I och med Londonresan har mitt fokus på rallylydnad varit rätt litet sedan den senaste tävlingen (den då jag fick båda hundarna diskade genom att starta dem i fel ordning…).

Men förra onsdagen gav vi oss ut igen, denna gång på en kvällstävling på Angereds BK. Gissa om vissa av mina medtävlande såg till att påminna mig om min senaste tävlingsfadäs 😜 Men idag tog jag ut hundarna i rätt ordning och gick rätt i banan, såreså. Delfi kom på delad andraplats med 98 p (vinnaren fick snygga 100p!) och Piaf kom på delad femteplats med 95 p. Delfi hade nu tagit sin RLD F-titel, medan Piaf behövde ett till godkänt resultat (på grund av att jag gick fel med henne på en tävling).

Hur som helst var jag mer än nöjd med resultatet och ännu mer med själva känslan kring hela tävlingen. Lagom mycket nerver hos mig, bra energinivå hos hundarna och ett bra samarbete mellan mig och hundarna.

Detta tog jag med mig på nästa tävling på måndag kväll, dvs återigen efter flera dagar med fokus på helt annat håll (flattelägret). Kanske ett framgångsrecept? Det var dessutom en dubbeltävling, vilket jag såg som en utmaning för mig själv (mer än för hundarna) – annars hade jag ju kunnat nöja mig med att starta Piaf på en av tävlingarna och låta Delfi hoppa över helt. Men… Eftersom känslan ändå är så positiv när vi tävlar så valde jag att anta utmaningen. Under en småregnig kväll på Göteborgsavdelningen i Kallebäck fick Piaf och Delfi två starter var, vilket resulterade i 91 resp. 84 p för Delfi och 93 resp. 90 p för Piaf – alltså tog Piaf också sin RLD F-titel.

Väldigt kul att se att det också gick att lära in två banor och ta ut och ladda om hundarna på två tävlingar – totalt fyra rundor – på tre timmar, för så snabbt gick det att genomföra två tävlingar med drygt 30 deltagare… Imponerande av arrangörerna!

Men det bästa som jag tar med mig är än en gång känslan – att jag hanterar tävlingssituationen på ett sätt som verkligen funkar för mig och hundarna, och att de är med på noterna så fort det är dags, och även kopplar av jättefint däremellan. Härligt!

Väldig kul också att träffa nya duktiga hundmänniskor!

Efter terroristattentatet i Manchester i måndags var det amerikanska myndigheter som läckte otillbörliga uppgifter till pressen, bla terroristens namn.

Redan i förra veckan såg jag den här bilden i en gratistidning på Londons tunnelbana:

Det sista jag vill lägga tid på när jag turistar,är att sitta på någon restaurang – oavsett prisklass – och vänta på meny, vänta på mat, vänta på notan etc. För min del är det alltså snabbmat som gäller – och förr har det mestadels betytt hamburgare, sandwich och frukt.

Men nuförtiden finns det ju så mycket större utbud, och London visade sig vara rena fast food heaven… Jag som brukar få gå hungrig i min jakt på mat som jag var någorlunda sugen på, kunde här slinka in och köpa en smoothie bara för att… Och då dricker jag aldrig smoothie annars – varför dricka sina kalorier? Men okej, jag ser nu poängen 🙂

Jag gillade verkligen att få välja en mugg med diverse nyttigheter, lämna den till personalen och se mörkgröna salladsblad, gurka, avokado m.m. mixas ner till en jättegod dryck som man fick med sig i handen ut på stan. Effektivt! Gott! Nyttigt!

Den största snabbmatskedjan inom denna genre var Prêt/Prêt à manger.

En innehållsförteckning som inte skäms för sig:

Wraps är också en favorit:

Även hos Prêt:

Och ALLT var fräscht – inte en enda gång blev jag besviken! Jag skulle verkligen önska att vi fick denna kedja i Sverige också.

Ett annat ställe, som jag fick tips om i Pernilla Wahlgrens blogg när jag sökte på ”äta i London”… var Princi på 135 Wardour street, Soho. Där kan man också köpa med sig gott – gott! – bröd att äta i farten.

