Nu är äntligen mitt läsrum klart, så här blev det:

Ett riktigt mysigt rum för läsning och plugg, och hundarna har sköna platser att ligga på, inte minst den väl tilltagna kuddpallen som jag kom över på rea på Mio – fel färg åtgärdas lätt med en filt. Det nyinköpta fårskinnet (Ikea) ”råkade” hamna i min egen fåtölj… Å andra sidan är det ofta någon av hundarna som ligger i den, så jag tyckte det var käckt att vi får glädje av det sköna lurvet, alla tre 😊 .

Fågeltapeten var en riktig coup de foudre och finns hos Colorama, liksom väggfärgen. Passar på att än en gång tacka kära kompisen Wictoria och hennes syster Saralena, som kom till undsättning med målning och tapetsering – utan er hade det aldrig blivit så här fint!!

Fåtöljen kommer från Ljungberghs möbler på Backaplan, skrivbordet och den lurviga mattan fick jag ta över (för en billig peng) från de förra husägarna, skrivbordsstolen och den vita skrivbordslampan (syns ej på bilden) är från Ikea, de gråa lampskärmarna är från Mio respektive Klädkällaren (herrgårdsbutiken), gardinerna är köpta på loppis och korgen (som jag använder som bord) och ljusstakarna har jag ”fyndat” hemma hos pappa.

Sedan var det prishyllan (aka egoboosthyllan)… Själva hyllan – egentligen två – kommer från Mio, och priserna /pokalerna är faktiskt inte köpta på Buttericks 😜 utan är nästan uteslutande priser som mina två första flattar, Ella och Saga, kammat hem på diverse WT:n och tävlingslydnadsprov, medaljerna konmer till stor del från utställningar. Vid något tillfälle övervägde jag att göra mig av med alla pokalerna, men bestämde mig för att de skulle få vara kvar. Tyckte de fick en rätt bra plats här inne i mitt eget läsrum.

Här inne ägnade jag en del av onsdagen, med att läsa litteratur till beteendevetarutbildningen.

Sedan gick vi en skogslufsrunda:

Det är faktiskt inte helt självklart att man får plocka med sig ett fällhorn som man hittar ute. Jag plockade med mig detta hem, men googlade sedan på hur det ligger till med allemansrätten, och insåg då att jag borde fråga mark- eller jakträttsinnehavaren – vilket jag fick tillfälle att göra vid kvällens träning.

På senare delen av eftermiddagen var vi fem som träffades för gruppträning med Keith Mathews-upplägg, och det var jaktlydnad, stadga och markeringar som stod på agendan. Markeringarna var inte alltför långa, men blev nog så svåra ändå på mossen, där det förr har brutits torv, vilket gör att marken är ”randig”, vilket syns på satellitbild, i det att våtmark varvas med fastmarksvallar. För hundarna gällde det bland annat att ta sig över både två och tre vallar och lika många ”bassänger” med vått moss-slask.

I vanlig ordning måste jag notera hur vackert ett träsk kan vara…

Förra året hade jag ingen sommar – jag kom aldrig till mitt smultronställe vid Sotekanalen…

Denna sommar har jag först haft fullt upp med mitt nya hus, hundträning och svampplock… Sedan avlöstes en överansträngd fot av dåligt väder och därefter ryggskott 😡

Men igår kom tillfället jag väntat på, och målet för dagen var givet.

Jag är faktiskt född i Alingsås – ändå håller jag på för fullt att utforska staden för första gången… Igår åkte jag dit för några ärenden, men passade också på att fota lite eftersom det för en gångs skull var vackert väder när jag var där.

---

---

Sedan åkte jag hem och hämtade hundarna före en riktig nostalgitripp, då jag åkte förbi huset i Floda där min familj bodde mina första 10 år. Tänk den där backen där man fick åka utför på ett par skidor för första gången… var den inte längre och brantare??

Sedan tog vi en fin promenad i Säveåns dalgångs naturreservat, likaledes i Floda. I tio år bodde jag typ en kilometer därifrån – ändå utforskade jag även detta för första gången. Väldigt vacker och spännande natur!

