och så fick hon till slut faktiskt göra en övning tillsammans med mig och Delfi.

Förmiddagspasset gick ut på att hålla lugnet – både hund och förare… – även vid vattnet och att belöna snabba inkallningar och avlämningar vid vattnet. Delfi och jag fick göra ett litet fotgående med dummyn dinglande från min högerhand, därefter skulle Delfi få dummyn av mig och fortsätta fotgåendet.

Detta bildspel kräver JavaScript.

(bilderna tagna av Cathrine Löfmark)

Det gick nog bra 🙂 Eva sa att Delfi verkade vara väl genomarbetad, vilket kändes så, så gött! Men allra göttast – förlåt, Eva! – kändes det att Delfi varit tyst hela helgen. Trots skott, trots flera hundar, trots situationer där hon hade kunnat bli frustrerad men inte ljudade, trots vatten och andra hundar som jobbade i vatten. Ja, herregud.

Vi fick gå iväg var och en för sig och jobba lite med att vända från vattnet och belöna detta – lite som jag gjorde vid Lysevatten och berättade om förra veckan – och även snabba inkallningar från vatten.

Eftermiddagspasset körde vi uppe vid/på parkeringen – nu jobbade vi vidare med snabba avlämningar, apportering med störning och stopp med störning.

20160612_130735

Så snacka om att det var en späckad helg, fullspäckad med matnyttiga tips och grundläggande principer för träningen. En av de viktigaste lärdomarna för mig var nog det som ska bli mitt nya träningsmantra:

Inte repetition, utan variation! Hur lätt är det inte att man bestämt sig för en övning – och så fastnar man där och gör den flera gånger om, i stället för att lägga till något (eller ta bort något, om det blev för svårt?). Samma sak med belöningarna. Anmärkningsvärt att jag också ramlar i den fällan, trots att jag vet att jag avskyr träning som blir för statisk. Så hur ska det inte vara för hundarna?

Allt som allt, så var helgen inte så bra som jag hade förväntat mig – den var många gånger bättre! Eva är en stjärna när det gäller att förmedla och lära ut. Gruppen var supertrevlig och träningsplatserna optimala för ändamålet.

Tack hela gruppen, tack Hundens Hus, tack Cathrine Löfmark och TACK EVA – kom snart tillbaka!

Vatten

Idag var det närmare 30 grader! Istället för eftermiddagspromenad åkte vi och simmade. Eller: jag rodde och hundarna simmade. Eller: Delfi åkte båt halva tiden, men Piaf simmade 😀

Piaf fick också göra ett långt linjetag på vattnet. Jag rodde ut – hon simmade med – och lade ut dummyn på en ö därute. Hon tog samma linjetag ett par gånger i höstas, men det här var första gången i år. Snyggt, tycker jag!

Synd att jag inte stängde av kameran och koncentrerade mig på att ta emot dummyn – avlämningarna är faktiskt inte så här dåliga längre… Men inte tillräckligt bra för att klara en distraherad matte, uppenbarligen.

Nåväl, här är filmen.