De senaste två helgerna har vi hunnit tävla tre gånger (dvs tre gånger per hund) i rallylydnadens fortsättningsklass. Planen har hela tiden varit att vi skulle vara klara för fortsättningsklassen när utomustävlingarna drog igång, och så blev det. Kan ju säga att vi var rejält ringrostiga när vi tog upp rallylydnaden igen efter nyår någon gång. Jag hade glömt hur nybörjarklassens skyltar (som ju återkommer i alla klasser) såg ut och hundarna undrade nyfiket vad de där skyltarna stod där för *sniff-sniff*… Men saker och ting föll på plats efterhand, och den största nyttan gjorde nog inomhusträningen på fredagar de senaste veckorna, för det var de enda gångerna vi verkligen gick hela banor.

Sedan gav vi oss iväg till Färgelanda den 22 april. Piaf knep en 3:e plats med 94p. Delfi kom 5:a med 87p. Dagen därpå åkte vi till Marks bk – där gick jag bort mig med Piaf i de här momenten:

Det är tre olika ”åttor” som man skulle gå in i från olika håll under banans gång. Men eftersom jag gick fel så diskades vi. Och om man tittar i resultatlistan så ser man att jag inte var ensam om att diska mig den här dagen… Men samtidigt älskar ju jag luriga banor! Det ska ju vara lite kul… Och kul blev det när jag sedan gick rätt med Delfi och hon fick en tredje plats med 82p.

Slutligen tävlade vi i Kungsbacka nu i helgen. Om jag får vara lite kaxig så var banan ganska lätt – svårigheten bestod istället i att planen var ordentligt blöt, så många hundar, bla Piaf, tyckte det var lagom trevligt att sätta sig ner i det blöta… Men efter några sättanden under uppvärmningen gick det bra, och det gick även bra att ligga ner och gosa lite innan det var vår tur att gå in. Bästa uppvärmningen, enligt Piaf 🙂

Vi gick banan och Piaf och jag hade kanonkontakt – det kändes så bra och hon såg så nöjd ut efteråt! Delfi var något het när vi gick mot planen men när vi gick in över strecket på tävlingsbanan så var hon i helt rätt aktivitetsnivå.

Här är Delfis runda.

Så det kändes sååå bra – ända tills jag såg resultatlistan… Mina hundar hade fått 94p (bäst i hela klassen) respektive 83p. Men… de stod ju i fel ordning! Eller rättare sagt: jag hade startat dem i fel ordning… Piaf hade egentligen vunnit, men det var Delfi som stod som vinnare. Suck! När jag meddelade det till sekretariatet blev båda hundarna diskade – man får självklart inte gå in med fel hund på banan… Snopet, minst sagt! Men samtidigt lever jag gott på den goa känslan vi har fått upp på tävling! Vi samarbetar verkligen och går på och av planen tillsammans.

Alingsås är känt för fika, mysigt centrum för shopping och de fina omgivande skogarna.

Men häromdagen upptäckte jag nya sidor: den fina Nolhagaparken, Säveån, Nolhaga slott, stranden vid Mjörn, sumpområdet ”Kongo”, fågeltornet…

Det här är rätt genialiskt: Man tar det mest värdelösa, otillgängligaste, sumpigaste stycket mark man kan hitta, man bygger en spång – och man har skapat en naturupplevelsepark; en djungel; ett ”Kongo”!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Gardin och kuddar från Cellbes, bordsduk från loppis – voilà!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vet ni vad ni gjorde fredagen den 7 april kl. 14:53? Själv var jag hemma hos min pappa och var precis då ute på en kort rastrunda med hundarna –  när jag kom in tittade pappa på en livesändning på datorn, så redan strax efter tre såg jag de första live-bilderna från Stockholm. Som så många andra reagerade jag starkt på det fruktansvärda dådet på Drottninggatan och bortsett från olika aktiviteter med och utan hundarna har jag följt rapporteringen noga hela helgen.

Nu har vi fått veta mer om offren, den första som identifierades var en 11-årig flicka. 11 år. Mitt hjärta går sönder, liksom för britten, den belgiska kvinnan, kvinnan från Uddevalla, de två som fortfarande kämpar för sitt liv på intensiven, övriga skadade samt den lilla hunden som kördes ihjäl. En liten tröst var i alla fall att se hur stockholmarna reagerade med medmänsklighet och värme, inte minst vid kärleksmanifestationen idag, två dygn efter dådet.

Tiotusentals människor samlades på Sergels torg

Sarah Dawn Finer – Moving on

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nano – Hold on