Femmas träning den senaste veckan har präglats av grundträning. De dagar då det var badväder såg jag till tv få minst ett vattenpass ensam med Femma – och snart hade vi fått ordning på avlämningarna vid vattnet igen. Däremot är hon fortfarande tveksam till att kasta sig ut för vattenmarkeringar om hon inte redan är i vattnet. Vi jobbar vidare på att få upp suget efter apporten och som det är nu älskar hon  åtminstone att jaga apporten i vattnet. Hon simmar också rätt långt ut för att hämta den stående dummyn i vattnet (ibland simmar jag ut med den för att få ut den längre än jag kan kasta), men det är nästan märkligt så oberörd hon är av att höra en dummy/boll plaska i vattnet när hon själv är på land.

Ett par gånger när vi var nere och badade dök det typiskt nog upp en geting (eller liknande) och det gynnade knappast Femmas badlust… Men vi har sluppit sådant några gånger nu, och jag märker även hemmavid att hon är mindre känslig när det kommer flugor, trollsländor och annat. ALLT är inte ”getingar” längre och får henne inte att ”frysa” eller fly.

Oliver Kirallys The Balance gav mig inspiration att backa bandet med Femmas linjetag (har ju dessutom ett ”nytt” kommando att befästa), så vi har kört minst ett kort pass om dagen på fotbollsplanen. Tänker ofta på hur lyxigt vi har det med en fotbollsplan som underhålls väldigt väl och där vi får lov att vara utan sura miner från någon.

Där har vi kört riktiga basic-övningar och både Femma och jag tycker det är riktigt kul!

Igår var vi på Kopparhults markerings-workshop, och den största läxan jag fick med mig var det där med att kunna markera själv… Vi fick prova att markera sex kastade bollar ute på en äng – för mig var det totalstopp efter tre, möjligen fyra.

Jag är annars grymt nöjd med hur Femma hanterar väntan på kurs numera – jag är mycket sämre på att bara vara passiv och inte börja fotografera osv.

Ännu mer nöjd var jag då jag såg henne snappa efter flugor!

Delfi får fortfarande inte någon fartig träning, men får åtminstone hänga med på promenaderna – i koppel – och så fortsätter hon sin behandling hos Redog.

Hoppas verkligen att hon får börja träna igen, för vi hade riktigt roliga dirigeringspass i början av sommaren.

När Femma var valp/unghund hörde jag en retrievertränare berätta att när hen har en valp/unghund badar hen varje dag med hunden, för att få huden att känna sig riktigt bekväm i vatten. Varje dag under sommaren, alltså, men jag har för mig att det även kunde inbegripa våtdräkt. Jag tänkte något i stil med ”ska det verkligen vara nödvändigt – med en retriever?”. Nu, två år senare, kan jag säga att jag aldrig har badat så mycket (utomhus) som de senaste somrarna – delvis på grund av att badtemperaturerna varit okej även för en badkruka, men bara delvis. Femma är underbar på så många sätt och (vägrar säga ”men”) ger mig även lite kluriga utmaningar, som linjerna, getingfobin och hennes känsla för vatten, som känns lite ovanligt sval för att vara en retriever.

Hon går i och för sig gärna ut och plaskar i vattnet hyfsat tidigt på våren – men att simma i kallt vatten (som flattarna gladeligen gör) skulle inte falla henne in. Hennes temperaturgräns för när det känns okej att simma verkar otroligt nog vara ungefär samma som min…! (I alla fall i början av badsäsongen.)

Och hon simmar helt klart mest när jag också går i vattnet, då kastar hon sig i plurret, simmar gärna med mig och ligger i både länge och väl. Simtekniken är det inte heller något fel på – utom när hon då och då leker och plaskar med framtassarna. Men när hon vill komma fram snabbt simmar hon som en liten gudinna.

Länge och väl kan hon ligga i, som sagt – men när hon väl avslutat badningen, då vill hon väldigt gärna bli torkad. Jag har då aldrig tidigare haft med mig handduk ut för att torka hundarna efter ett högsommar-bad… men nu får det bli så.

Det är helt enkelt tydligt att Femma inte gillar att bli/vara kall. Redan de första dagarna hon var hos mig, i februari 2018, visade hon det tydligt genom att, så fort hon kissat ute i snön, springa och sätta sig vid dörren för att bli insläppt – trots att övriga flocken roade sig i snön!

I slutet av förra säsongen var det också väldigt tydligt när hon tyckte att badsäsongen var slut – det var i och för sig slutet av oktober.

Men nu är vi igång igen!

Däremot är hon inte helt bekväm med att hoppa i för att hämta en dummy eller boll – kastar jag en boll några få meter ut i vattnet är risken stor att hon vägrar hämta den. Och om hon hämtar den är det lite si och så med avlämningen, vilket hon inte har det minsta problem med vid landapportering.  När hon kommer upp ur vattnet är hennes prioritering helt enkelt att skaka av sig vattnet i pälsen, och då får jag köra ”handbollsräddningar” om jag vill få bollen i hand innan hon ruskar sig… Så vill jag självklart inte ha det. Däremot vill jag inte heller tvinga henne att stå ut med kylan, om hon nu tycker den är jobbig. Då lär jag henne hellre att snabbt som sjutton lämna av och därefter få klarsignal att skaka sig.

