Under perioden mars-augusti råder fullkomlig hysteri – åtminstone i teorin – vad gäller hundar i naturen. De får icke gå lösa om de inte hålls under en kontroll som är likställt med koppelgående – och att de går med långlina eller långt koppel duger ej heller, för tänk vilken skada de ändå skulle kunna åstadkomma om de kom ut i högt gräs och träffade på ett vilt. På ett forum där jag hängde förr  kunde man få veta att hundar inte heller bör vistas under ett fågelbo – det stör också. (Döm om min förvåning när jag gick på en guidad runda med en ornitolog på Hisingen och denne plockade ut och visade oss en liten talgoxe-unge från en fågelholk…).

Förstå mig rätt! Jag raljerar lite över detta, men det betyder inte att jag tycker att hundar ska springa omkring okontrollerat i naturen – inte någon tid på året, och i synnerhet inte under dessa extra känsliga månader. Jag förtydligar: det är inte okej att hundar förföljer eller skadar vilt! Jag inser också att man kan se det som berättigat att formulera det som att hundar inte får störa vilt, för att ingen ska kunna göra tolkningen att ”visst, min hund kutar efter vilt, men han hinner ändå inte ikapp och han skadar i alla fall inget vilt”. Nej, men visst sjutton stör det viltet, och visst sjutton ska det undvikas.

Men att hundar som rör sig i naturen 365 dagar om året förr eller senare stör vilt, det ser jag som ofrånkomligt. Till och med acceptabelt, på samma sätt som vi människor då och då stör vilt när vi är ute i naturen. En älg kutar iväg när vi kommer, en hare ligger och trycker intill stigen men sprätter iväg när vi går förbi, rådjuren som tuggar gräs utanför min tomt springer förskräckta iväg när jag öppnar ytterdörren. Vilt stör väl förresten också annat vilt…

Hetsen kring risken för att hundar stör minsta lilla vilt blir i mina ögon ännu mer bisarr när man betänker att svenska tamkatter beräknas döda 17,5 miljoner småfåglar per år. Katter har å ena sidan så låg status att de går ute närsomhelst på dygnet och risken för att de ska bli stulna, skadade eller påkörda verkar vara värd att ta. Stackars katter. Men de har samtidigt så hög status att de i tätbygdsområden tillåts gå och utföra sina behov precis där de vill – om så mitt i grannarnas grönsaksodlingar eller barnens sandlådor. Ingen talar om att ”plocka upp efter djuret” då. Och vem skulle komma på tanken att förbjuda katter att störa, förfölja eller ens döda vilt…?

En liten fågel fick sätta livet till i min trädgård i natt.

Utöver fjädrarna hittade jag ett naket fågellik utan huvud och vingar. Kroppen var annars intakt, så detta har ju utförts av ett djur som inte behövde döda för att det var hungrigt. Efter en snabb googling fick jag också bekräftat att detta var ett tydligt kattdåd.

Man får ju hoppas att det inte ligger några fågelungar och hungrar ihjäl någonstans nu… 😓 Försöker att inte tänka på det.

På tal om att störa vilt…!