I mitten av förra veckan skulle jag bege mig till ”nästan Falköping” för att lämna tillbaka ett par kartonger med dummies som använts vid elitprovet som hölls i Kilanda den gångna helgen. På grund av mitt ryggskott kunde jag tyvärr inte göra så stor nytta som funktionär under själva provet, men jag kunde i alla fall agera chaffis för dummiesarna före och efter provet ☺

Till skillnad mot när jag hämtade kartongerna veckan innan, så var det riktigt skapligt väder nu, så jag tänkte ta tid på mig att stanna till lite på vägen.

Började med att vika av vid en skylt som väckte mitt intresse en vecka tidigare. Efter fem kilometer var vi i Yxnås naturreservat – där tog vi en promenad och det kändes som att vi måste komma tillbaka och träna där någon gång…

---

Sedan bar det av till Falköping, där jag faktiskt passade på att se lite av själva staden.

I en söt liten inredningsbutik köpte jag bla en prydnadatrana – sedan åkte jag mot Hornborgasjön.

På vägen dit stoppade jag – lika spontant – vid Gudhems kyrka och klosterruin. Aldrig hört talas om det innan? Det hade inte jag heller… 😆

---

Och så fick jag då äntligen se Hornborgasjön – däremot såg jag inte särskilt många tranor… Faktum är att jag ser fler (3) strutta omkring på ängen utanför mitt hus 😉

Även på vägen hemåt blev det ett stopp, vid Ekornavallens gravfält:

Sedan hem till min borg, där en viss trana placerades på hedersplats

Idag gick Delfi sitt anlagsprov i viltspår och tog det galant. Vi gick för Johan Fred i Sjövik, som hade lagt ett riktigt varierat och spännande 600-metersspår. Delfi höll ett väldigt lugnt och behagligt tempo första hälften av spåret, men blev sedan allt kaxigare så att jag fick hålla igen henne ☺. Riktigt härligt att se detta med tanke på hennes otroliga utvecklingskurva sedan vi började viltspåra. Jag ska ärligt säga att det var något tillfälle i våras då jag trodde att detta med viltspår nog inte alls skulle bli något för Delfi… men tja, det är väl bara att erkänna att jag hade fel för en gångs skull 😆.

Piaf skulle också ha gjort sitt anlagsprov idag, men måste istället vänta några veckor eftersom hon opererade ut en tand i måndags och har fått metacam i några dagar efter det. Hade varit roligt att göra provet med dem samma dag, men inget att göra!

Ett stort tack till Ninna Lindman på Sandens hundskola som lade så fina spår och grunder för oss inom viltspår.

---

Inspirerad av helgens kurs om berikning tog jag idag och lade i lite överraskningar i hundarnas matskål. Lade i något extra gott (blodpudding), något ”konstigt” (en halv tomat) och något äckligt (sallad) – för att de skulle bli glatt överraskade men även få undersöka samt till och med rata något.

Så här gick det!

---

Den gångna helgen var det dags för tredje och sista delen (=helgen) på utbildningen med David Selin, anordnad av Hundutbildningsgruppen, och temat för denna helg var berikning och stress – ett par av mina absluta favoritämnen inom hunderiet. Och mycket riktigt blev det en intressant och givande helg.

Utöver själva utbildningen hann vi – Piaf och Delfi och jag – även med lite promenader på stranden i Falkenberg och på halländska slätten..