Igår gick bara Femma och jag ner till sjön (Delfi ska helst inte simma i det här skedet av Redog-behandlingen) och nu hade jag med mig en lite extra rolig vatten-dummy (en som syns bra och dessutom ställer sig upp i vattnet). Vi gav oss ut i vattnet tillsammans och Femma fick hämta dummyn och leverera till mig i vattnet för att sedan få ett nytt kast. Jag var riktigt nöjd med hennes attityd, och nu verkade det vara helt okej att jobba vidare utan att gå upp ruska sig. Närhelst hon ville fick hon såklart gå upp på klippan, exempelvis om hon fått vatten i öron eller vrångstrupe, men sedan kastade hon sig ut igen. Vi körde även markeringar upp på land med leverering till mig i vattnet. Och så busade vi lite allmänt. Hon kändes helt klart bekväm i vattnet – då hade vi dessutom en vind som gav oss lite vågor i vattnet, men det bekom henne inte.

Men efteråt, då ville hon ha sin torkning…

Delfi blev bra från sin hälta för några veckor sedan, men när den kom tillbaka alltför snart igen tog jag henne till Redog Göteborg för en genomgång av Beatha. Nu blir det rehab några veckor, med koppelpromenader, för min lilla tok-flatte.

Hon har den senaste veckan fått aktivering genom att få leta upp sin frukost och middag på gräsmattan, det älskar hon. Men igår fick hon även ta ett fältspår – eftersom hon går så lugnt tyckte jag det borde gå bra. Tennisbollar fick hon hitta, men hon bara tog dem och ville spåra vidare med tennisbollen i munnen…

Femma har fått korta träningspass med pinnar på fotbollsplanen för att träna sid-dirrar, och det är kul att se att hon gått från att vara lite tveksam i början (särskilt i början av varje pass) till att verkligen gilla pinn-träningen och ha ganska höga förväntningar redan från början. Jag älskar när hon viftar med hela sin lilla labbe-kropp! När det inte varit för varmt och Femma inte varit för trött, så har vi även passat på att köra lite lydnad på fotbollsplanen – lite bakdelskontroll, korta men roliga fotgåenden, inkallning, apportering kör vi mest. Och så har vi börjat med kryp… vem vet om vi någon gång i framtiden kommer till någon klass där vi får användning för det, men hon tycker det är kul att träna det, så…!

Jag är osäker på om hon saknar Piaf, eller om det är en släng av skendräktighet jag märker hos henne – men hon är dels ovanligt trött, dels ännu mer kontaktsökande än vanligt.

Igår var vi på Kopparhult och tränade med det supertrevliga golden-gänget igen. Det var sista gången för den här ”terminen” och alla verkade väldigt nöjda med att vi fortsätter en termin till med samma grupp.

Så här i sommartid märker jag att jag har allt mindre motivation att skriva i bloggen – så det blir väl som vanligt lite bildinlägg och sammanfattningar då och då. Önskar alla en fin sommar och njut av era hundar. Vi har dem bara till låns.

En dag i hundens liv
vill man helst hoppa över
Ignorera
Radera

En dag i hundens liv
då det är dags att ta farväl
Summera
Gå sönder

En dag i hundens liv
men jag minns allt det andra
12 år
Kärlek

Detta med att se hundarna gå spår kan nog bli lätt beroendeframkallande – det är verkligen spännande att se om och hur hunden reder ut olika svårigheter. Igår fick Femma och Delfi varsitt fullängdsspår och Piaf fick ett kort spår, och Femma var sämst i klassen!? Iofs tog hon 95% av spåret som på räls, som vanligt, men på just en sträcka där hon slarvat och hamnat fel låg en pinne, som vi därmed inte fick med oss hem. En annan pinne fick hon med sig trots att hon inte var i spåret då heller, men tydligen är motivationen stor hos henne att få med sig pinnen om hon känner av den, det var riktigt positivt att se… Men sedan var hon då uppenbarligen för långt ifrån när vi passerade nästa pinne… Men det var väl bra, för det visar att vi har något att jobba med, och det är noggrannheten. Jag kör ju redan med lite längre liggtid än man behöver ha för appellklass, men vi kanske behöver köra flera timmars liggtid för att Femma ska få ner nosen och anstränga sig lite…

Delfi fick sitt spår över ett hygge och tog det så samlat och fint som hon brukar. Hon verkar gå på spårkärnan trots den korta liggtiden. Hon tar sig också tid att sniffa på buskar och grenar som jag antagligen har gått emot vid spårläggningen.

Piaf var också jätteduktig och bör faktiskt få längre spår, hon med! Synd att det inte är lika roligt att lägga spår som att gå dem med hundarna…!