Detta inlägg skulle kunna bli hur – hur – långt som helst… Men det får istället bli lite halvlångt.
Jag hade sett fram emot denna helg något oerhört. Kan väl säga att det också är årets mest påkostade helg, men så visste jag att den skulle bli i hästväg bra, också!
Det började på fredag kväll med författarkväll med Eva Bodfäldt på Hundens Hus i Högsbo. Jag hade aldrig varit i deras lokaler tidigare, så det var ju lite kul, bara det. Men roligast var det självklart att höra Eva berätta om den senaste versionen av hennes bok Kontaktkontraktet, som faktiskt gick upp på försäljningslistans andraplats när den släpptes på Adlibris! En hundbok på andraplats, inte illa – så många kloka hundägare finns det 😉 Och boken är verkligen bra – och liksom den andra versionen var bättre än den första, så är detta den bästa av dem alla tre.
Jag har ju redan anammat ”Bodfäldts belöningssystem” som beskrivs i boken, och under föredraget pratade Eva också mycket om vikten av att leka med hunden. Där är min akilleshäl och jag fick akut inspiration och lust att gå hem och leka med mina hundar… Eva har en så fantastisk berättarförmåga och jag som ju älskar kroppsspråk bara satt och tog in allt. Kaffepausen hade jag gärna kunnat hoppa över 🙂
Det bästa när jag åkte från Hundens Hus den kvällen var att jag visste att jag hade en hel helg med Eva framför mig.
Vi träffades lördag morgon/förmiddag på jaktföreningens mark i Vallda utanför Kungsbacka. Där får man skjuta, vilket passade bra, eftersom det första Eva ville göra med oss (efter presentation och lite teori) var att var och en av oss sex aktiva deltagare skulle få göra ett mini-jaktprov där vi skulle gå bakom en skytt, hämta en markering och till slut ta in ett linjetag eller ett mini-sök. Ett skott skulle avlossas, och vi fick själva välja när det skulle komma.
Efter mini-jaktprovet blev det utvärdering, lunch och på eftermiddagen körde vi mestadels följsamhet/störningsträning. Helt perfekt för mig och Delfi – jag har ju alltid tyckt att hon är väldigt störningskänslig, men Eva kallar det alltså för dålig följsamhet, så det är bara att träna på! Inte gör det något när övningarna är så roliga, heller…
När lördagens kursdag var slut kändes det som att man fått information för en hel helg, men då återstod ändå söndagen också. Mumma!
På söndagen åkte vi till Sisjön och gick direkt ner till sjön. Jag fick ta med mig Piaf också, eftersom vi skulle bli kvar flera timmar. Men hon är ju så lätt att ha med sig, min älskade flattetant. Hon var tyst och snäll hela tiden – utom möjligen när jag åt äpple och hon ville påminna mig om att hon ville ha skrutten… Och så fick hon till slut faktiskt göra en övning tillsammans med mig och Delfi.
Förmiddagspasset gick ut på att hålla lugnet – både hund och förare… – även vid vattnet och att belöna snabba inkallningar och avlämningar vid vattnet. Delfi och jag fick göra ett litet fotgående med dummyn dinglande från min högerhand, därefter skulle Delfi få dummyn av mig och fortsätta fotgåendet.
Detta bildspel kräver JavaScript.
(bilderna tagna av Cathrine Löfmark)
Det gick nog bra 🙂 Eva sa att Delfi verkade vara väl genomarbetad, vilket kändes så, så gött! Men allra göttast – förlåt, Eva! – kändes det att Delfi varit tyst hela helgen. Trots skott, trots flera hundar, trots situationer där hon hade kunnat bli frustrerad men inte ljudade, trots vatten och andra hundar som jobbade i vatten. Ja, herregud.
Vi fick gå iväg var och en för sig och jobba lite med att vända från vattnet och belöna detta – lite som jag gjorde vid Lysevatten och berättade om förra veckan – och även snabba inkallningar från vatten.
Eftermiddagspasset körde vi uppe vid/på parkeringen – nu jobbade vi vidare med snabba avlämningar, apportering med störning och stopp med störning.
Så snacka om att det var en späckad helg, fullspäckad med matnyttiga tips och grundläggande principer för träningen. En av de viktigaste lärdomarna för mig var nog det som ska bli mitt nya träningsmantra:
Inte repetition, utan variation! Hur lätt är det inte att man bestämt sig för en övning – och så fastnar man där och gör den flera gånger om, i stället för att lägga till något (eller ta bort något, om det blev för svårt?). Samma sak med belöningarna. Anmärkningsvärt att jag också ramlar i den fällan, trots att jag vet att jag avskyr träning som blir för statisk. Så hur ska det inte vara för hundarna?
Allt som allt, så var helgen inte så bra som jag hade förväntat mig – den var många gånger bättre! Eva är en stjärna när det gäller att förmedla och lära ut. Gruppen var supertrevlig och träningsplatserna optimala för ändamålet.
Tack hela gruppen, tack Hundens Hus, tack Cathrine Löfmark och TACK EVA – kom snart tillbaka!
my flatcoats 