retrieverträning

Det har hänt något

Ja, det har hänt något med Delfis träning… Jag vågar lite mer, och när jag vågar blir jag allra oftast positivt överraskad över vad ”den lilla bruna punkten”, som en dansk tränare kallade henne, klarar av numera. Dels har jag fått en spark i baken – plus värdefull inspiration – av träningen på Kopparhult, dels tror jag att det är den lågintensiva träningen under det senaste viloåret, som ändå gett lite resultat. Vi har bannemej harvat på med våra linjer och nu på sistone har jag hittat sätt att göra träningen lite mer varierad och överraska lill-bruden, vilket nog både uppskattas och är nyttigt för henne. Va, kan jag inte alltid veta vart matte ska skicka mig och på vilket sätt, det var som attsingen…! Bäst att kolla hur hon vill ha’t då!? Jojo.

Jag har ju alltid hävdat att inspirationen fattades mig den mesta tiden i Lux, och en del tycker nog att det låter arrogant. Nog fanns det väl någon källa till inspiration?? Ja, jag hade runt 2006-2007 en tysk tränare, Peter Müller. Det var Ella och sedan Saga som jag tränade med under den tiden, innan han slutade. Ella kunde jag aldrig starta på något tyskt WT på grund av pip och gnäll, men hon var en jäkel till apportör på de flesta andra sätt. På de godsjakter som vi fick vara med på tack vare min franske vän, där hämtade hon in ”allt” – även sådant som egentligen inte skulle hämtas… Pärlhönan ba’: Va, men släpp, jag är inte ens skadad, jag bara råkade kuta förbi här…! Men hon tog å andra sidan också de skammade fasanerna som sprang långt och/eller gömde sig i de jäkligaste snåren.

Saga utvecklades fint i Peters träningsgrupp och det var inte så långt efter att han slutat träna oss, 2007, som jag startade Saga på vårt första WT i Tyskland och hon kom på andra plats av ca 50 startande, med 113/120 p. Hon hade startat på flera franska WT, även vunnit ett, hon hade tagit två cert på Field trial a la francaise och blivit fransk trialler. Men i min värld smällde de tyska tävlingarna mycket högre. Jag var så jäkla stolt och tränaren Peter var också stolt. Men han hade som sagt slutat som tränare, och därefter hittade jag aldrig mer vare sig tränare eller träningsgrupp som funkade för mig.

Vi flyttade hem till Sverige istället… 😬

Här i hundsverige blir man inspirerad närapå överallt; i tränings- och provsammanhang, i böcker, i bloggar, i poddar… Och jag har allt sett till att ta för mig av smörgåsbordet av hundaktiviteter som erbjuds. Det har varit hundutbildning, föreläsningar, gruppträningar, läger, kurser och nu sist då några privatträningar. Så kul har det varit och överallt har man fått med sig något – även om det också i viss mån har blivit lite korvstoppning med allt jag fått lära mig. Jag har nog behövt lite tid för att smälta och koka ner allt detta till min egen knowhow för hur jag vill träna min hund.

Inte är jag klar, heller, långtifrån. Men som den (hopplösa) känslomänniska jag är känner jag verkligen i magen när jag gör något jag vill fortsätta med, och när jag inte gör det. Sedan gillar jag att prova nytt och kanske är det också nödvändigt att prova sig fram, just för att kunna fråga magen: ja eller nej?

Därför känns det riktigt, riktigt gott just nu, att våra träningspass är så varierande – för jag avskyr när det blir monotont och schemalagt och träningen känns som ett måste, något som ska ”betas av” – och att jag hittar lite lagoma utmaningar som utvecklar oss och får kanske både matte och flatte att höja på ögonbrynen och tänka åh fan, kunde vi det här, vi…?

Och Piaf har den jätteviktiga rollen att se till så inte Delfi får hämta varenda apport, och även få mig att inte ta allt så väldigt mycket för givet, heller.

Inget midsommarfirande, direkt

Under åren i Luxemburg var det ju oftast så att man jobbade denna dag; midsommardagen. De som ville fira fick göra det helgen efter. Men i år kan svenskarna i Lux fira på självaste midsommarafton, om de vill, eftersom Luxemburg har sin nationaldag idag, den 23 juni. Grattis!

FB_IMG_1498221720181

Nationaldagsfirande i Lux 2010

Själv brukade jag aldrig fira midsommar under de där åren, och jag har väl inte direkt någon längtan att börja med det heller. Igår spenderade jag dagen med pappa: följde med honom till läkaren, apotek och mataffär och hjälpte till med lite annat därhemma. Och så åt vi faktiskt matjessill med alla tillbehör – och svenska jordgubbar, minsann.

Idag känns det så skönt att bara vara hemma. Två fina erbjudanden om att komma på midsommarmiddag har jag fått av två olika grannar, men jag har avböjt. Jag trivs bättre här, på min altan där jag kan skåda ut över ängarna och läsa något.

Och hundarna har fått sitt. Vi började dagen med en jätteskön runda där båda hundarna fick bada och Delfi och jag fick ett genombrott i träningen med våra skick över viken – den här gången fick jag ut henne än en gång hela den långa vägen till den andra sidan. Yes!

Senare på dagen såg vi till att utnyttja den slagna ängen här hemna igen, denna gång med en massa fotgående och sid-skick. Piaf låg så snällt och tittade i ett hörn av ängen – och fick avsluta med att ta några få sid-skick, hon också.