• 

 

 

 

 

 

 

Vid flera olika tillfällen den senaste tiden har jag fått stå och skämmas över att inte kunna ge det handtag jag skulle vilja vid vattenträningen – jag kan ju inte ro en båt! Eller: jag visste inte om jag kunde, eftersom jag inte provat på hur länge vet jag inte ens, om ens någonsin. En gång var vi bara två på vattenträningen och då var jag så illa tvungen att ta mig över till andra sidan ån. Jag trodde att jag skulle om inte dö, så i alla fall bara åka med strömmen så långt det gick… Men jag tog mig över – genom att paddla ekan över till andra sidan. Till mitt försvar (alltid 🙂 ) måste jag säga att en av årorna i denna eka inte satt fast, vilket gjorde det bra mycket svårare att få till någon teknik – om jag nu ens hade haft någon att ta till…

Men skam den som ger sig! Jag hade fått löfte av Lisbeth att låna båten i en av de små sjöarna där vi hade haft en träning, och det tänkte jag utnyttja vid tillfälle. Det tillfället kom igår. Vackert väder, fortfarande en fot som inte ska ansträngas allt för mycket – och hundar som naturligtvis behövde motioneras. Perfekt för en båttur – och simtur för hundarna.

Helt ärligt: Det gick otroligt knackigt till att börja med. Åt vilket håll sitter man? Hur håller man årorna? Det såg nog kul där jag provade mig fram, men det gick ju! Så småningom hade jag fått såpass styr på båten att jag inte blev alldeles skräckslagen så fort hundarna kom i närheten av båten, för då hade jag i alla fall lärt mig att bromsa och/eller vända båten. Hundarna insåg också snart att det var käckt att hålla sig undan både båt och de där lömska årorna…

Var riktigt nöjd med min första lektion på sjön!

Och Piaf var så stolt när hon fick bogsera båten en bit in mot land 🙂

Pull, pull, pull the boat

Min åsikt – eller ska vi kanske säga ursäkt – har alltid varit att en hundbil får, ja nästan ska, vara smutsig. För hur smutsig den nu är… rengör jag den utvändigt/invändigt, så kommer den ändå vara lika smutsig igen dagen därpå (eller nästan).

Jag ska inte säga hur sällan jag tvättat och dammsugit min bil de senaste åren – men vi kan väl säga: SÄLLAN. Tidigare bodde jag ju i landet/bubblan där alla fasader var det viktiga: trädgårdsarbete och hundpromenader utfördes i finkläder, bilarna var skinande rena och husfasaderna ut mot gatan välskötta och nymålade (medan fasaden mot bakgården var misskött och grå). I den omgivningen blev jag nästan lite ANTI att upprätthålla den där fasaden. Den sista tiden gick jag till och med in och köpte bröd i butiken direkt efter en hundpromenad, dvs i mina hundkläder som minsann inte var några finkläder. Hur som!

Nu när jag bor utanför bubblan, i lite mer normala (ja, ta det som min högt subjektiva åsikt!) Sverige, så har jag ändå – faktiskt – tyckt mig kunna konstatera, att av alla hundbilar (vid kurser, träningar, tävlingar), så är MIN hundbil den allra smutsigaste. Kanske överdriver jag – kanske inte!?

Nu hade jag i alla fall bestämt mig för att när jag ska på nästa hundevent – nu på fredag – så ska inte jag ha den smutsigaste hundbilen av alla! Idag stod alltså biltvätt – invändigt och utvändigt – på schemat, och som av en händelse fick jag till frukostkaffet syn på denna annons i lokaltidningen:

Som hittat! Och billigt, dessutom.

Det var bara att åka dit, han kunde ta min bil direkt. Medan jag väntade träffade jag dessutom en trevlig kvinna som visade sig vara mamma till en kille i en parallellklass från skoltiden. Bodde ju i de här nejderna under hela tonåren.

Så fick jag min bil tvättad utvändigt – eftersom jag hade åkt dit på vinst och förlust så hade jag inte tömt bilen på alla täcken och hundprylar, så jag brydde mig inte om att låta dem ta det invändiga (även om priset var lockande!!). Det kan de få göra en annan gång – han rekommenderade dessutom en vaxning och det skulle nog göra min stackars billack väldigt gott.

Åkte istället hem och tog ut allt – även hundburen -, spolade av mattor, dammsög etc. och tada! Nu har jag en ren och fin hundbil! I alla fall fram till i morgon… och förhoppningsvis även fram till fredag 🙂