20170623_121726

20170623_121731

Inga bilder

Nä, det blir minsann inga bilder tagna när Delfi och jag har lektion hos Kopparhults Katarina… Ingen tid för sånt! Men bra och nyttig träning blir det desto mer av – och minsta paus i själva träningen fylls av hund/jakt/provsnack. Och jag har en ny liten lista med saker som vi kan träna och slipa på framöver. Desto bättre tyckte jag att det vi gjort sedan sist har lett till resultat – och nu har vi två veckor på oss till nästa gång. Mer, målinriktad träning, ohoj!

Tjärn med förhöjd status

En av våra promenader här hemmavid går förbi ett litet tjärn – under vinterhalvåret tänker man – läs: hundarna – inte så mycket på det, men nu när det börjar bli varmare vill hundarna väldigt gärna vika in till tjärnet för ett litet dopp. Så också idag. Och just idag såg jag att tjärnet – till skillnad mot vad jag tyckt tidigare gånger då jag funderat i dessa banor – faktiskt skulle lämpa sig riktigt bra för en dirigeringsövning, trots att det är så litet. Visst skulle hundarna mycket väl kunna ta landvägen tillbaka. Men det känns inte som att det är så benägna till det, så vi provade!

Jag parkerade hundarna, gick till andra sidan och kastade en dubbelmarkering som skulle hamna i vertikal linje, men det blev inte riktigt så. Den första hamnade i alla fall väl synlig vid vattenkanten, och den andra cirka tio meter upp på land, ungefär vid björken.

(Håll till godo med två klipp, då jag råkade stänga av filmningen istället för att trycka på paus…)

 

 

Ner på jorden igen

Eftersom Delfis jaktträning känts rätt bra på sistone så har jag tänkt att så smått börja utmana damen – och mig själv! – lite mer igen. Dags att svettas lite igen. Och då, då anmäler man sig till kurs till hösten och lite privatträning dessförinnan 😁😁😁

Idag var vi så och tränade hos bästa Katarina Eriksson på Kopparhult. Och voilà: där kom man ner på jorden igen, hehe, och det var väl det som var syftet också, för att komma vidare… Kul träning var det hursomhelst och jag fick med mig en hel del ”hemläxa”. Tror inte att den lilla bruna misstycker 😉👍.

Ny bekantskap

På flattelägret härförleden gick jag ju och tränade med Piaf och Delfi på lunchrasten och efter kursdagarnas slut. En sådan eftermiddag var jag nere vid vattnet och ville göra en övning som Anna-Lena visat gruppen tidigare. Men man behövde vara två!

Så jag knatade väl fram till en annan kvinna som tränade sina labradorer En bit bort. Jajjemen, hon var direkt med på noterna och vi genomförde ett riktigt kanon-träningspass för våra hundar, där vi kastade ut apporter för varandra på vattnet – för att träna markering/dirigering – och även lät hundarna agera störning för varandra (den andra hundägarens goda förslag till utökning av övningen för att utmana hundarna lite mer). Superkul!

Jag fiskar ju ofta efter nya träningskamrater och med denna hundägare hade jag gärna velat träna fler gånger! Vi hade bara presenterat oss lite hastigt före träningen, men det var först efteråt som det framkom att hon – Annika – bor i Danmark och dessutom var en av instruktörerna på lägret. Ha! Hade jag vetat det hade jag aldrig vågat fråga om att träna ihop… så det var ju bra…

Förutom att vara trevlig och kanon att träna med så hade Annika riktigt fiffiga apporter för att träna dirigeringar på vatten. Och nu har jag skaffat likadana – beställt från Tyskland 😁 Här ska tränas!

20170609_132616

1-2-3-4…

Visst hade man väl kunna numrera sina befintliga dummies, men håll med om att det är rätt snitsigt med sydd numrering och olika färger på detaljerna för jämna/ojämna nummer…? Jag älllskar min nya dummy-samling, som jag köpte av Åsa på flattelägret.

20170603_173340

Framför allt är det verkligen praktiskt att ha full koll på vilka dummies – dvs från vilka ställen i sökområdet – som har kommit in. På bilden ligger Piafs inhämtade rad till vänster och Delfis till höger. Tennisbollarna låg närmast så helt rätt att Delfi tog in dem först – och inte bara kutade över i full fart, som hon haft (klar) tendens till tidigare. Heja Delfi, det tar sig!

Fyra dagars flattelyx

Den gångna Kristihimmelfärdshelgen har vi till största delen spenderat på flatteläger på Backamo. I år hade de uteslutande riktiga topp-instruktörer och de aktiva platserna hade visst tagit slut på bara några minuter… Desto bättre hade jag ändå tänkt vara med som åhörare, och jag valde då dirigeringskursen med Anna-Lena Wendt som instruktör.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Anna-Lena är kunnig och framgångsrik som hundtränare och, skulle det visa sig, dessutom väldigt generös och engagerad som instruktör – tiden utnyttjades verkligen väl under dessa dagar och jag förde anteckningar så att pennan glödde…

Mina hundar fick vara med som ”observatörer”, de med, och jag är jättenöjd med deras passivitet i helgen medan åtta andra hundar fick hämta dirigeringar och markeringar på land och vatten.

20170527_141311

20170527_155412

20170525_153637

Deras belöning blev träning under lunchpauser och efter att kursen avslutats för dagen. Då gick vi såklart och gjorde samma övningar som deltagarna fått göra – så himla kul!

Vädret var ju kanon hela helgen utom de allra sista timmarna på söndagen…

20170528_105210

Egentligen var det ju ett läger men eftersom jag bor så nära åkte jag hem efter kurs och träning – köpte med mig kinamat på vägen hem, njöt av tystnaden hemma och sov i egen säng…

Sammantaget en helt perfekt långhelg.